Måste ett modernt operativsystem ha ett avancerat skrivbord med animationer och mängder av bakgrundsfunktioner? FunOS prövar en enklare väg. Med Ubuntu som grund och den resurssnåla fönsterhanteraren JWM får användaren ett avskalat Linuxsystem som lämnar mer av datorns kapacitet åt programmen.

När en dator känns långsam är det lätt att tänka att hårdvaran har blivit för gammal. Men även programvarans krav spelar roll. Skrivbordet, som visar fönster, menyer och paneler, behöver själv både arbetsminne och processorkraft. Ju mer resurser det använder, desto mindre finns kvar till annat.
Det är här FunOS kommer in. Distributionen bygger på Ubuntu men ersätter standardskrivbordet GNOME med JWM. Samtidigt levereras systemet utan Snap. Grundidén är att kombinera Ubuntus stora programutbud med en enklare och mindre resurskrävande arbetsmiljö.
JWM står för Joe’s Window Manager. Det är en fönsterhanterare, alltså den del av det grafiska systemet som hjälper till att placera, flytta och hantera programfönster.
En komplett skrivbordsmiljö kan liknas vid ett möblerat hus med många funktioner färdiga från början. JWM är snarare en enklare grundinredning: det som behövs för att arbeta med fönster, utan ett lika omfattande paket runt omkring.
JWM är skrivet i programmeringsspråket C och använder grafiksystemet X11. Utvecklaren framhåller dess låga resursbehov som en fördel för äldre datorer och mindre kraftfulla system, även om det också fungerar på moderna maskiner.
I FunOS möts användaren av en traditionell uppbyggnad med programmeny, aktivitetsfält, systemfält och virtuella skrivbord. Det senare gör det möjligt att dela upp arbetet på flera arbetsytor, exempelvis en för webbläsaren och en annan för dokument.
Enligt FunOS-projektet använder systemet omkring 350–400 MB arbetsminne när det står i vila. Projektet påpekar samtidigt att mätverktyg räknar på olika sätt: vissa kan visa omkring 600 MB. Siffrorna bör därför ses som ungefärliga uppgifter från utvecklarna, inte som ett resultat som blir identiskt på varje dator.
Arbetsminnet kan jämföras med ett skrivbord där datorn lägger det den arbetar med för stunden. Om själva operativsystemet tar mindre plats blir mer utrymme över till öppna program och dokument.
Det betyder däremot inte att en gammal dator plötsligt får obegränsad kapacitet. En webbläsare med många flikar, tunga webbsidor eller högupplöst video kan fortfarande kräva mycket resurser. Ett lätt skrivbord minskar systemets grundbelastning, men förändrar inte arbetsuppgifternas krav.
Det minimalistiska utseendet innebär inte att FunOS börjar från noll. Ubuntu utgör grunden, vilket ger tillgång till dess omfattande ekosystem av programpaket.
FunOS innehåller dessutom ett urval vardagsverktyg, bland annat filhanterare, textredigerare, terminal, webbläsare och program för medier och dokument. Ambitionen är ett användbart grundsystem med ett begränsat antal förinstallerade komponenter.
För användaren blir resultatet en kombination av ett välbekant Linuxfundament och en avskalad grafisk arbetsmiljö.
En annan tydlig egenskap är att FunOS levereras utan Snap, ett paketsystem som används i Ubuntu.
Olika paketsystem erbjuder olika sätt att distribuera och uppdatera program. För den som föredrar traditionell pakethantering är FunOS därför ett alternativ där valet redan har gjorts från början.
Att ett system saknar Snap är dock ingen generell garanti för att varje program blir snabbare. Upplevelsen påverkas också av programmet, datorns lagring och hur resten av systemet är uppbyggt.
FunOS visar att utveckling av operativsystem också kan handla om att skala bort. Alla användare behöver inte ett omfattande skrivbord med många integrerade funktioner. För vissa är en tydlig meny, ett aktivitetsfält och fungerande program fullt tillräckligt.
Den som uppskattar en sådan arbetsmiljö kan finna ett intressant alternativ här. Den som vill ha ett mer omfattande grafiskt inställningssystem och många bekvämligheter samlade från början kan däremot föredra en större skrivbordsmiljö.
FunOS väcker därmed en användbar fråga: hur mycket av datorns resurser ska gå åt till själva arbetsmiljön, och hur mycket ska lämnas åt arbetet?
Mer information, installationsanvisningar och nedladdningar finns på FunOS officiella webbplats.
Artificiell intelligens håller på att bli ett vardagsverktyg i utvecklingen av Linux. Enligt Linus Torvalds är AI-assisterade felrättningar nu så vanliga att de knappast behöver nämnas särskilt. Inom en del av kärnan finns dessutom ett lovande tecken: felen rättas snabbare än nya fel rapporteras.

Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet Linux. Den sköter bland annat kontakten med hårdvaran, fördelar processorns arbetstid och håller ordning på minnet. Den arbetar i bakgrunden i allt från servrar och mobiltelefoner till inbyggda system.
När något går fel här kan följderna bli större än när ett vanligt program kraschar. Därför är arbetet med att hitta och rätta buggar en viktig del av utvecklingen. Nu tycks AI ha blivit ett allt vanligare hjälpmedel i det arbetet.
I samband med lanseringen av Linux 7.4-rc2 den 8 november beskriver Linus Torvalds hur en stor del av det senaste underhållsarbetet har varit kopplat till AI-assisterade rättningar. Han antyder också att detta börjar bli så självklart att han kan sluta påpeka det i varje versionsmeddelande.
Beteckningen rc2 betyder att det handlar om den andra utgåvekandidaten: en testversion på vägen mot en färdig utgåva.
Det mest intressanta är kanske inte hur många rättningar som får hjälp av AI, utan om verktygen förändrar balansen mellan nya och åtgärdade fel.
Torvalds lyfter fram en positiv rapport från Alexei Starovoitov, en av de ansvariga för kärnans BPF-delsystem. BPF är en teknik som bland annat används för att övervaka system och hantera nätverkstrafik. Där uppges takten på felrättningarna nu vara högre än takten på nya felrapporter.
Man kan jämföra det med en verkstad. Om tio trasiga apparater kommer in varje dag och personalen hinner laga åtta växer kön. Om verkstaden i stället lagar tolv kan den också börja arbeta bort sådant som har väntat länge.
På samma sätt kan en högre rättningstakt ge Linuxutvecklarna möjlighet att minska högen av gamla fel. Det förutsätter förstås att utvecklingen håller i sig. Torvalds är också noga med att inte beskriva framstegen inom BPF som ett resultat för hela Linuxkärnan.
AI-assisterad felrättning betyder inte heller automatiskt att en AI självständigt hittar, skriver och godkänner en ändring. Stödet kan finnas i olika delar av arbetet, exempelvis när misstänkt kod undersöks eller en möjlig lösning tas fram. Torvalds anger inte vilka AI-verktyg som har använts eller exakt vilka rättningar de har bidragit till.
Hans kommentarer ger heller inget stöd för att AI-genererad kod skulle få passera utan den vanliga granskningen. Ett föreslaget ingrepp måste fortfarande bedömas: löser det problemet, och kan det orsaka ett nytt någon annanstans?
Den ovanligt stora utvecklingsomgången ska dessutom inte enbart tillskrivas AI. Torvalds kopplar en stor del av omfattningen i den första utgåvekandidaten till automatiserade ändringar med verktyget Coccinelle. Automatisering och generativ AI är inte samma sak.
Det lovande i utvecklingen är alltså möjligheten att ge människor bättre hjälp med ett krävande underhållsarbete. Om erfarenheterna från BPF kan upprepas på fler håll kan mer tid frigöras för att åtgärda gamla problem. För användarna skulle vinsten märkas som stabilare system och färre fel – även om AI-arbetet bakom förbättringarna förblir osynligt.
Vad är Linuxkärnan?
Operativsystemets kärna hanterar bland annat hårdvara,
minne och fördelningen av processorns arbetstid.
Hur används AI?
AI kan hjälpa utvecklare att hitta misstänkta fel, analysera
kod och ta fram förslag till rättningar. Linus Torvalds
beskriver AI-assisterade rättningar som allt vanligare.
Vad är framsteget inom BPF?
Enligt BPF-utvecklaren Alexei Starovoitov rättas fel nu
snabbare än nya fel rapporteras inom delsystemet.
Det kan göra det möjligt att minska antalet äldre,
kvarvarande buggar.
Gäller det hela Linuxkärnan?
Nej. Torvalds lyfter fram BPF som ett lovande exempel,
men beskriver inte utvecklingen som ett resultat
för hela kärnan.
Ersätter AI utvecklarnas granskning?
AI-stöd innebär inte att ändringar automatiskt godkänns.
Kod behöver fortfarande granskas och testas.
Vad betyder rc2?
”Release candidate 2” – den andra utgåvekandidaten,
en testversion inför en färdig utgåva.
Ett operativsystem som upptäcker manipulerade systemfiler och en AI-assistent som kan undersöka varför servern gick långsamt i går. Det är två av nyheterna i Red Hat Enterprise Linux 10.3, där säkerhet och enklare systemadministration står i centrum.

Red Hat har släppt Red Hat Enterprise Linux, RHEL, 10.3 tillsammans med RHEL 9.9. Det är Linuxversioner för företag och organisationer, där stabil drift och långsiktigt underhåll väger tungt. Bakom versionsnumret finns denna gång förändringar som handlar om hur operativsystem skyddas, övervakas och utvecklas.
En av de största nyheterna är så kallade sealed images, förseglade systemavbilder. En systemavbild kan beskrivas som ett färdigpaketerat operativsystem, avsett att installeras på en eller många datorer.
Förseglingen fungerar ungefär som en digital plombering. Kryptografiska kontroller gör det möjligt att upptäcka om innehållet har ändrats sedan det signerades. Skyddet omfattar flera led i systemets uppstart och drift, från den inbyggda programvaran och starthanteraren till Linuxkärnan och rotfilsystemet. Manipulerat innehåll kan då avvisas när det läses. Funktionen är nu allmänt tillgänglig för RHEL image mode.
Det är särskilt intressant i miljöer med många servrar eller datorer på avlägsna platser. Där är det värdefullt att kunna kontrollera att maskinerna fortfarande kör det system som organisationen faktiskt har godkänt. Tekniken gör inte datorerna immuna mot angrepp, men stärker skyddet mot obehöriga ändringar av operativsystemets innehåll.
Även felsökningen får nya verktyg. Red Hats MCP-server för RHEL lämnar förhandsstadiet och blir allmänt tillgänglig. MCP, Model Context Protocol, fungerar som en standardiserad förbindelse mellan AI-assistenter och de verktyg eller informationskällor som assistenterna behöver använda.
I praktiken kan en administratör få hjälp att undersöka exempelvis varför en server blev långsam under natten. Genom tillgång till historiska mätvärden från övervakningsverktyget Performance Co-Pilot kan assistenten hjälpa till att jämföra belastning och händelser vid den aktuella tidpunkten. Det ger ett bättre underlag än enbart en ögonblicksbild av hur datorn mår just nu.
Red Hat erbjuder också integration med den öppna AI-agenten Goose, som kan användas för diagnostik och administrativa uppgifter. Nyttan beror förstås på vilka uppgifter verktygen får tillgång till och vilka befogenheter administratören ger dem.
Under huven används Linuxkärnan 6.12 med Red Hats egna rättningar och förbättringar hämtade från senare utveckling. Bland förändringarna finns skärpta integritetskontroller av körbara filer och effektivare hantering av vissa minnessidor i virtualiserade miljöer.
För utvecklare tillkommer GCC Toolset 16. En kompilator som GCC översätter programmens källkod till instruktioner som datorns processor kan utföra. Nyare kompilatorer kan både förstå fler språkfunktioner och skapa effektivare maskinkod.
Verktygspaketet innehåller GCC 16.2.1 och ändrar standardläget för C++ från C++17 till C++20. Det distribueras separat och kan finnas installerat vid sidan av systemets ordinarie kompilator. Därmed går det att använda modernare utvecklingsverktyg utan att ersätta hela den etablerade byggmiljön.
Bland övriga uppdateringar finns LLVM 22, Go 1.27, Rust 1.97, .NET 11, Node.js 26 LTS och PHP 8.4. Databasverktyget Valkey uppdateras till version 8.1, med förbättringar inom bland annat minnesanvändning, replikering och krypterade anslutningar.
Övervakningen får dessutom nya Grafana-paneler, bland annat för AI-servrar som använder vLLM. De kan visa hur länge förfrågningar väntar, hur snabbt text genereras och hur effektivt cacheminnet används. På säkerhetssidan tillkommer också stöd inom postkvantkryptografi, som utvecklas för att stå emot framtida angrepp med kvantdatorer.
För befintliga installationer finns stödda uppgraderingsvägar via Leapp från RHEL 9.9 till 10.3 och från RHEL 8.10 till 9.9. Versionen finns tillgänglig genom Red Hat Customer Portal.
Källa: Red Hats presentation av RHEL 10.3 och 9.9.https://www.linux.se/
Efter över 30 år med YaST som en central del av openSUSE står Linuxdistributionen inför en historisk förändring. Det klassiska installationsprogrammet ska ersättas av Agama, en modern och webbaserad installationslösning. Målet är att genomföra bytet före slutet av 2026, vilket innebär ett nytt sätt att installera en av Linuxvärldens mest välkända distributioner.

