Svenska staten borde ta ett större ansvar och utveckla vissa projekt som öppen källkod. Vi har sett exempel på Stockholms stads mardrömsprojekt Skolplattformen, som slutade med att en miljard kronor av skattepengar spolades ner i toaletten på något så värdelöst att ingen ville använda det.

Vi låter stora amerikanska bolag styra och ställa med appar, men kan vi lita på apparna? Redan idag används tekniken för DRM, till exempel ringer en HP-skrivare hem till tillverkaren och frågar om du får använda en viss bläckpatron. Svaret kan bli nej – eftersom patronen tidigare använts i en annan skrivare av samma modell och tillverkare.

Microsoft vill mer och mer att du skaffar ett ”Microsoft-konto”, och givetvis ska din data lagras på OneDrive.

Men kan vi lita på ett eventuellt mer Rysslandsvänligt USA? Hur vet vi att de inte för vidare information till Ryssland?

Stockholms Skolplattformen var ett utmärkt projekt som borde ha drivits som öppen källkod, där staten eller kommunen tog huvudansvaret, men där flera aktörer kunde bidra. Andra städer hade kunnat delta och bidra med kod, vilket hade skapat en dynamik i projektet. I stället fick vi ett missfoster av första klass.

Dessutom blev det ett prestigeprojekt som skulle genomföras till varje pris. Folk fick sparken för att de följde lagen.

Samma problem gäller olika journalsystem – man tittar sällan på vad användarna faktiskt vill ha. Politiker låter sig luras av säljargument och köper sedan en hög med skräp. Man slösar med skattepengar som om det inte fanns någon morgondag.

Självklart bör staten/kommuna/region driva öppen källkod mer än vad man gör. Det skulle vara utmärkt plantskola för programmare och dels skulle fler kunna dela på kostnaden på stora projekt. Det skulle även skapa arbetstillfällen.

Men vi skulle inte sitta händer på andra, för vi inte vad som pågår i din windows dator, vi kan inte se vad som pågår i din android eller iphone, eftersom vi har inte insyn och kan se källkoden.