Debian vill göra det enklare att köra Linuxdistributionen på handhållna speldatorer och spelkonsoler. En ny grupp ska testa enheterna, dokumentera vilken hårdvara som fungerar och undersöka hur Debians stabila utgåvor kan få stöd för nya modeller.

Debian har bildat en grupp som ska testa hur distributionen fungerar på handhållna speldatorer, emuleringsenheter och spelkonsoler. Målet är att dokumentera vilka delar av hårdvaran som fungerar, hitta orsakerna till problemen och undersöka hur de kan åtgärdas.
Sedan Valve lanserade Steam Deck har Linux fått en mer framträdande plats på handhållna speldatorer. Distributioner som Bazzite, Nobara och CachyOS har fått uppmärksamhet bland spelare, medan Debian hittills har haft en mer undanskymd roll. Debianunderhållaren Aryan Karamtoth presenterade den nya gruppen, som fått namnet Debian Gaming Hardware Team, på projektets utvecklarlista.
Gruppen ska börja med att köra Debian på olika spelenheter och dokumentera resultaten. När en del av hårdvaran fungerar dåligt eller hindrar systemet från att starta ska gruppen försöka ringa in orsaken. Testerna ska sedan ligga till grund för möjliga rättningar.
En fråga är hur Debians stabila utgåvor ska kunna följa med när ny spelhårdvara kommer ut. En ny handhållen dator kan behöva en nyare Linuxkärna eller drivrutin än den som ingår i Debian Stable. För att hitta en lösning behöver gruppen först veta vilka komponenter som kräver nyare programvara och vilka som redan fungerar.
Den befintliga gruppen Debian Games Team fortsätter att arbeta med spelpaket. Den nya gruppens uppgift är att testa själva enheterna och förbättra hårdvarustödet.
På längre sikt diskuterar gruppen möjligheten att ta fram en så kallad Debian Pure Blend för spelhårdvara. Det skulle ge tillverkare och hobbybyggare en Debianinstallation med ett förvalt urval av program för ändamålet. Enligt Karamtoth är det fortfarande en idé för framtiden.
Arbetet befinner sig i ett tidigt skede. Gruppen har ännu inte publicerat någon lista över enheter med officiellt stöd eller någon tidsplan för en första utgåva. Den som vill testa Debian på egen spelhårdvara är välkommen att delta, även utan tidigare engagemang i Debianprojektet. Gruppen finns på IRC i kanalen #debian-gaming-hw.
PHP 8.6 har släppts med stöd för partiell funktionsapplikation, ett nytt API för att övervaka flera strömmar samtidigt och klassen Duration för tidsintervall med nanosekundprecision. Versionen förbättrar även felhanteringen för strömmar och visar var i indata ett JSON-fel har uppstått.