openSUSE-projektet har meddelat att den kontinuerligt uppdaterade Linuxdistributionen Tumbleweed förbereder övergången från YaST till Agama. Enligt projektets officiella tillkännagivande den 9 november 2026 väntas installationsavbilder med Agama ersätta de traditionella YaST-baserade alternativen på openSUSE nedladdningssida under de kommande veckorna.
Förändringen är ett viktigt steg i moderniseringen av openSUSE, där utvecklarna under flera år arbetat med att ersätta äldre systemverktyg med modernare och mer flexibla lösningar.
YaST, en förkortning av Yet another Setup Tool, introducerades redan i april 1995 och har sedan dess varit ett av de mest karakteristiska verktygen i SUSE-familjens Linuxdistributioner.
Till skillnad från många andra Linuxdistributioner har openSUSE länge erbjudit ett omfattande grafiskt verktyg för både installation och systemadministration. Med YaST har användare bland annat kunnat konfigurera nätverk, hantera partitioner, installera program och administrera olika delar av operativsystemet.
Men den tekniska utvecklingen har gjort att den gamla arkitekturen blivit allt svårare att underhålla. YaST får numera huvudsakligen begränsat underhåll, och någon större vidareutveckling av funktionerna sker inte längre.
Att fortsätta bygga framtidens installationssystem kring YaST skulle därför innebära ökande tekniska risker.
Den stora skillnaden mellan YaST och Agama ligger i hur installationsprogrammet är konstruerat.
Medan YaST bygger på en traditionell arkitektur där användargränssnittet är nära kopplat till systemkonfigurationen, använder Agama en mer uppdelad modell.
Installationsmotorn arbetar separat från användargränssnittet, vilket gör att installationen kan styras på flera sätt.
Agama erbjuder bland annat:
Den nya arkitekturen är särskilt intressant för administratörer som arbetar med servrar, virtualisering och större datormiljöer.
I oktober 2026 presenterades Agama 25, som innehåller flera förbättringar inför övergången till Tumbleweed.
En av de mest användbara nyheterna är en integrerad terminal direkt i det webbaserade installationsgränssnittet.
Det innebär att avancerade användare kan utföra kommandon utan att lämna gränssnittet eller växla till en separat konsol.
Även nätverkshanteringen har förbättrats. Bland annat har konfigurationen av nätverksbryggor och sammankopplade nätverksanslutningar fått ett tydligare gränssnitt med sökbara alternativ.
Utvecklarna arbetar dessutom med att minska Agamas beroende av gamla YaST-komponenter. Funktionalitet flyttas successivt till Agamas egen kodbas, vilket ska underlätta framtida underhåll och utveckling.
Övergången innebär inte bara en ny grafisk design. Även själva installationsprocessen förändras.
En tydlig skillnad är hur användaren väljer vilka program som ska installeras.
I den traditionella YaST-installationen har det varit möjligt att välja enskilda programpaket direkt under installationen. Agama använder i stället ett begränsat urval av fördefinierade programgrupper, så kallade patterns.
Syftet är att förenkla installationen och göra processen mer överskådlig.
För vanliga användare kan detta vara en fördel, men avancerade användare som vill finjustera installationen redan från början får färre möjligheter.
Program kan fortfarande installeras och tas bort efteråt med exempelvis pakethanteraren Zypper.
Agama är inte något helt oprövat installationsprogram.
Redan med openSUSE Leap 16.0, som släpptes 2025, blev Agama standard för installationen.
Den efterföljande versionen Leap 16.1, som släpptes den 3 november 2026, fortsätter använda Agama och erbjuder dessutom möjlighet att välja mellan traditionell installation och ett så kallat immutable-läge.
Det senare bygger på principen att centrala delar av operativsystemet skyddas mot direkta förändringar, vilket kan göra systemet mer förutsägbart och lättare att underhålla i vissa miljöer.
Erfarenheterna från Leap har gett openSUSE-projektet en viktig grund inför övergången för Tumbleweed.
Förberedelserna för att minska beroendet av YaST har redan påbörjats.
Under oktober 2026 ändrades flera av Tumbleweeds installationsmönster så att YaST-paket inte längre rekommenderas automatiskt vid nya installationer.
Det betyder däremot inte att alla YaST-komponenter omedelbart försvinner från distributionen.
Paketen finns fortfarande tillgängliga i programförråden och kan installeras manuellt.
För befintliga Tumbleweed-användare innebär övergången inte heller att operativsystemet måste installeras om. Förändringen gäller i första hand hur nya installationer genomförs.
openSUSE uppmanar nu användare att testa Agama och rapportera eventuella problem innan installationsprogrammet blir standard.
Två installationsalternativ finns tillgängliga: en nätverksbaserad installationsavbild och en större offlineversion som innehåller de paket som behövs för installation utan internetanslutning.
Utvecklarna är särskilt intresserade av tester med RAID, LVM, flera hårddiskar, seriella konsoler och ovanlig hårdvara.
Innan bytet genomförs ska Agama också klara distributionens automatiserade kvalitetstester genom openQA och projektets övriga testprocesser.
Den som vill prova det nya installationsprogrammet kan hämta en ISO-avbild och testa den i exempelvis en virtuell maskin.
Ladda ned Agama för Tumbleweed:
Agama offlineinstallerare för x86-64 (ISO)
Att ersätta YaST som installationsprogram är en av de större förändringarna i openSUSE långa historia.
Samtidigt speglar beslutet en bredare utveckling inom Linuxvärlden, där traditionella administrationsverktyg allt oftare kompletteras eller ersätts av lösningar med webbgränssnitt, API och stöd för automatisering.
Agama representerar denna utveckling genom att kombinera ett användarvänligt installationsgränssnitt med den flexibilitet som moderna systemadministratörer behöver.
Om de återstående testerna går enligt plan kommer openSUSE Tumbleweed att övergå till Agama före utgången av 2026.
YaST har tjänat SUSE och openSUSE i över tre decennier. Med Agama tar projektet nu nästa steg mot en modernare och mer flexibel framtid för Linuxinstallationer.
Källor:
Distribution: openSUSE Tumbleweed
Typ: Linuxdistribution med rullande uppdateringar
Pakethanterare: Zypper (RPM)
Tidigare installerare: YaST
Ny installerare: Agama
Agama-version: 25 (oktober 2026)
Planerad övergång: Före slutet av 2026
Licensmodell: Öppen källkod
Agama är ett modernt installationsprogram för Linux som använder ett webbaserat gränssnitt. Installationen kan även styras via kommandorad och API, vilket underlättar automatiserade installationer.
YaST ersätts som installationsprogram, men alla YaST-paket försvinner inte omedelbart. Befintliga Tumbleweed-installationer behöver inte installeras om.
> Officiell webbplats:
www.opensuse.org
> Agama:
agama-project.github.io
Den spelinriktade Linuxdistributionen Bazzite har släppts i version 45. Nyheterna omfattar Fedora 45, KDE Plasma 6.8, uppdaterade grafikdrivrutiner, förbättrat stöd för handhållna spelkonsoler och ett nytt verktyg som kontrollerar kompatibiliteten med kommande anti-cheat-system för Linux.

Bazzite är en Fedora-baserad Linuxdistribution som framför allt riktar sig till datorspelare. Systemet är utvecklat för stationära datorer, bärbara speldatorer, handhållna spelenheter och datorer som används som spelkonsoler i vardagsrummet.
Distributionen bygger på en atomär uppdateringsmodell, där systemuppdateringar levereras som färdiga systemavbilder. Det gör det enklare att återgå till en tidigare version om en uppdatering orsakar problem.
Den 3 november presenterade utvecklarna Bazzite 45, som innehåller ett stort antal tekniska förbättringar.
Den nya versionen bygger på Fedora 45 och levereras med de senaste skrivbordsmiljöerna:
Grafikstödet har även förbättrats genom att ROCm OpenCL ersätter Mesa OpenCL på system som inte använder NVIDIA-grafik.
På KDE-versionerna har XWaylandVideoBridge tagits bort, vilket enligt utvecklarna löser flera tidigare problem.
En av de mest intressanta nyheterna är ett nytt verktyg för att kontrollera om datorn uppfyller säkerhetskraven för Easy Anti-Cheat Linux v2.
Epic Games arbetar med en ny version av sitt anti-cheat-system för Linux. Målet är att göra det möjligt att köra fler onlinespel med avancerat fuskskydd, däribland Fortnite.
Det innebär däremot inte att Fortnite redan fungerar under Linux. Epic planerar att först testa den nya tekniken i Fortnite innan stödet införs i fler spel.
I Bazzite 45 kan användaren kontrollera datorns förutsättningar genom att öppna en terminal och skriva:
ujust check-anticheat
Verktyget kontrollerar bland annat:
Resultatet presenteras med tydliga godkända eller underkända kontroller samt förslag på åtgärder. Verktyget ändrar inte systemets inställningar automatiskt.
Utvecklarna varnar dock för att aktivera Kernel Lockdown på handhållna spelenheter tills kompatibilitetsproblemen har lösts. Användare med Steam Deck uppmanas dessutom uttryckligen att inte aktivera Secure Boot i nuläget.
Bazzite 45 innehåller även förbättringar för flera spelrelaterade hårdvaruplattformar.
Acer Predator Atlas 8 får ett första stöd genom InputPlumber, inklusive funktioner för snabbmenyn och de bakre M1- och M2-knapparna.
Stödet för ROG Ally X20 har flyttats till den stabila versionen, även om ett problem med anpassade TDP-inställningar fortfarande håller på att åtgärdas.
Fler racingrattar med Logitech TrueForce fungerar nu direkt efter installationen.
InputPlumber, som hanterar inmatningsenheter på handhållna spelkonsoler, har också uppdaterats.
Dessutom har biblioteket extest förbättrats för att fungera med 64-bitars betaversionen av Steam-klienten under Wayland.
Utvecklarna har även gjort omfattande förändringar bakom kulisserna.
Bazzite använder nu ZSTD-komprimering tillsammans med verktyget Chunkah och en förbättrad metod för att dela upp systemavbilder.
Det gör att endast de delar av systemet som faktiskt förändrats behöver överföras vid vissa uppdateringar.
Enligt utvecklarna kan inkrementella uppdateringar i gynnsamma fall bli så små som omkring 100 MB.
Byggsystemet har också omarbetats. Genom att dela upp tidigare stora byggfiler i mindre skript har utvecklarna kunnat halvera byggtiderna.
Bland övriga förbättringar märks stöd för nätverksoptimering genom tjänsterna bpftune och bpfrag samt möjlighet att utföra Btrfs-underhåll direkt från det grafiska verktyget Btrfs Assistant.
Även installationen av CoolerControl har förändrats. Verktyget installeras numera via projektets officiella Docker-container i stället för som extra systempaket.
Arbetet med nästa version har redan påbörjats. Utvecklarna testar Linuxkärnan 7.3.1 i den instabila utvecklingsgrenen.
Fokus ligger bland annat på HDMI 2.1, variabel uppdateringsfrekvens (VRR) och att undvika nya problem efter tidigare svårigheter med Linux 7.2.
Samtidigt fortsätter utvecklingen av SteamOS Manager och Bazzite Portal.
Bazzite 45 finns nu tillgänglig i den stabila kanalen. Användare som tidigare har bytt till testversionen kan återgå till den stabila grenen med kommandot:
brh rebase stable
Mer information:
The Document Foundation har släppt LibreOffice 26.2.7, den sjunde och sista underhållsuppdateringen i 26.2-serien. Versionen innehåller ett tjugotal felrättningar, förbättrad kompatibilitet med Microsoft Office, stöd för Web Query-filer i Calc och en uppdaterad Python-tolk. Samtidigt närmar sig slutet för versionsseriens underhåll.

Den 3 november 2026 presenterade The Document Foundation LibreOffice 26.2.7. Uppdateringen kommer ungefär två månader efter version 26.2.6 och fokuserar på stabilitet, kompatibilitet och rättningar av problem som rapporterats av användare.
LibreOffice är en fri kontorssvit med öppen källkod som innehåller bland annat ordbehandlaren Writer, kalkylprogrammet Calc och presentationsprogrammet Impress. Programsviten finns för Linux, Windows och macOS och är ett alternativ till Microsoft Office.
En viktig del av uppdateringen gäller hanteringen av Microsofts DOCX-format.
Tidigare kunde hyperlänkar i automatiskt genererade innehållsförteckningar sluta fungera när dokument öppnades eller redigerades i LibreOffice Writer. Länkarna kunde börja fungera igen efter att innehållsförteckningen uppdaterats, men problemet kunde återkomma.
Ett annat fel berörde DOCX-dokument med datumväljare och databindningar. När sådana dokument öppnades, redigerades och sparades i LibreOffice kunde resultatet bli en fil som Microsoft Word inte längre kunde öppna korrekt.
Den här typen av problem brukar kallas round-trip-fel. Det innebär att ett dokument inte bevaras korrekt när det öppnas i ett program, sparas och sedan öppnas igen i det ursprungliga programmet.
Även exportfunktionen till PDF har förbättrats. Ett fel som gjorde att vissa namngivna hyperlänkar inte fungerade i exporterade PDF-dokument har korrigerats.
Kalkylprogrammet Calc har fått stöd för filer med ändelsen .iqy, även kallade Web Query-filer.
Formatet används bland annat av Microsoft Excel för att beskriva en webbaserad datakälla som kan läsas in i ett kalkylblad.
Stödet innebär förbättrade möjligheter att hantera arbetsflöden där kalkylblad hämtar information från externa webbkällor. Det är särskilt relevant i miljöer där Excel-dokument och tillhörande datafiler används tillsammans med LibreOffice.
LibreOffice innehåller en egen Python-miljö som bland annat används för makron och automatisering.
I version 26.2.7 har den medföljande Python-tolken uppdaterats till Python 3.12.16.
Utvecklarna har även åtgärdat problem kopplade till miljövariabeln PYTHONHOME. Dessa kunde uppstå efter en uppgradering eller när LibreOffice startades i vissa konfigurationer.
För användare som automatiserar dokumenthantering med Python innebär rättningarna en förbättrad driftsäkerhet.
Flera operativsystemspecifika problem har också åtgärdats.
På macOS 27 kunde LibreOffice krascha redan vid programstart. Felet orsakades av att operativsystemet kunde returnera trådidentifierare som överskred det maximala värdet för ett 32-bitars heltal utan tecken, UINT32_MAX.
Problemet har nu korrigerats.
På vissa Mac-datorer med Apple Silicon har dessutom ett fel rättats där det icke-brytande bindestrecket, Unicode U+2011, inte återgavs korrekt efter en uppdatering.
För Windowsanvändare har ett problem i Impress åtgärdats som gjorde att ljudfiler i presentationer inte spelades upp som förväntat.
Även andra fel har rättats, bland annat krascher vid avancerade sökningar i Writer och problem med bildproportioner och förankrade objekt.
LibreOffice 26.2 lanserades den 4 februari 2026 och introducerade flera förbättringar i användargränssnittet och dokumenthanteringen.
Bland nyheterna fanns möjlighet att använda horisontella flikar i vissa dialogrutor, infoga hyperlänkar via snabbmenyn och kopiera skärmbilder av dialogrutor direkt till urklipp.
Version 26.2.7 blir nu den sista planerade underhållsutgåvan i serien.
Den 30 november 2026 upphör underhållet av LibreOffice 26.2. Därefter kommer serien inte längre att få ordinarie felrättningar.
The Document Foundation rekommenderar därför att användarna planerar en övergång till LibreOffice 26.8-serien före månadens slut, lämpligen efter den planerade utgåvan 26.8.3.
LibreOffice 26.2.7 finns tillgänglig för Linuxdistributioner som använder DEB- respektive RPM-paket.
Användare av exempelvis Ubuntu och Debian kan installera LibreOffice via distributionens vanliga pakethanterare.
För att uppdatera installerade paket på Ubuntu eller Debian används:
sudo apt update
sudo apt upgrade
Vilken LibreOffice-version som installeras beror på vilka paket som finns tillgängliga i distributionens programförråd.
Det går även att kontrollera den installerade versionen från terminalen:
libreoffice --version
För Fedora och andra RPM-baserade distributioner som använder DNF kan uppdateringen göras med:
sudo dnf upgrade
Användare som installerat LibreOffice via distributionens officiella paketförråd bör normalt invänta att uppdateringen blir tillgänglig där.
Det är särskilt viktigt i system där distributionen själv underhåller en äldre LibreOffice-version med egna säkerhets- och stabilitetsrättningar.
I samband med att 26.2-serien avslutas blir LibreOffice 26.8 den naturliga uppgraderingsvägen för användare som vill fortsätta få uppdateringar direkt från projektet.
Den senaste tillgängliga versionen i den nyare serien är för närvarande LibreOffice 26.8.2, som släpptes den 29 oktober 2026.
För verksamheter som använder LibreOffice i produktion är det lämpligt att kontrollera kompatibiliteten med befintliga dokument, mallar och makron innan en större versionsuppgradering genomförs.
LibreOffice fortsätter samtidigt att vara ett av de viktigaste fria alternativen till kommersiella kontorsprogram, med stöd för både öppna dokumentformat som ODF och Microsofts Office-format.
Uppgifterna om versionsnummer, publiceringsdatum och supportperiod har kontrollerats mot projektets officiella information. The Document Foundation Mailing List Archives+2
Den 3 november 2026 släpptes openSUSE Leap 16.1, en ny version av den välkända Linuxdistributionen. Den stora nyheten är möjligheten att välja mellan ett traditionellt Linuxsystem och ett så kallat oföränderligt system, där operativsystemets viktigaste delar skyddas mot oavsiktliga ändringar. Samtidigt får användarna uppdaterade skrivbordsmiljöer, modernare programvara och förbättrade möjligheter att köra servrar och containrar.

Linuxdistributionen openSUSE Leap har länge varit ett alternativ för användare och företag som prioriterar stabilitet framför att ständigt få de allra senaste programversionerna. Till skillnad från systerdistributionen Tumbleweed, som uppdateras kontinuerligt, bygger Leap på större, planerade versionsuppdateringar.
Med version 16.1 tar openSUSE ett viktigt steg genom att förena två tidigare separata distributionsmodeller.
Vid installationen kan användaren välja mellan Standard och Immutable Mode.
Standardläget fungerar som ett traditionellt Linuxsystem. Administratören kan installera program, ändra systemfiler och konfigurera operativsystemet på vanligt sätt.
Immutable Mode, som ungefär betyder oföränderligt läge, fungerar annorlunda. Här är operativsystemets rotfilsystem normalt skrivskyddat. Tanken är att skydda systemets grundläggande delar från oavsiktliga förändringar och minska risken för att en misslyckad uppdatering gör datorn obrukbar.
Det betyder inte att hela datorn blir skrivskyddad. Användaren kan fortfarande spara dokument, ändra personliga inställningar och installera program genom särskilda mekanismer.
En av de mest intressanta funktionerna i Immutable Mode är hur systemuppdateringar hanteras.
I ett traditionellt Linuxsystem ersätts befintliga filer när systemet uppdateras. Om något går fel kan det ibland krävas omfattande felsökning för att få datorn att fungera igen.
I openSUSE Leap 16.1 används i stället verktyget transactional-update, som skapar en ny systemögonblicksbild, en så kallad snapshot, när uppdateringar genomförs.
Den nya systemversionen aktiveras efter omstart. Skulle uppdateringen orsaka problem går det att återgå till ett tidigare fungerande systemläge.
Det påminner om att kunna ångra en förändring i ett dokument, fast här gäller det själva operativsystemet.
Tekniken är särskilt intressant för servrar och datorer som måste fungera stabilt under lång tid, exempelvis industriella styrsystem, nätverksutrustning och maskiner som kör viktiga tjänster.
En annan betydelsefull förändring är att openSUSE Leap Micro nu integreras i vanliga Leap.
Leap Micro har varit en specialiserad Linuxdistribution för bland annat containrar, virtualisering och servrar där ett litet och robust operativsystem är önskvärt.
I stället för att utveckla två separata distributioner samlar openSUSE nu funktionerna under ett gemensamt namn.
Det innebär att några framtida versioner av Leap Micro, exempelvis 6.3 och 7.0, inte kommer att släppas.
Den som använder Leap Micro 6.2 kan migrera till Leap 16.1 med Immutable Mode genom verktyget opensuse-migration-tool. Denna uppgraderingsväg betraktas dock fortfarande som experimentell, varför en fullständig säkerhetskopia rekommenderas före migreringen. openSUSE News+1
Installationen hanteras av Agama 24, openSUSE:s moderna installationsprogram. Där väljer användaren vilket av de två systemlägena som ska installeras.
Även skrivbordsmiljöerna har fått uppdateringar.
För den som föredrar ett traditionellt grafiskt skrivbord erbjuds flera alternativ:
KDE-användare får dessutom Frameworks 6.25 och Qt 6.11, två viktiga komponenter som ligger bakom många av skrivbordets funktioner och program.
GNOME ligger däremot kvar på huvudversion 48, men innehåller olika felrättningar och förbättringar. openSUSE News+1
Under ytan bygger openSUSE Leap 16.1 på Linuxkärnan 6.12 LTS.
LTS står för Long Term Support, vilket innebär att kärnversionen underhålls under en längre tid. För en distribution som Leap, där stabilitet är en viktig egenskap, är detta särskilt betydelsefullt.
Systemet använder dessutom systemd 257 för att hantera uppstart och systemtjänster samt glibc 2.40, ett centralt programbibliotek som används av en stor mängd Linuxprogram.
En annan förändring är att SELinux används som standard. SELinux är en säkerhetsmekanism som begränsar vilka resurser olika program och tjänster får komma åt.
Även om ett program angrips kan SELinux bidra till att förhindra att angriparen får tillgång till resten av systemet. Det fungerar som ett extra säkerhetslager utöver Linux vanliga filrättigheter.
openSUSE Leap 16.1 innehåller också ett antal uppdateringar som framför allt är intressanta för systemadministratörer och programutvecklare.
På virtualiseringssidan finns QEMU 11.0 och libvirt 12.4, medan Podman 5.8 används för att hantera containrar.
Podman kan exempelvis användas för att köra webbservrar, databaser och andra program i separata miljöer utan att de behöver installeras direkt i operativsystemets grundsystem.
Detta passar särskilt bra tillsammans med Immutable Mode, eftersom systemets grundinstallation då kan hållas så orörd som möjligt.
För utvecklare finns bland annat Python 3.13 som standard, med möjlighet att även använda Python 3.14. Andra viktiga komponenter är LLVM 21, PHP 8.5, MariaDB 12.3 och PostgreSQL 18.
Det innebär att Leap inte enbart riktar sig till vanliga datoranvändare, utan även kan fungera som grund för moderna webbapplikationer, databasservrar och virtualiseringsmiljöer.
En förändring som användare med äldre datorer bör känna till är att openSUSE Leap 16.1 kräver minst processorstandarden x86-64-v2.
Det är en utökad instruktionsuppsättning för 64-bitarsprocessorer. Den finns i många äldre Intel- och AMD-processorer, men saknas i vissa riktigt gamla modeller.
Det betyder att en dator kan ha en 64-bitarsprocessor och ändå vara för gammal för att köra den nya distributionen.
Stödet för 32-bitarsprogram, även kallat ia32, är dessutom avaktiverat som standard. För de flesta moderna användare innebär det inga större problem, men äldre program kan kräva särskilda åtgärder.
openSUSE Leap bygger på teknik som delas med den kommersiella Linuxdistributionen SUSE Linux Enterprise Server (SLES).
Detta är en av de stora skillnaderna mellan Leap och många andra Linuxdistributioner. Genom att använda en gemensam teknisk grund kan openSUSE dra nytta av utveckling och tester som även genomförs för företagsmarknaden.
Leap 16.1 och SLES 16.1 var planerade att släppas samtidigt. openSUSE släpptes dock den 3 november 2026, medan SLES 16.1 enligt openSUSE:s korrigerade tillkännagivande väntas senare under november. openSUSE News+1
Planen är att Leap 16-serien ska få årliga uppdateringar fram till version 16.6 under 2031.
Den kanske viktigaste förändringen i openSUSE Leap 16.1 är inte en ny skrivbordsmiljö eller en uppdaterad Linuxkärna, utan hur själva operativsystemet kan administreras.
Traditionellt har Linux gett administratören stor frihet att förändra systemets alla delar. Immutable Mode erbjuder ett alternativ där grundsystemet hålls mer skyddat och uppdateringar genomförs på ett kontrollerat sätt.
Det kan minska underhållsarbetet och göra det enklare att återställa en fungerande installation när problem uppstår.
Samtidigt behåller openSUSE det traditionella installationsalternativet för användare som vill ha full flexibilitet.
Genom att erbjuda båda modellerna i samma distribution visar openSUSE att stabilitet och flexibilitet inte behöver vara motsatser.
openSUSE Leap 16.1 finns nu tillgänglig för nedladdning, och befintliga användare av Leap 16.0 kan uppgradera utan att behöva installera om hela operativsystemet.
Mer information och nedladdning finns på openSUSE:s officiella webbplats.
Källor: openSUSE Project, officiella versionsmeddelanden och tekniska uppgifter från openSUSE News, september–november 2026. openSUSE News+2
Den öppna källkodsredigeraren Pulsar har släppts i version 1.133. Uppdateringen innehåller en förbättrad terminal, snabbare hantering av stora filer och en omarbetad funktion för att övervaka filändringar. Samtidigt förbereder utvecklarna ett större teknikskifte som bland annat ska ge bättre stöd för Wayland på Linux.

När GitHub lade ned utvecklingen av den populära kodredigeraren Atom i slutet av 2022 såg det ut som slutet för ett verktyg som hade blivit uppskattat av många programmerare.
Men eftersom Atom byggde på öppen källkod kunde andra utvecklare ta över arbetet. Resultatet blev Pulsar, ett projekt som drivs av en grupp frivilliga utvecklare och entusiaster.
Pulsar bygger vidare på Atoms grundidé: en flexibel och anpassningsbar kodredigerare där användaren själv kan installera tillägg, ändra utseendet och skapa en arbetsmiljö som passar de egna behoven.
Med version 1.133 fortsätter projektet att modernisera programmet, samtidigt som man försöker behålla det som gjorde Atom populärt.
En av de viktigaste nyheterna handlar om Pulsars inbyggda terminal, som introducerades i version 1.132.
En terminal är ett textbaserat gränssnitt där användaren kan skriva kommandon till operativsystemet. För programmerare är den ett viktigt arbetsredskap, exempelvis för att kompilera program, hantera Git eller köra olika utvecklingsverktyg.
Tidigare behövde användare ofta växla mellan kodredigeraren och ett separat terminalfönster. Med en integrerad terminal kan arbetet i större utsträckning utföras direkt i samma program.
I Pulsar 1.133 har terminalen fått stöd för OSC 8, en standard som gör det möjligt att visa klickbara hyperlänkar direkt i terminaltext.
Det innebär exempelvis att ett kommandoradsprogram kan presentera en länk med ett beskrivande namn i stället för att skriva ut en lång webbadress.
Användaren kan dessutom hålla muspekaren över länken för att se vart den leder innan den öppnas.
En annan förbättring är att Pulsars terminal numera kan följa användarens aktuella arbetskatalog.
Funktionen använder integration med kommandotolkar som Bash, Zsh, Fish och PowerShell.
När användaren byter katalog uppdateras terminalflikens titel automatiskt för att visa den nya platsen.
Om terminalen delas upp i flera paneler kan den nya panelen dessutom starta i samma katalog som den ursprungliga terminalen.
Det kan låta som en liten förändring, men för utvecklare som arbetar med stora projekt och många kataloger innebär det färre onödiga moment.
Terminalen känner också igen sökvägar till filer i kommandoutskrifter. Både absoluta och relativa sökvägar kan göras klickbara.
Om exempelvis ett verktyg för kodanalys rapporterar ett fel i en viss fil kan programmeraren klicka på filnamnet och öppna den direkt i redigeraren.
På Linux och Windows har terminalen dessutom fått stöd för tangentkombinationerna Ctrl+Shift+C och Ctrl+Shift+V för kopiering och inklistring.
En viktig prestandaförbättring gäller hanteringen av stora källkodsfiler.
I Pulsar 1.127 introducerades ett problem med syntaxmarkeringen som kunde orsaka märkbara fördröjningar när användaren redigerade större filer.
Syntaxmarkering är funktionen som färglägger olika delar av programkoden, exempelvis variabler, funktioner och kommentarer.
Det hjälper programmeraren att snabbt förstå kodens struktur och upptäcka fel.
Men eftersom redigeraren måste analysera texten medan användaren skriver kan ineffektiv syntaxmarkering påverka prestandan.
I Pulsar 1.133 har utvecklarna rättat problemet, vilket ska göra arbetet med stora filer betydligt smidigare.
En av de mer omfattande tekniska förändringarna finns under programmets yta.
Pulsar använder en funktion som brukar kallas file watching, eller filövervakning.
Den innebär att redigeraren håller reda på när filer ändras, flyttas eller tas bort från datorns lagringsenhet.
Funktionen är särskilt viktig när flera program arbetar med samma filer, exempelvis när Git uppdaterar ett projekt eller ett externt byggverktyg genererar ny kod.
I version 1.133 har arkitekturen för filövervakningen byggts om.
Vid sidan av den befintliga lösningen nsfw kan användaren nu välja biblioteket @parcel/watcher, som även används av Visual Studio Code.
Det alternativa biblioteket erbjuder bland annat bättre hantering av filer som ska ignoreras och vissa mer komplicerade situationer i filsystemet.
En annan viktig förändring är att filövervakningen nu körs i en separat process i stället för direkt i Electrons renderingsprocess.
Genom att skilja dessa funktioner åt minskar risken att problem med filövervakningen påverkar hela redigeraren.
Det befintliga alternativet nsfw är fortfarande standard, men användaren kan byta mellan lösningarna utan att behöva starta om Pulsar.
Pulsar har också blivit bättre på att hantera filer som tas bort utanför redigeraren.
Tidigare kunde programmet behandla en raderad fil ungefär som en fil som hade ändrats på disken.
Nu finns ett separat tillstånd för filer som har raderats från lagringsenheten men fortfarande är öppna i redigeraren.
Det gör att programmet tydligare kan skilja mellan en ändrad fil och en fil som inte längre finns kvar.
En ny inställning gör det också möjligt att stänga sådana filer utan extra bekräftelse, förutsatt att de inte innehåller osparade ändringar.
Pulsar är byggt med Electron, ett ramverk som gör det möjligt att skapa skrivbordsprogram med webbtekniker som HTML, CSS och JavaScript.
Electron kombinerar bland annat Chromium, tekniken bakom webbläsaren Google Chrome, med JavaScript-miljön Node.js.
I Pulsar 1.133 har ramverket uppgraderats till Electron 32.3.3.
Det innebär att redigeraren får tillgång till nyare komponenter och förbättringar i den underliggande tekniken.
Uppgraderingen markerar samtidigt slutet för stödet till macOS 10.15 Catalina. Pulsar 1.133 blir den sista versionen som fungerar med detta äldre Apple-operativsystem.
För Linuxanvändare finns en särskilt intressant nyhet längre fram.
Utvecklarna har meddelat att kommande Pulsar 1.134 ska uppgraderas till Electron 37.
Den förändringen ska också ge programmet inbyggt stöd för Wayland, den moderna teknik som i allt större utsträckning ersätter det traditionella X11-systemet på Linuxskrivbord.
Wayland ansvarar för kommunikationen mellan grafiska program och bildskärmen och används numera som standard i flera större Linuxdistributioner.
I dag kan Electronbaserade program ibland behöva särskilda startparametrar för att använda Wayland direkt.
Med den planerade uppgraderingen ska Pulsar kunna använda Wayland utan att användaren behöver ange parametern --ozone-platform.
Det är ett viktigt steg för att göra programmet bättre anpassat till moderna Linuxmiljöer.
Utöver de större förändringarna innehåller Pulsar 1.133 ett antal mindre förbättringar.
Syntaxmarkeringen har bland annat förbättrats för Python, Perl och C#.
För Python gäller förändringarna bland annat vissa typer av strängar med inbäddade uttryck, medan Perl får bättre stöd för modern klassyntax.
Utvecklarna har också rättat ovanliga krascher kopplade till filövervakningen och Git-integrationen.
Pulsars pakethanterare, som används för att installera och administrera tillägg, har uppdaterats till Node.js 20.18.1 och fått flera fel- och säkerhetsrättningar.
Pulsar konkurrerar med betydligt större projekt som Visual Studio Code, men har samtidigt en egen position bland kodredigerare.
För den som uppskattade Atoms gränssnitt och möjligheter till anpassning erbjuder Pulsar ett sätt att fortsätta använda en liknande arbetsmiljö utan att vara beroende av ett nedlagt projekt.
Version 1.133 visar också att utvecklingen inte enbart handlar om att hålla gammal programvara vid liv.
Genom förbättrad prestanda, modernare terminalfunktioner och en stabilare arkitektur fortsätter utvecklarna att bygga vidare på programmets funktionalitet.
Den kommande övergången till Electron 37 och inbyggt Wayland-stöd blir ytterligare ett viktigt steg i moderniseringen.
Pulsar 1.133 finns tillgängligt som öppen källkod och kan hämtas kostnadsfritt från projektets officiella webbplats: https://pulsar-edit.dev/
Den integritetsinriktade Linuxdistributionen Tails har släppts i version 7.16. Uppdateringen innehåller den nya Tor Browser 16, förbättringar av anonymitetsskyddet och en viktig rättning av e-postprogrammets krypteringsfunktioner. Målet är som tidigare att göra det möjligt att använda internet utan att lämna onödiga digitala spår.

Tails, en förkortning av The Amnesic Incognito Live System, är en Linuxdistribution som utvecklats med ett tydligt syfte: att skydda användarens identitet och personliga information.
Till skillnad från vanliga operativsystem är Tails konstruerat för att köras direkt från ett USB-minne. Det innebär att användaren kan starta en dator med Tails utan att behöva installera något på datorns hårddisk.
När datorn stängs av försvinner normalt informationen från den aktuella sessionen. Dokument, webbhistorik och andra tillfälliga uppgifter sparas inte automatiskt på datorn.
För den som behöver behålla vissa uppgifter finns funktionen Persistent Storage, ett krypterat lagringsutrymme på USB-minnet där exempelvis dokument och inställningar kan sparas mellan omstarterna.
En annan grundläggande egenskap är att internettrafiken leds genom Tor-nätverket. Genom att skicka kommunikationen via flera servrar runt om i världen blir det betydligt svårare att koppla användarens internetaktivitet till dennes verkliga IP-adress.
Det innebär dock inte att Tails garanterar fullständig anonymitet. Användarens eget beteende, exempelvis att logga in på personliga konton, kan fortfarande avslöja identiteten.
Den viktigaste förändringen i Tails 7.16 är uppgraderingen till Tor Browser 16, som bygger på Firefox ESR 153.
Tor Browser är en specialanpassad webbläsare som kombinerar Firefox med funktioner för anonym kommunikation och skydd mot spårning.
I den nya versionen har inställningsmenyerna fått en omfattande omarbetning. Den tidigare samlingskategorin för allmänna inställningar har ersatts av flera tydligare avdelningar:
Även Tor-specifika funktioner, som anslutningsinställningar och säkerhetsnivåer, har organiserats om för att passa den nya strukturen.
Förändringarna handlar inte enbart om att göra webbläsaren enklare att använda. Inställningar som riskerar att försämra anonymitetsskyddet har i vissa fall dolts eller försetts med varningar.
Anledningen är att även till synes oskyldiga förändringar i en webbläsare kan göra användaren lättare att identifiera.
En viktig del av Tor Browsers säkerhetsarbete handlar om att motverka så kallad browser fingerprinting, eller webbläsarfingeravtryck.
Tekniken innebär att webbplatser samlar information om exempelvis skärmupplösning, installerade typsnitt, språkinställningar och webbläsarens egenskaper.
Genom att kombinera dessa uppgifter kan en webbplats ibland känna igen en användare även när traditionella spårningsmetoder, som cookies, inte används.
Tor Browser försöker därför göra användarnas webbläsare så lika varandra som möjligt. Ju mindre en webbläsare skiljer sig från andra, desto svårare blir det att identifiera en enskild användare.
Det är också anledningen till att vissa avancerade inställningar begränsas eller avråds från i Tor Browser 16.
En intressant nyhet är möjligheten att använda generiska fönstertitlar.
Normalt visar en webbläsare namnet på den aktuella webbplatsen i fönstrets titelrad. Det kan exempelvis stå namnet på en nyhetssida, en webbutik eller en annan tjänst.
Problemet är att andra program som körs på samma dator i vissa situationer kan läsa dessa fönstertitlar.
Med den nya funktionen ersätts sidans titel med den neutrala texten ”Tor Browser”, oavsett vilken webbplats som visas.
På så sätt minskar risken att andra lokala program kan avgöra vilka webbplatser användaren besöker genom att läsa webbläsarfönstrets titel.
Funktionen är ännu inte aktiverad som standard. Utvecklarna vill först undersöka hur den påverkar exempelvis skärmläsare, fönsterhanterare och program som används för att växla mellan öppna fönster.
Tails 7.16 innehåller även Tor-klienten 0.4.9.15.
Tor-klienten ansvarar för kommunikationen med Tor-nätverket och är därmed en central komponent i operativsystemets anonymitetsskydd.
En annan viktig förbättring gäller e-postprogrammet Thunderbird.
Ett tidigare problem med programmets OpenPGP-funktion har rättats. OpenPGP är en teknik som används för att kryptera och digitalt signera e-postmeddelanden.
Kryptering gör att meddelandets innehåll skyddas från obehörig insyn, medan digitala signaturer gör det möjligt för mottagaren att kontrollera meddelandets ursprung och att innehållet inte har förändrats.
Rättningen är särskilt betydelsefull för användare som förlitar sig på krypterad e-post för känslig kommunikation.
Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan uppgradera automatiskt till version 7.16.
Vid en normal uppgradering bevaras det krypterade lagringsutrymmet Persistent Storage, vilket innebär att tidigare sparade dokument och inställningar finns kvar.
Om den automatiska uppgraderingen misslyckas erbjuder Tails även en metod för manuell uppgradering.
Det är däremot viktigt att skilja mellan en uppgradering och en nyinstallation. Om Tails installeras på nytt på ett USB-minne raderas befintligt Persistent Storage på den enheten.
Den som har viktiga dokument sparade bör därför säkerhetskopiera dem innan större förändringar görs.
Tails har länge varit ett alternativ för journalister, människorättsaktivister, säkerhetsforskare och andra som behöver skydda sin digitala kommunikation.
Men operativsystemet kan även vara intressant för vanliga datoranvändare som vill förstå och begränsa hur mycket information de lämnar efter sig på internet.
Med Tails 7.16 fortsätter utvecklarna att förbättra både användarvänligheten och integritetsskyddet.
Uppdateringen innebär ingen revolution, men visar hur även små tekniska förändringar, som att dölja namnet på en webbplats i ett fönster, kan bidra till ett bättre skydd av den personliga integriteten.
Tails 7.16 kan hämtas kostnadsfritt från projektets officiella webbplats: https://tails.net/
Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på förbättrad integration med Linux, enklare kalenderhantering och en lång rad bugg- och säkerhetsrättningar.

Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på förbättrad integration med Linux, enklare kalenderhantering och en lång rad bugg- och säkerhetsrättningar.
Den 27 oktober 2026 släpptes Thunderbird 159 för Linux, Windows och macOS. Programmet fortsätter därmed sin snabba utvecklingstakt med nya versioner ungefär varannan vecka.
Thunderbird har under många år varit ett uppskattat alternativ till exempelvis Microsoft Outlook. Programmet är kostnadsfritt, bygger på öppen källkod och kan hantera både e-post, kalendrar, adressböcker, nyhetsgrupper och RSS-flöden.
Den nya versionen innehåller framför allt förbättringar som gör programmet stabilare, säkrare och enklare att använda.
En av de mest välkomna nyheterna för Linuxanvändare är det förbättrade stödet för Thunderbirds ikon i systemfältet.
Tidigare har informationen från ikonen varit begränsad, men med version 159 kan den nu indikera när det finns olästa meddelanden. När användaren håller muspekaren över ikonen visas dessutom antalet olästa meddelanden.
Det kanske inte låter som någon revolutionerande nyhet, men för den som använder Thunderbird som sitt huvudsakliga e-postprogram innebär det en praktisk förbättring.
Användaren behöver inte längre växla till programmets huvudfönster bara för att kontrollera om nya meddelanden väntar.
Funktionen är särskilt intressant på Linuxskrivbord där systemfält och statusikoner används för att hålla reda på program som körs i bakgrunden. Hur ikonen presenteras beror också på vilken skrivbordsmiljö som används.
Thunderbird 159 förbättrar även stödet för Microsoft Graph, den teknik som bland annat används för att komma åt information i Microsoft 365.
När ett nytt konto läggs till kan Thunderbird numera automatiskt identifiera tillgängliga kalendrar via Microsoft Graph.
Det innebär att användaren i mindre utsträckning behöver konfigurera kalenderanslutningar manuellt.
För företag och privatpersoner som använder Microsofts tjänster men föredrar Thunderbird som e-postklient är detta ytterligare ett steg mot bättre integration.
Mozilla har också rättat problem som kunde göra att Exchange- och Graph-konton inte fungerade korrekt om inställningarna för utgående e-postserver var ofullständiga.
Dessutom har ett problem med alltför många förfrågningar mot Microsoft Graph åtgärdats. Sådana förfrågningar kunde tidigare leda till att Microsoft begränsade anslutningen, vilket i sin tur fördröjde visningen av meddelanden.
En stor del av arbetet med Thunderbird 159 har handlat om säkerhet.
E-post är fortfarande en av de vanligaste vägarna för bedrägerier, nätfiske och andra digitala attacker. Därför är det särskilt viktigt att e-postprogram hanterar avsändaradresser, bilagor och externa resurser korrekt.
I den nya versionen har Mozilla bland annat rättat ett problem där e-postadresser med Unicode-tecken kunde användas för att dölja en annan svarsmottagare än den användaren förväntade sig.
Det har också funnits en brist i hanteringen av SMTP-adresser med radbrytningar. Under vissa omständigheter kunde dessa leda till att oavsiktliga SMTP-kommandon skickades till servern.
Även hanteringen av RSS-flöden och nyhetsartiklar har förbättrats för att förhindra att manipulerad information påverkar programmets funktion eller leder till oönskad hämtning av externt innehåll.
Mozilla har dessutom publicerat ett separat säkerhetsmeddelande om flera sårbarheter, däribland brister med hög allvarlighetsgrad.
För användaren är slutsatsen enkel: även om man inte märker någon större skillnad i programmets utseende är uppdateringen viktig ur säkerhetssynpunkt.
Stabiliteten har också fått uppmärksamhet.
Ett tidigare problem kunde göra att Thunderbird slutade svara vid uppstart, framför allt när programmet försökte återställa öppna IMAP-meddelanden och PDF-flikar från föregående session.
Ett annat fel kunde orsaka mycket hög processorbelastning när programmets meddelandedatabas innehöll felaktiga uppgifter.
Mozilla har också åtgärdat ett problem där stora kalenderfiler i ICS-format kunde förbruka stora mängder arbetsminne och i värsta fall få programmet att frysa.
Det är kanske inte de mest uppseendeväckande förändringarna, men de kan ha stor betydelse för användare med omfattande e-postarkiv och många kalenderposter.
Även flera vardagliga irritationsmoment har rättats.
Tidigare kunde bilagor försvinna när vissa felaktigt formaterade e-postmeddelanden vidarebefordrades. Det fanns också ett problem där MP4-videofiler kunde bli ofullständiga vid vidarebefordran.
Funktionen för att spara eller koppla loss samtliga bilagor har förbättrats, liksom hanteringen av bilder som ligger direkt inbäddade i ett e-postmeddelande.
Thunderbirds sökfunktion har också fått rättningar. Bland annat fungerar nu snabbkommandot / för snabbsökning utan att användaren först behöver aktivera sökfunktionen med Ctrl+F.
Dessutom visas mottagarna korrekt i fältet Till vid globala sökningar.
Ett något märkligare fel har också försvunnit: Thunderbird kunde tidigare skriva ut flera kopior av ett meddelande trots att användaren avbröt utskriftsdialogen.
Mozilla har även arbetat med de äldre men fortfarande mycket använda e-postprotokollen IMAP och POP3.
Bland annat har problem med POP3-autentisering via NTLM åtgärdats. Ett annat fel gjorde att POP3-sessioner kunde fortsätta vara aktiva även efter att användaren avbrutit lösenordsdialogen.
För IMAP har problem med mappnamn och etiketter rättats. Dessa kunde tidigare orsaka att vissa mappar inte gick att öppna eller att etiketter avvisades av servern.
Även CardDAV, protokollet som används för synkronisering av adressböcker, har förbättrats. Fel i lösenordshanteringen kunde tidigare orsaka upprepade inloggningsförfrågningar efter omstart.
Kalendersynkronisering via CalDAV har också blivit stabilare, bland annat efter tillfälliga nätverksfel.
Thunderbird har en särskild ställning bland dagens e-postprogram.
Till skillnad från många kommersiella alternativ är programmet inte knutet till en enda leverantörs e-posttjänst. Det går exempelvis att använda med egna e-postservrar, traditionella IMAP-konton och olika molntjänster.
Samtidigt visar förbättringarna för Microsoft Graph och Exchange att utvecklarna vill göra Thunderbird mer användbart även i miljöer där Microsofts tjänster dominerar.
Version 159 innebär ingen dramatisk förändring av gränssnittet. I stället handlar det om sådant som ofta betyder mer i längden: bättre säkerhet, färre programfel och smidigare arbete.
För Linuxanvändare är dessutom det förbättrade stödet för systemfältets e-postindikator ett välkommet tillskott.
Thunderbird 159 finns tillgängligt för Linux, Windows och macOS.
Linuxanvändare kan antingen installera programmet via sin distributions pakethanterare, använda Flatpak eller hämta programmet direkt från Thunderbirds webbplats.
Vilken version som erbjuds via distributionsförråden beror på distributionen och dess uppdateringstakt.
Länkar:
[ PROGRAMINFORMATION ]
Program: Mozilla Thunderbird[ NYHETER I VERSION 159 ]
[ FUNKTIONER ]
E-post: IMAP, POP3, SMTPVad händer om man tar några av de bästa idéerna från Windows NT, kombinerar dem med Unix och bygger ett helt nytt operativsystem från grunden? Det är precis vad utvecklaren Mark Harmstone har gjort. Resultatet heter Moxnox, och nu har version 1.0 släppts som öppen källkod.

När man talar om operativsystem handlar diskussionen nästan alltid om Windows, Linux eller macOS. Men bakom dessa välkända namn finns en värld av experimentella system där programmerare försöker hitta nya sätt att få datorer att fungera.
Ett av de senaste exemplen är Moxnox 1.0, som släpptes den 26 oktober 2026.
Bakom projektet står den brittiske programmeraren Mark Harmstone, som tidigare gjort sig känd genom WinBtrfs, en drivrutin som gör det möjligt för Windows att läsa och skriva till Linux-filsystemet Btrfs.
Sedan 2022 har han arbetat med Moxnox som ett hobbyprojekt. Det som började som ett tekniskt experiment har nu vuxit till ett operativsystem med omkring 130 000 rader C++-kod.
Men Moxnox är varken ännu en Linuxdistribution eller en kopia av Windows.
För att förstå vad som gör Moxnox speciellt behöver vi titta på hur ett operativsystem egentligen fungerar.
I centrum finns operativsystemets kärna, ofta kallad kernel. Den ansvarar för grundläggande funktioner som att hantera minne, kommunicera med hårdvara och fördela processortid mellan olika program.
Windows bygger på en kärnarkitektur som har sitt ursprung i Windows NT, medan Linux använder en annan konstruktion.
Moxnox hämtar inspiration från Windows NT:s sätt att låta program kommunicera med operativsystemet genom så kallade systemanrop.
Samtidigt använder det många av de principer som gjort Unix och Linux populära bland programmerare och systemadministratörer.
Det innebär exempelvis att katalogstrukturen påminner om Linux, med en rotkatalog som heter / och sökvägar som /bin i stället för Windows enhetsbokstäver som C:\.
Systemet stöder dessutom Unix-funktioner som fork(), som gör det möjligt för ett program att skapa en ny process genom att kopiera en befintlig.
Man kan beskriva Moxnox som ett försök att förena två olika operativsystemfilosofier, utan att behöva använda vare sig Windows eller Linux som grund.
En intressant detalj är att Moxnox använder samma grundläggande programformat som Windows.
Körbara program lagras i formatet Portable Executable, förkortat PE, och har filändelsen .exe. Programbibliotek använder .dll.
Linux använder normalt ELF-formatet för sina körbara program.
Det betyder däremot inte att man kan installera Microsoft Office eller andra vanliga Windowsprogram i Moxnox.
Moxnox kan i dagsläget inte köra vanliga Windowsprogram.
Anledningen är att de programmeringsgränssnitt och systembibliotek som Windowsprogram förväntar sig ännu inte finns på plats.
En framtida möjlighet skulle kunna vara att använda delar av Wine-projektet för att skapa denna kompatibilitet, men något sådant stöd är ännu inte färdigt.
Moxnox skiljer sig därmed från ReactOS, vars ambition är att återskapa Windows kompatibilitet.
Trots sin Windowsinspirerade teknikmiljö erbjuder Moxnox en ganska välbekant upplevelse för den som är van vid Unix eller Linux.
Flera populära program har redan anpassats till systemet.
Här finns bland annat Bash, GNU Coreutils, Git, Python, Perl, Vim, Nano, OpenSSH och OpenSSL.
Även viktiga utvecklingsverktyg som GCC, LLVM och Rust har porterats, även om det fortfarande finns begränsningar. GCC finns exempelvis endast för x86-64.
Att programmen har porterats innebär att deras källkod har anpassats och kompilerats för det nya operativsystemet. Man kan alltså inte bara kopiera över ett vanligt Linuxprogram och förvänta sig att det fungerar.
En annan teknisk milstolpe är att Moxnox har blivit self-hosting.
Det innebär att operativsystemet har kommit så långt att det kan användas för att kompilera sin egen källkod.
Det är en betydande prestation för ett hobbyprojekt, även om vissa stora program, bland annat GCC och Rust, ännu inte kan byggas direkt inifrån systemet.
Valet av filsystem är knappast någon överraskning.
Mark Harmstone har lång erfarenhet av Btrfs genom arbetet med WinBtrfs, och Moxnox använder därför Btrfs för lagringen.
Btrfs är ett modernt filsystem som bland annat erbjuder kontrollsummor för dataintegritet, ögonblicksbilder och avancerade lagringsfunktioner.
Men här kommer en viktig varning.
Moxnox egen Btrfs-implementation är fortfarande experimentell och har inte genomgått omfattande tester.
Utvecklaren avråder uttryckligen från att använda den tillsammans med filsystem som innehåller värdefulla data.
Den som vill experimentera bör därför använda en virtuell disk eller en separat lagringsenhet utan viktig information.
Moxnox stöder två olika processorarkitekturer: x86-64, som används i de flesta moderna PC-datorer, och ARM64, som bland annat förekommer i enkortsdatorer och vissa bärbara datorer.
För vanliga PC-datorer krävs stöd för instruktionsuppsättningen x86-64-v3. Det innebär att en del äldre 64-bitarsprocessorer inte kan användas.
På ARM-sidan krävs ARMv8.1 eller senare.
Det gör att även Raspberry Pi 5 kan köra Moxnox, förutsatt att den använder lämplig UEFI-firmware.
Systemet har redan drivrutiner för bland annat NVMe, SATA, USB-lagring, SD-kort och vissa nätverkskort från Realtek.
Stödet för kringutrustning är dock långt ifrån lika omfattande som i Linux eller Windows.
Den som förväntar sig ett grafiskt skrivbord med fönster, ikoner och muspekare kommer att bli besviken.
Moxnox 1.0 saknar nämligen en grafisk skrivbordsmiljö.
Systemet arbetar framför allt med textbaserade gränssnitt och kommandoraden. Det finns grundläggande stöd för bildskärmsutmatning, men ännu inget färdigt grafiskt användargränssnitt.
Det är med andra ord ett operativsystem som i första hand riktar sig till programmerare, operativsystemsentusiaster och personer som tycker om att experimentera med datorernas mer grundläggande funktioner.
Det saknas dessutom flera saker som vi normalt tar för givna.
Exempelvis finns ännu inget fullständigt säkerhetssystem, inget riktigt fleranvändarstöd och inget ordentligt stöd för olika tangentbordslayouter eller tidszoner.
Även prestandan behöver förbättras, framför allt när det gäller minneshantering och nätverkskommunikation.
Moxnox är därför inte ett system som man bör använda som sin huvudsakliga arbetsmiljö.
För den som är nyfiken finns färdiga diskavbilder för både x86-64 och ARM64 att ladda ner.
Det enklaste sättet att testa operativsystemet är med QEMU, en programvara som kan emulera och virtualisera datorer.
På så vis kan man starta Moxnox i en virtuell miljö utan att behöva installera det på datorns riktiga hårddisk.
Det går också att installera systemet på fysisk hårdvara, men då krävs viss erfarenhet av partitionering, filsystem och uppstart via UEFI.
Källkoden och installationsanvisningarna finns på projektets GitHub-sida:
Projekt: https://github.com/maharmstone/moxnox
Ladda ner Moxnox 1.0: https://github.com/maharmstone/moxnox/releases/tag/v1.0
Det är kanske den mest intressanta frågan.
Världen lider knappast brist på operativsystem. Linux är etablerat inom servrar och utveckling, Windows dominerar fortfarande stora delar av PC-marknaden och macOS har sin självklara plats i Apples ekosystem.
Men Moxnox handlar inte i första hand om att konkurrera med dessa system.
Det handlar snarare om att utforska alternativa tekniska lösningar och visa att det går att kombinera idéer som traditionellt hör hemma i olika operativsystem.
Windows NT:s arkitektur har flera tekniska egenskaper som sällan uppmärksammas utanför Windowsvärlden. Genom att kombinera dessa med Unix programmeringsmodell visar Harmstone hur ett annorlunda operativsystem skulle kunna se ut.
Och kanske är det just därför Moxnox är intressant.
Inte för att det kommer att ersätta Windows eller Linux nästa år, utan för att det påminner oss om att operativsystem inte behöver byggas på samma sätt som de alltid har gjort.
Moxnox 1.0 är ännu inte ett färdigt alternativ för vanliga datoranvändare. Men som tekniskt experiment visar det hur mycket som faktiskt går att åstadkomma när någon bestämmer sig för att bygga sitt eget operativsystem från grunden.
System: Moxnox 1.0
Utvecklare: Mark Harmstone
Typ: Fristående operativsystem med öppen källkod
Projektstart: 2022
Programspråk: C++ (cirka 130 000 kodrader)
Arkitektur: Windows NT-inspirerade systemanrop och Unix/POSIX-miljö
Processorstöd: x86-64-v3 och ARM64 (ARMv8.1+)
Filsystem: Btrfs
Programformat: Windows PE (.exe och .dll)
Gränssnitt: Textbaserad terminal, inget grafiskt skrivbord
Programvara: Bash, GCC, LLVM, Git, Python, Perl, Rust, Vim, Nano och OpenSSH
Hårdvara: NVMe, SATA, USB, SD-kort och utvalda nätverkskort
Raspberry Pi 5: Stöds med lämplig UEFI-firmware
Windowsprogram: Kan inte köras direkt
Status: Experimentellt hobbyprojekt
[!] VARNING: Moxnox är inte avsett för produktionsbruk. Använd endast testdiskar utan viktiga data.
root@moxnox:~$ GitHub / Källkod
root@moxnox:~$ Ladda ner Moxnox 1.0
Mozilla har släppt Firefox 159, en uppdatering som framför allt innehåller välkomna förbättringar för Linuxanvändare. Irriterande problem med Wayland och AMD-grafik har rättats, samtidigt som webbläsaren får smartare flikhantering, enklare åtkomst till lösenord och möjligheten att bevaka förändringar på webbsidor.

Firefox är en av få större webbläsare som fortfarande bygger på en egen webbläsarmotor. Med version 159 fortsätter Mozilla att utveckla både användarupplevelsen och tekniken under huven.
Den här gången handlar det inte om någon dramatisk förändring av utseendet. I stället ligger tyngdpunkten på stabilitet, lägre minnesförbrukning och funktioner som ska göra det enklare att arbeta med många webbsidor samtidigt.
För Linuxanvändare innehåller Firefox 159 flera intressanta rättningar.
En av dem gäller Wayland, det moderna system som allt fler Linuxdistributioner använder för att hantera grafik och fönster på skrivbordet. Wayland ersätter successivt det äldre X11-systemet och används bland annat i moderna versioner av GNOME och KDE Plasma.
Tidigare kunde ett märkligt fel uppstå när användaren klickade på en flik i Firefox. I stället för att bara växla till fliken kunde den plötsligt lossna och öppnas i ett eget fönster.
Detta problem ska nu vara åtgärdat.
En annan förbättring gäller datorer med AMD-grafik. Firefox kunde under vissa omständigheter förbruka ovanligt mycket minne när webbsidor visade avancerade kartor eller geografiska sökresultat, exempelvis kartfunktioner i ChatGPT.
Problemet hade samband med hur webbläsaren hanterade grafikintensivt innehåll. I Firefox 159 har Mozilla rättat felet, vilket bör ge en stabilare minnesförbrukning på berörda datorer.
Även ett annat minnesproblem har åtgärdats. Webbapplikationer som Zoom kunde fortsätta att öka Firefox minnesanvändning kraftigt när deras fönster var minimerade.
För den som använder webbläsaren under långa arbetsdagar kan sådana rättningar vara minst lika betydelsefulla som nya funktioner.
Den som har ett stort antal flikar öppna vet hur snabbt det kan bli svårt att hitta rätt.
Firefox har sedan tidigare möjlighet att söka bland öppna flikar, men i version 159 blir funktionen enklare att nå genom ett nytt tangentbordskommando.
På Linux och Windows används Ctrl + Shift + A, medan macOS-användare trycker Cmd + Shift + A.
Förändringen innebär att det tidigare kortkommandot för tillägg och teman flyttas. På Linux och Windows används nu Ctrl + Shift + F för detta.
Användaren kan även anpassa tangentbordskommandona genom att skriva about:keyboard i adressfältet.
Mozilla gör det också enklare att komma åt lösenord som sparats i Firefox.
Tidigare behövde användaren själv lägga till lösenordshanteraren i webbläsarens sidopanel. Från och med Firefox 159 finns funktionen där som standard.
Det betyder att man snabbare kan hitta sparade inloggningsuppgifter utan att behöva leta genom webbläsarens inställningar.
För användare som har många konton och regelbundet behöver hantera sina inloggningar är detta en liten men praktisk förbättring.
En av de mer framtidsinriktade nyheterna finns i Mozillas funktion Smart Window.
Med kommandot /watch kan användaren be webbläsaren att bevaka en webbsida och uppmärksamma förändringar.
Det kan exempelvis handla om att hålla reda på när en vara sjunker i pris eller när en produkt som varit slutsåld åter finns i lager.
Användaren bestämmer hur ofta kontrollen ska genomföras. När en relevant förändring upptäcks kan Firefox visa en skrivbordsavisering.
Bevakningarna går att hantera på den interna sidan about:smartwindowtasks. Där kan man bland annat pausa, ändra, kontrollera eller ta bort sina bevakningar.
Funktionen införs successivt och är därför inte tillgänglig för alla användare samtidigt.
Det är ett exempel på hur webbläsare utvecklas från att enbart visa information till att även kunna utföra vissa återkommande uppgifter åt användaren.
Firefox 159 innehåller också ett antal rättningar som påverkar den dagliga användningen.
Ett problem gjorde att vissa webbplatser, exempelvis Slack, kunde misslyckas med att laddas när en anslutning via HTTP/3 nekades. Webbläsaren skulle normalt försöka använda HTTP/2 i stället, men det fungerade inte alltid.
För den oinvigde är HTTP/2 och HTTP/3 olika versioner av de kommunikationsprotokoll som används när webbläsaren hämtar information från en webbserver.
Mozilla har nu rättat problemet med växlingen mellan protokollen.
Även filuppladdningarna har fått en förbättring. Firefox kunde tidigare öppna den katalog där användaren senast sparade en fil, i stället för den katalog som senast användes för uppladdningar.
Dessutom har problem med långa rullgardinsmenyer åtgärdats, liksom ett fel där menyer fortsatte att animeras trots att användaren stängt av animationer i Linux eller Windows.
Även användare av andra operativsystem får flera nyheter.
På macOS använder Firefox 159 nu operativsystemets inbyggda delningsfunktion. Det gör det enklare att dela webbsidor via exempelvis AirDrop och Meddelanden. Det går också att dela flera markerade flikar samtidigt.
Mozilla har dessutom rättat problem med spelkontroller i webbaserade spel och förbättrat samspelet med Apples skrivverktyg.
På Android har utvecklarna arbetat med ett problem där flikar laddades om alltför ofta, särskilt på telefoner från Xiaomi och Redmi.
Även videouppspelningen har förbättrats. Bland annat har fel som hindrade vissa videor från att starta åtgärdats, liksom ett problem där videouppspelning kunde tysta telefonens alarm.
Under ytan innehåller Firefox 159 också förbättringar som främst berör webbutvecklare.
En intressant nyhet är utökat stöd för så kallade rullningsstyrda animationer.
Det innebär att en animation kan styras av hur långt användaren har rullat på en webbsida, i stället för att enbart följa en tidsinställd sekvens.
Tekniken kan exempelvis användas för att låta illustrationer förändras eller informationsgrafik byggas upp i takt med att läsaren rör sig genom en artikel.
Firefox får också bättre stöd för återanvändbara webbkomponenter och förbättringar av hur HTML-innehåll kan rensas från oönskad kod.
Firefox 159 är daterad till den 27 oktober 2026 och installationsfiler finns tillgängliga på Mozillas servrar.
För Linuxanvändare beror uppdateringen på hur Firefox installerats. Den som använder distributionens egna paket får normalt uppdateringen när den blivit tillgänglig i respektive paketförråd.
Det går också att ladda ner Firefox direkt från Mozilla.
Sammantaget är Firefox 159 en uppdatering där de mindre förbättringarna spelar huvudrollen. För Linuxanvändare är rättningarna för Wayland och AMD-grafik särskilt intressanta. Tillsammans med bättre minneshantering och smidigare flikhantering gör de Firefox till en mer förutsägbar och användarvänlig webbläsare.
Det är kanske inte de mest spektakulära nyheterna, men för den som använder Firefox varje dag är det ofta just sådana förbättringar som gör störst skillnad.
https://www.firefox.com/en-US/firefox/159.0beta/releasenotes/?utm_source=chatgpt.com/
Det populära inspelnings- och streamingprogrammet OBS Studio har kommit i version 33. Den nya versionen bjuder på förbättrad hantering av ljud och video, modernare stöd för NVIDIA teknik, smidigare arbete med bildkällor och en omfattande förändring av hur tillägg hanteras. För Linuxanvändare finns också en viktig förändring: Ubuntu 24.04 LTS stöds inte längre av projektets officiella Linuxpaket.

OBS Studio är ett av de mest använda programmen för att spela in datorskärmen, producera videomaterial och direktsända över internet. Programmet är gratis, bygger på öppen källkod och finns för Linux, Windows och macOS.
Det används av allt från datorspelare som sänder sina spel på Twitch till lärare som spelar in föreläsningar och företag som producerar utbildningsfilmer.
Den 23 oktober 2026 släpptes OBS Studio 33.0.0. Uppdateringen innehåller både synliga förbättringar för användarna och större förändringar av programmets tekniska grund.
En av nyheterna är stöd för de senaste versionerna av NVIDIA Broadcast SDK för ljud- och videoeffekter.
Tekniken kan bland annat användas för att filtrera bort störande bakgrundsljud och förbättra videobilden med hjälp av funktioner som körs på kompatibla NVIDIA-grafikkort.
Det innebär att den som exempelvis spelar in en instruktionsvideo i ett rum med störande fläktljud kan använda särskilda ljudfilter för att förbättra inspelningen.
OBS Studio 33 utökar även stödet för NVENC, NVIDIA teknik för hårdvarubaserad videokodning, till ARM64-plattformen.
Vad innebär hårdvaruaccelererad videokodning?
När en dator spelar in video måste stora mängder bildinformation komprimeras. Traditionellt kan detta arbete utföras av processorn, men med NVENC kan en särskild del av grafikkortet sköta komprimeringen.
Det kan minska belastningen på processorn och frigöra resurser till andra arbetsuppgifter, exempelvis ett datorspel som spelas in samtidigt.
Den som arbetar med flera kameror, skärmbilder, logotyper och textfält i OBS känner förmodligen till att det ibland kan vara svårt att placera allt exakt rätt.
I version 33 har utvecklarna förbättrat funktionen som automatiskt hjälper bildkällor att hamna i linje med varandra.
En ny visuell indikator gör det tydligare när objekt justeras mot varandra. Bildkällor kan dessutom anpassas längs en hel axel i stället för att behöva ligga direkt intill varandra.
En annan förbättring är att dolda objekt inte längre påverkar den automatiska justeringen.
Det här är små förändringar som kan göra stor skillnad när man exempelvis bygger en layout med en webbkamera i ena hörnet, en presentation i bakgrunden och en informationsruta längst ned på skärmen.
En av de största förändringarna sker bakom kulisserna.
OBS Studio har länge kunnat byggas ut med insticksmoduler, så kallade plugins. Dessa gör det möjligt att lägga till funktioner som inte ingår i grundprogrammet.
I version 33 har hela systemet för inläsning av tillägg arbetats om.
Programmets egna tillägg placeras numera i en katalog som heter core, medan externa tillägg får en ny installationsstruktur.
Befintliga externa insticksmoduler kan fortfarande läsas från sina äldre kataloger, men denna bakåtkompatibilitet är planerad att upphöra i OBS Studio 34.
För vanliga användare behöver förändringen inte märkas särskilt mycket. Däremot är den viktig för utvecklare och personer som använder många externa tillägg.
Den som uppgraderar bör därför kontrollera att viktiga insticksmoduler fungerar med den nya versionen.
OBS Studio använder en inbyggd webbläsarmotor för att visa webbsidor som bildkällor och för vissa paneler i användargränssnittet.
I version 33 uppdateras Chromium Embedded Framework, CEF, från en version baserad på Chromium-teknik från juli 2024 till en betydligt modernare version från september 2026.
Det är ett stort tekniskt steg, även om användarna normalt inte ska se någon direkt skillnad.
Webbläsarkällor används exempelvis för att visa chattmeddelanden, grafik, livesändningsstatistik eller annat dynamiskt innehåll direkt ovanpå videobilden.
En modernare webbläsarmotor ger bättre förutsättningar för att hantera aktuella webbstandarder. Samtidigt kan större förändringar av detta slag påverka äldre tillägg och webbaserade funktioner.
Linuxanvändare får flera rättningar som förbättrar stabiliteten.
En av dem åtgärdar ett problem där OBS under vissa omständigheter kunde krascha när en USB-mikrofon kopplades bort.
Ett annat fel gjorde att skärminspelningskällor via PipeWire kunde förekomma dubbelt när programmets studioläge användes.
PipeWire är en central del av ljud- och videohanteringen i många moderna Linuxdistributioner. Tekniken används bland annat för ljudenheter, skärmdelning och kommunikation mellan program.
För OBS är detta särskilt viktigt i Linuxmiljöer med Wayland, där program normalt inte får läsa av skärmens innehåll utan användarens godkännande.
Rättningarna innebär att skärminspelning och användning av externa ljudenheter kan fungera stabilare.
En förändring som särskilt berör Linuxanvändare är att OBS-projektet har avslutat stödet för Ubuntu 24.04 LTS i version 33.
Bakgrunden är att OBS numera använder modernare versioner av bland annat Qt och FFmpeg.
Qt används för att bygga programmets grafiska användargränssnitt, medan FFmpeg innehåller teknik för att bearbeta, komprimera och hantera ljud och video.
OBS Studio 33 kräver nyare versioner av dessa komponenter än de som ligger till grund för Ubuntu 24.04.
Det betyder däremot inte att Ubuntu 24.04 har slutat fungera eller att operativsystemet förlorat sitt säkerhetsstöd. Förändringen gäller OBS-projektets stöd för just denna version av programmet.
Användare som vill fortsätta köra Ubuntu 24.04 kan använda en äldre OBS-version eller installera den nyare versionen via Flatpak, som använder en separat programmiljö med egna beroenden.
Projektets officiella Ubuntu-paket för OBS Studio 33 riktar sig i stället till Ubuntu 26.04 LTS.
Flera mindre förbättringar handlar om att göra OBS enklare att använda.
Det går nu att koppla tangentbordsgenvägar till ljudövervakningen för enskilda ljudkällor. Därmed blir det enklare att snabbt ändra vilka ljud man själv vill höra under en inspelning.
Även de numeriska inmatningsfälten har förbättrats. Tidigare kunde siffror ibland kapas eller vara svåra att skriva in.
Nu uppdateras värden först när användaren trycker på Enter. Det går dessutom att ändra värden i större steg genom att hålla ned Shift samtidigt som man använder upp- eller nedåtpilen.
OBS kontrollerar också om en videokodare saknas när en tidigare sparad profil öppnas.
Bland övriga förbättringar finns stabilare inspelning i formaten Hybrid MP4 och MOV, bättre identifiering av helskärmsspel och rättningar som ska minska risken för avbrutna sändningar.
OBS Studio 33 innehåller inte någon fullständig omdesign av användargränssnittet. I stället ligger fokus på att modernisera tekniken bakom programmet och göra befintliga funktioner mer tillförlitliga.
Det är en viktig utveckling för ett program som används både av privatpersoner och i professionella sammanhang.
För den vanliga användaren handlar förbättringarna framför allt om enklare hantering av bildkällor, bättre ljudkontroll och färre tekniska problem.
För utvecklare innebär förändringarna samtidigt att OBS får en modernare teknisk grund inför kommande versioner.
OBS Studio 33.0.0 finns tillgängligt för Linux, Windows och macOS.
Linuxanvändare kan hämta projektets officiella paket för Ubuntu 26.04 LTS eller installera programmet via Flatpak från Flathub.
OBS Studio är fri programvara med öppen källkod och kan användas utan licenskostnad.
Att installera Linux har traditionellt inneburit att man startar datorn från ett USB-minne och följer installationsprogrammets olika steg. Med Agama vill openSUSE modernisera den processen. Nu har version 25 släppts, med en inbyggd terminal i webbläsaren, förbättrad nätverkshantering och möjlighet att avbryta innan installationen påbörjas.

Linuxdistributionen openSUSE fortsätter utvecklingen av Agama, ett modernt installationsprogram som på sikt ska ersätta den traditionella installationslösningen YaST i flera av projektets distributioner.
Den 21 oktober 2026 presenterades Agama 25. Uppdateringen innehåller flera förbättringar som gör det enklare att installera och konfigurera Linux, både på vanliga datorer och i mer avancerade servermiljöer.
Agama är ett installationsprogram som skiljer sig från många traditionella Linuxinstallatörer genom att använda ett webbaserat gränssnitt.
I stället för att hela installationsprogrammet är bundet till datorns lokala skärm kan användaren styra installationen genom en webbläsare. Det innebär att installationen även kan hanteras från en annan dator över nätverket, förutsatt att nätverksåtkomst har konfigurerats.
Tekniken bygger på att installationsprogrammets bakomliggande funktioner kommunicerar med användargränssnittet genom ett programmeringsgränssnitt, ett så kallat API.
Det här öppnar möjligheter för fjärrinstallationer, automatisering och centraliserad administration av datorer och servrar.
En av de mest märkbara nyheterna i Agama 25 är möjligheten att öppna en Linuxterminal direkt från installationsprogrammets webbgränssnitt.
Tidigare behövde användaren byta till en annan virtuell konsol, exempelvis genom tangentkombinationen Ctrl+Alt+F8, eller ansluta till installationsmiljön via SSH för att komma åt kommandoraden.
Nu kan terminalen öppnas utan att användaren lämnar webbläsaren.
För en ovan Linuxanvändare kanske detta inte låter särskilt revolutionerande, men för systemadministratörer och tekniskt kunniga användare är det en praktisk förbättring.
Terminalen gör det exempelvis möjligt att undersöka hårddiskar, kontrollera nätverksanslutningar och felsöka installationsmiljön.
Det innebär också att en tekniker som installerar Linux på en server kan utföra avancerade kommandon genom samma webbgränssnitt som används för själva installationen.
En annan nyhet är något som kan tyckas självklart: möjligheten att avsluta installationsprogrammet.
I Agama 25 finns nu ett alternativ för att avbryta installationsförberedelserna och antingen starta om eller stänga av datorn.
Det finns dock en viktig begränsning.
Möjligheten att avsluta installationen finns endast innan installationsprogrammet har börjat genomföra förändringar på datorn.
När installationen väl har startat försvinner alternativet.
Anledningen är att en avbruten installation kan lämna hårddisken med ofullständiga partitioner, saknade systemfiler eller ett operativsystem som inte längre kan starta.
Detta är särskilt viktigt om installationen innebär att befintliga partitioner förändras eller att en tidigare Linuxinstallation ersätts.
Genom att ta bort avslutningsalternativet när installationen pågår vill utvecklarna minska risken för att användaren av misstag avbryter en kritisk operation.
Det innebär däremot inte att datorn är skyddad mot exempelvis strömavbrott under installationen.
Agama 25 innehåller även förbättringar för användare som arbetar med mer avancerade nätverkslösningar.
Två tekniker som fått särskild uppmärksamhet är network bonding och network bridging.
Network bonding innebär att flera fysiska nätverksanslutningar kan kombineras till en logisk anslutning. Det kan exempelvis användas för att skapa redundans, så att nätverket fortsätter fungera om en anslutning slutar fungera.
Network bridging innebär att flera nätverksgränssnitt kopplas samman genom en virtuell nätverksbrygga. Tekniken används ofta i virtualiseringsmiljöer, där virtuella maskiner behöver kommunicera med samma nätverk som den fysiska datorn.
Tidigare behövde användaren själv skriva in namnen på de nätverkskort som skulle ingå i konfigurationen.
Det kunde exempelvis handla om beteckningar som enp3s0 eller enp4s0.
Problemet var att ett enkelt skrivfel kunde resultera i en felaktig konfiguration utan att installationsprogrammet omedelbart reagerade.
I Agama 25 ersätts den tidigare textrutan med en sökbar lista där användaren kan välja bland de nätverksenheter som installationsprogrammet har identifierat.
Det går fortfarande att skriva in ett enhetsnamn manuellt om nätverksenheten ännu inte finns tillgänglig.
För administratörer som installerar Linux på servrar med många nätverksanslutningar innebär detta ett enklare och mer överskådligt arbetssätt.
Under många år har YaST varit ett av de mest karakteristiska verktygen i SUSE- och openSUSE-världen.
YaST används bland annat för installation, systemkonfiguration, nätverkshantering och administration av programvara.
När utvecklingen av Agama påbörjades återanvändes flera delar av den befintliga YaST-koden.
Det gjorde det möjligt att snabbare utveckla ett nytt installationsprogram utan att behöva återskapa alla funktioner från grunden.
Nu arbetar utvecklarna med att minska beroendet av dessa äldre komponenter.
I Agama 25 har delar som rör AutoYaST börjat flyttas över till Agamas egen kodbas.
AutoYaST är en teknik som används för automatiserade installationer av SUSE-baserade Linuxsystem.
Genom att minska beroendet av äldre YaST-moduler kan Agama på sikt bli enklare att vidareutveckla och underhålla.
Bakom det grafiska gränssnittet har utvecklarna också förbättrat Agamas tekniska dokumentation.
Installationsprogrammet använder OpenAPI, en standard för att beskriva hur olika program kan kommunicera med varandra.
I version 25 har OpenAPI-specifikationen och programmets JSON-scheman förbättrats och publicerats på stabila webbadresser.
Det gör det enklare för externa verktyg att kommunicera med Agama och kontrollera att konfigurationsfiler är korrekt utformade.
För systemadministratörer innebär detta exempelvis att en textredigerare kan använda JSON-scheman för att föreslå giltiga inställningar och upptäcka fel direkt när en konfigurationsfil skrivs.
Det är särskilt användbart för organisationer som installerar samma operativsystem på många datorer.
Ett långsiktigt mål är att Agama ska bli standardinstallationsprogram för openSUSE Tumbleweed.
Tumbleweed är openSUSE så kallade rolling release-distribution, vilket innebär att operativsystemet löpande får nya versioner av program och systemkomponenter i stället för att uppgraderas genom stora, separata versionssläpp.
Arbetet omfattar även Slowroll och kommande openSUSE Leap 16.2.
Agama 25 innehåller dessutom arbete med stöd för RISC-V-arkitekturen samt anpassningar för 32-bitars installationsmedier.
En mindre förändring är att systemd-boot nu används som standardval av starthanterare vid installation av MicroOS.
Även om utvecklingen går framåt har openSUSE ännu inte fastställt något datum för när Agama ska ersätta det tidigare installationsprogrammet i Tumbleweed.
Den som vill prova Agama kan använda särskilda installationsavbilder, medan Tumbleweeds ordinarie installationsmedier ännu använder YaST.
Agama 25 introducerar inte någon enskild revolutionerande funktion. I stället handlar uppdateringen om att förbättra användarvänligheten och lägga grunden för framtida utveckling.
Att kunna administrera en Linuxinstallation genom en webbläsare, öppna en terminal utan att lämna installationsprogrammet och konfigurera avancerade nätverkslösningar genom ett grafiskt gränssnitt visar vart utvecklingen är på väg.
För vanliga datoranvändare kan detta innebära en enklare installationsprocess. För systemadministratörer öppnar tekniken möjligheter att automatisera och fjärrstyra installationer på ett mer flexibelt sätt.
Agama är därmed mer än bara ett nytt installationsprogram. Det är också ett exempel på hur traditionella Linuxverktyg moderniseras för en värld där allt fler system administreras på distans.
https://agama-project.github.io/blog/2026/10/21/agama-25
Linuxdistributionen Tails, som är utvecklad för att skydda användarnas identitet och integritet på internet, har fått en akut säkerhetsuppdatering. Bakgrunden är en allvarlig brist i det system som används för att kontrollera att krypterade webbplatser verkligen är vad de utger sig för att vara. I värsta fall skulle angripare kunna lura användare att besöka falska webbplatser, trots att anslutningen ser säker ut.

Den 23 oktober 2026 släpptes Tails 7.15.1, en extrainsatt uppdatering som ska skydda användarna mot komprometterade säkerhetscertifikat.
Problemet ligger inte i själva Linuxsystemet utan i en av internets grundläggande säkerhetsfunktioner: den teknik som används för att skapa förtroende mellan webbläsare och webbplatser.
Tails står för The Amnesic Incognito Live System och är en specialutvecklad Linuxdistribution med ett tydligt syfte: att göra det svårare att övervaka och spåra människor på internet.
Till skillnad från vanliga operativsystem körs Tails normalt direkt från ett USB-minne. Systemet är konstruerat för att minimera spåren som lämnas på datorn när den stängs av.
All internettrafik från systemets nätverksanslutna program ska dessutom gå genom anonymiseringsnätverket Tor.
Tor fungerar ungefär som att skicka ett brev genom flera mellanhänder. Varje mellanhand känner bara till en begränsad del av vägen, vilket gör det betydligt svårare att avgöra vem som ursprungligen skickade informationen.
Tails används bland annat av journalister, människorättsaktivister, visselblåsare och personer som vill skydda sin digitala integritet.
Men inte ens Tor kan skydda mot alla typer av angrepp.
När du besöker en webbplats som använder HTTPS, exempelvis en internetbank, kontrollerar webbläsaren normalt ett digitalt certifikat.
Certifikatet fungerar ungefär som ett digitalt identitetskort. Det ska bekräfta att du verkligen kommunicerar med rätt webbplats och inte med någon som försöker utge sig för att vara den.
För att detta ska fungera finns särskilda organisationer, så kallade certifikatutfärdare (Certificate Authorities eller CA), som ansvarar för att utfärda och godkänna dessa digitala identitetshandlingar.
Det är här det allvarliga säkerhetsproblemet har uppstått.
Den 17 oktober upptäcktes att privata krypteringsnycklar kopplade till åtta mellanliggande certifikat från certifikatutfärdaren eMudhra hade komprometterats.
Orsaken var att nycklarna hade skapats med alldeles för svag slumpmässighet. Det innebar att de kunde återskapas av obehöriga.
Sex av certifikaten kunde användas för att utfärda HTTPS-certifikat.
En angripare som kan utnyttja dessa nycklar skulle därmed kunna skapa falska certifikat som ser fullt legitima ut.
Det är ungefär som om någon lyckas framställa en förfalskad legitimation som till och med myndigheternas kontrollsystem accepterar.
När en användare besöker en vanlig webbplats via Tor passerar trafiken genom flera reläer innan den når sin destination.
Det sista reläet kallas för en exitnod eller utgångsnod.
Denna nod fungerar som länken mellan Tornätverket och det vanliga internet.
Om någon kontrollerar en sådan utgångsnod kan personen i vissa situationer försöka manipulera trafiken. Normalt skyddar HTTPS mot att innehållet avläses eller förändras.
Men om angriparen samtidigt kan presentera ett falskt certifikat som webbläsaren accepterar kan HTTPS-skyddet kringgås genom en så kallad man-in-the-middle-attack.
En sådan attack skulle exempelvis kunna användas för att läsa känslig information, manipulera webbplatsens innehåll eller stjäla inloggningsuppgifter.
Samma typ av angrepp skulle också kunna genomföras av en internetleverantör som hanterar trafiken från en utgångsnod eller av en statlig aktör med kontroll över delar av nätverksinfrastrukturen.
Det är viktigt att understryka att Tails utvecklare inte känner till några fall där Tor-utgångsnoder faktiskt har utnyttjat just denna säkerhetsbrist. Risken är däremot tillräckligt allvarlig för att motivera en akut uppdatering.
Webbplatser som använder särskilda .onion-adresser omfattas inte av just detta angrepp, eftersom de inte förlitar sig på samma förbindelse via en Tor-utgångsnod.
Mozilla, organisationen bakom Firefox, började blockera de drabbade certifikaten redan den 17 oktober.
Genom en central spärrlista kunde Mozilla hindra Firefox från att acceptera de komprometterade certifikaten utan att användarna först behövde installera en ny version av webbläsaren.
Även andra stora webbläsarleverantörer har vidtagit skyddsåtgärder.
Problemet är att inte alla program använder samma certifikathantering som Firefox. Vissa program förlitar sig i stället på operativsystemets egna listor över betrodda certifikat.
Därför räcker det inte alltid att bara uppdatera webbläsaren.
Den nya versionen innehåller två viktiga säkerhetsförändringar.
För det första uppdateras Tor Browser till version 15.0.26. Den innehåller skydd mot de komprometterade certifikaten och åtgärdar säkerhetsproblemet som identifieras med beteckningen CVE-2026-113470.
För det andra uppdateras systemets certifikathantering genom Debians paket ca-certificates.
Det innebär att även andra program i Tails får ett förbättrat skydd mot certifikat från eMudhra.
Det handlar alltså inte bara om att göra webbläsaren säkrare, utan om att stärka säkerheten i hela operativsystemet.
Tails utvecklare rekommenderar att användarna snarast installerar version 7.15.1.
Den som redan kör Tails 7.0 eller senare kan genomföra en automatisk uppgradering. Denna ska också bevara innehållet i den permanenta lagringsfunktionen, Persistent Storage, där användaren kan välja att spara exempelvis dokument och inställningar.
Om den automatiska uppdateringen misslyckas finns möjlighet att uppgradera manuellt.
Det är dock viktigt att skilja mellan att uppgradera ett befintligt USB-minne och att installera om Tails från början. En nyinstallation kan radera innehållet i den permanenta lagringen.
Den senaste versionen finns på projektets officiella webbplats, tails.net.
Händelsen visar att säker kommunikation inte bara handlar om stark kryptering.
Även den mest avancerade krypteringen blir problematisk om systemet som ska avgöra vem man kommunicerar med inte längre går att lita på.
HTTPS, Tor och moderna operativsystem är beroende av en hel kedja av tekniska säkerhetsfunktioner. Om en enda viktig länk i kedjan sviktar kan konsekvenserna bli omfattande.
För Tails användare är uppdateringen därför särskilt betydelsefull.
Tails 7.15.1 visar också varför säkerhetsuppdateringar är viktiga även när själva operativsystemet inte innehåller någon nyupptäckt programmeringsbugg. Ibland räcker det att förtroendet för en extern säkerhetsfunktion bryts för att stora delar av den digitala infrastrukturen ska behöva reagera.
System:
Tails – The Amnesic Incognito Live System
Bas: Debian GNU/Linux
Syfte: Anonymitet, integritet och säkerhet
Anonymisering: Internettrafik via Tor
Startmedium: USB-minne
Webbläsare: Tor Browser 15.0.26
Säkerhetsproblem:
Komprometterade certifikat från eMudhra
Säkerhetsfix: CVE-2026-113470
Uppgradering:
Automatisk från Tails 7.0 eller senare
OpenBSD har släppts i version 8.0. Den nya versionen av det säkerhetsinriktade operativsystemet kan hantera virtuella datorer med upp till 64 virtuella processorer, får stöd för Intels Arc-grafikkort och tar ytterligare steg mot kryptering som ska stå emot framtidens kvantdatorer.

Den 20 oktober 2026 släpptes OpenBSD 8.0, den 61 utgåvan sedan projektet startade. Precis som tidigare ligger tyngdpunkten på säkerhet, stabilitet och genomtänkt systemkonstruktion. Men den här gången innehåller uppdateringen också flera nyheter som gör operativsystemet mer användbart på modern datorutrustning.
OpenBSD tillhör samma stora Unix-familj som bland annat FreeBSD och macOS har sina historiska rötter i. Det är däremot inte en Linuxdistribution. Systemet utvecklas som ett eget, sammanhängande operativsystem där säkerhet och korrekt programkod länge har prioriterats framför mängden funktioner.
Även om OpenBSD kanske inte är särskilt känt bland vanliga datoranvändare har projektet haft ett betydande inflytande på internets säkerhet. Bland annat kommer det välkända fjärradministrationsverktyget OpenSSH från OpenBSD-projektet.
En av de största nyheterna gäller virtualisering, alltså möjligheten att köra flera virtuella datorer inuti en fysisk dator.
OpenBSD har ett eget virtualiseringssystem som heter VMM/VMD. Tidigare hade det begränsningar när det gällde hur många virtuella processorer en enskild virtuell maskin kunde använda.
Med OpenBSD 8.0 höjs gränsen till 64 virtuella processorer per virtuell dator.
Det innebär att en server med många processorkärnor kan fördela betydligt mer beräkningskapacitet till en virtuell maskin än tidigare. Det kan exempelvis vara användbart för företag som driver flera servrar på samma fysiska dator.
Förbättringarna omfattar även hanteringen av virtuella hårddiskar, avbrottssignaler och nätverkskommunikation. Kompatibiliteten med vissa Linuxsystem som körs virtuellt har också förbättrats.
Grafikstödet är ett annat område som fått en större uppdatering.
OpenBSD 8.0 använder nu grafikdrivrutiner som har uppdaterats med kod från Linuxkärnan 6.18.53. Det innebär inte att OpenBSD använder Linux som kärna, utan att delar av den öppna drivrutinskoden har anpassats till OpenBSD.
En viktig nyhet är stöd för Intel Arc A-serien, även kallad Alchemist. Det är Intels första generation av fristående Arc-grafikkort.
Samtidigt har utvecklarna förändrat hur mycket virtuellt adressutrymme systemkärnan kan använda på vanliga 64-bitarsdatorer. Gränsen har höjts från 4 till 512 GB.
Det gör det bland annat möjligt att hantera grafikkort med mer än 4 GB videominne på ett bättre sätt. Förbättringar har också gjorts för att undvika problem med vissa Intel Alder Lake-datorer.
Sammantaget innebär förändringarna att OpenBSD tar ytterligare steg mot att fungera på modernare stationära datorer och arbetsstationer.
OpenBSD 8.0 innehåller även nyheter för datorer med ARM-processorer.
Den kanske mest märkbara är att ARM64-plattformen nu får stöd för viloläge, så kallad hibernation.
När en dator försätts i viloläge sparas innehållet i arbetsminnet på lagringsenheten. Datorn kan därefter stängas av och senare återuppta arbetet där användaren slutade.
Detta skiljer sig från vanligt strömsparläge, där datorn fortfarande behöver en mindre mängd elektricitet för att behålla informationen i arbetsminnet.
Utvecklarna har också förbättrat hanteringen av vila och återstart på flera bärbara datorer med Qualcomm Snapdragon-processorer.
Även RISC-V, en öppen processorarkitektur som väcker allt större intresse, får utökat stöd. Bland annat tillkommer stöd för vektorinstruktioner och modernare avbrottshantering.
En återkommande utmaning för alternativa operativsystem är drivrutiner till modern hårdvara.
I OpenBSD 8.0 har flera trådlösa nätverksdrivrutiner förbättrats. Drivrutinerna qwx och qwz får utökat stöd för Wi-Fi enligt standarden 802.11n, inklusive kanalbredder på 40 MHz.
Utvecklarna har dessutom åtgärdat problem som tidigare kunde orsaka krascher, instabila anslutningar och svårigheter att byta mellan olika trådlösa accesspunkter.
På den trådbundna sidan tillkommer stöd för nya nätverkskretsar från Intel, bland annat inom Panther Lake- och Wildcat Lake-familjerna samt E610-serien.
Säkerhet har alltid varit OpenBSD främsta kännetecken, och version 8.0 är inget undantag.
Flera förbättringar har gjorts i systemkärnan för att minska risken för minnesfel, informationsläckor och felaktig hantering av programfiler.
De säkerhetsfunktioner som kallas pledge och unveil har också fått förbättringar. Dessa tekniker begränsar vilka systemfunktioner och filer ett program får använda.
Tanken är enkel: ett program ska inte ha tillgång till mer av datorn än det faktiskt behöver.
Om exempelvis ett program som behandlar dokument skulle innehålla en säkerhetsbrist kan sådana begränsningar minska den skada en angripare kan orsaka.
Även OpenBSD inbyggda brandvägg PF har fått ett antal rättelser som förbättrar hanteringen av nätverkstrafik och minskar risken för fel under hög belastning.
En intressant utveckling gäller kryptering.
OpenBSD 8.0 levereras med LibreSSL 4.4, där en hybridmetod för nyckelutbyte har blivit förstahandsvalet för TLS 1.3 i biblioteket libtls.
Metoden, X25519MLKEM768, kombinerar traditionell kryptering med en nyare teknik som är framtagen för att stå emot attacker med kraftfulla kvantdatorer.
Varför behövs detta?
Dagens kryptering bygger i många fall på matematiska problem som är mycket svåra för vanliga datorer att lösa. Tillräckligt avancerade kvantdatorer skulle i framtiden kunna angripa vissa av dessa metoder betydligt effektivare.
Genom att kombinera etablerade och kvantresistenta algoritmer kan system börja förberedas redan innan sådana datorer blir ett praktiskt hot.
OpenSSH uppdateras samtidigt till version 10.6. Där finns bland annat experimentellt stöd för digitala signaturer som kombinerar traditionell och kvantresistent kryptografi.
OpenBSD förknippas ofta med servrar, brandväggar och avancerad nätverksutrustning, men operativsystemet kan också användas som ett vanligt skrivbordssystem.
I version 8.0 finns många aktuella program tillgängliga via projektets paketsystem.
Bland nyheterna märks:
Även Wayland 1.26 finns tillgängligt, tillsammans med flera fönsterhanterare och kompositörer som Sway, Niri och Labwc.
Det betyder att den som vill använda OpenBSD som skrivbordssystem har tillgång till både moderna grafiska miljöer och vanliga kontors- och internetprogram.
OpenBSD konkurrerar inte i första hand med Windows, macOS eller Ubuntu om att vara det enklaste operativsystemet för alla.
Projektets styrka ligger i stället i dess konsekventa säkerhetsfilosofi, öppna källkod och strävan efter att hålla systemet så begripligt och kontrollerbart som möjligt.
Med version 8.0 förbättras samtidigt stödet för modern hårdvara, virtualisering och grafiska skrivbord. Det gör systemet intressant inte bara för nätverksadministratörer och säkerhetsexperter, utan även för tekniskt intresserade användare som vill utforska ett alternativ till Linux.
OpenBSD 8.0 finns nu att ladda ned kostnadsfritt för flera processorarkitekturer.
Mer information finns på OpenBSD officiella webbplats, där även installationsanvisningar och länkar till nedladdningsservrar finns tillgängliga.
Ladda hem : https://ftp.lysator.liu.se/pub/OpenBSD
Trasig dator?
Startar inte datorn? Kom till Datorservice på Orrspelsvägen 13 i Bromma.
Skapa egna QR-koder, slumpade lösenord

Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
Linuxtoday
|
ANNONS
E-post kontakt@datorhjalp.se Hemsida : PC-Service.se |
Trasiga dator? Och bor i Stockholm?
Bromma Datorservice sedan 2007.
Bromma Datorservice