PHP 8.6 gör det möjligt att fylla i några av en funktions argument och spara resten till ett senare anrop. Ett nytt API låter program vänta på aktivitet i flera strömmar samtidigt. Bland nyheterna finns också tidsintervall med nanosekundprecision och JSON-felmeddelanden som visar var i indata felet uppstod.
Med partiell funktionsapplikation kan utvecklaren ange några av argumenten till en befintlig funktion och få tillbaka ett Closure-objekt som tar emot de återstående argumenten. Den ursprungliga funktionen körs först när de argumenten skickas in.
Ett exempel är en funktion som formaterar ett belopp i en viss valuta. Om valutan anges till svenska kronor i förväg kan samma kod sedan användas för att formatera olika belopp. Anroparen behöver bara ange summan.
Det nya polling-API:et låter ett PHP-program vänta på att någon av flera öppna strömmar blir redo för läsning eller skrivning. På Linux använder PHP epoll, på macOS kqueue och på Windows WSAPoll. Det ger bibliotek som ReactPHP och AMPHP en gemensam grund för sina händelseloopar.
Även felhanteringen för strömmar har ändrats. Utvecklare kan välja att låta en misslyckad strömoperation kasta ett undantag av typen StreamException. Felinformationen finns i ett StreamError-objekt med bland annat felkod, namnet på den strömhanterare som användes och den berörda sökvägen.
Den nya klassen Duration beskriver hur lång tid något tar, oberoende av datum och tidszon. Klassen har nanosekundprecision och kan representera intervall på över 250 år. Den kan exempelvis användas för att ange hur länge ett program ska vänta på svar eller hur lång pausen ska vara mellan två anslutningsförsök.
Duration fungerar också med den nya funktionen clamp(), som håller ett värde inom ett angivet intervall. Ett värde under den undre gränsen ger gränsvärdet tillbaka. På motsvarande sätt ger ett för högt värde den övre gränsen. Värden inom intervallet returneras oförändrade.
Skrivskyddade egenskaper (readonly) kan nu få ett standardvärde direkt i klassdeklarationen. Standardvärdet räknas som egenskapens initialisering, vilket innebär att konstruktorn inte kan skriva över det.
Funktions- och metodparametrar kan dessutom få egna dokumentationskommentarer som går att läsa med ReflectionParameter::getDocComment(). Två nya reflektionsmetoder gör det lättare att avgöra om en egenskap kan läsas eller skrivas, även när klassen använder olika åtkomstnivåer för läsning och skrivning.
För bibliotek som erbjuder sortering finns den gemensamma uppräkningstypen SortDirection. Den har två värden, Ascending och Descending, så att flera bibliotek kan använda samma typ för att ange sorteringsordningen.
När PHP upptäcker ogiltig JSON anger felmeddelandet nu var i indata felet uppstod. Det gör det lättare att hitta exempelvis ett felplacerat kommatecken i ett långt API-svar. PHP 8.6 kan också hantera ZIP-arkiv direkt i minnet.
På kryptografisidan får Sodium-tillägget stöd för X-Wing och ML-KEM-768. TLS-stödet utökas samtidigt med möjlighet att återuppta tidigare sessioner och skicka tidiga data med 0-RTT.
PHP 8.6 finns att ladda ner som källkod från projektets webbplats.
Microsofts egen Linuxdistribution, Azure Linux 4, är nu klar för produktionsdrift på virtuella maskiner och i containrar i Azure. Utgåvan bygger på Linuxkärnan 6.18 LTS och kan även köras lokalt i Windows via WSL. Det gör att utvecklare kan testa sina program i samma Linuxdistribution som de sedan använder i molnet.

Microsofts egen Linuxdistribution, Azure Linux 4, är nu klar för produktionsdrift. Sedan i juni har det gått att ladda ner en ISO-avbild och prova systemet utanför Microsofts moln. Nu ger Microsoft officiellt stöd för att köra version 4 på virtuella maskiner i Azure, även när maskinerna ingår i grupper som kan växa och krympa med belastningen. Även utgåvans containeravbilder är klara för produktion.
Azure Linux 4 har sina rötter i Fedora, men Microsoft underhåller egna paketförråd och väljer ut programvara för servrar och molntjänster. Grunden är Linuxkärnan 6.18 LTS med långtidsstöd, förbättrad integration med Microsofts virtualiseringsteknik Hyper-V och uppdaterade drivrutiner för bland annat grafikprocessorer och AI-acceleratorer.
Bland de uppdaterade komponenterna finns systemd 258, glibc 2.42, Python 3.14 och RPM 6.0. För att installera och uppdatera program används DNF5, som kräver mindre minne och snabbare räknar ut vilka andra paket ett program behöver.
För den som driver en webbtjänst är de färdiga containeravbilderna en praktisk nyhet. I Microsoft Artifact Registry finns både en generell basavbild och varianter med färdiga körmiljöer för Python, Node.js, Java och .NET.
Den som vill hålla sin container så liten som möjligt kan välja en så kallad distroless-avbild. Där har Microsoft utelämnat bland annat kommandoskalet och pakethanteraren. Det ger färre verktyg som kan missbrukas om någon tar sig in i containern. För utvecklaren innebär valet också att det saknas ett skal för interaktiv felsökning. Containeravbilder i Microsoft Artifact Registry
Utvecklare kan köra Azure Linux lokalt i Windows genom Windows Subsystem for Linux, WSL. Den som exempelvis utvecklar en Python-tjänst på en Windowsdator kan därmed testa den med samma distribution och paketversioner som ska användas på servern i Azure.
SELinux är aktiverat från start och begränsar vad processer får göra i systemet. Drivrutinerna är signerade och OpenSSL 3.5 ger stöd för postkvantkryptografi. För den som använder Microsofts molntjänster finns också möjlighet att ansluta systemet till Defender for Cloud och Azure Monitor.
Azure Linux har öppen källkod och medför ingen extra licensavgift för operativsystemet. Den som kör distributionen i Azure betalar för de molnresurser som används. Microsoft publicerar både källkoden och byggverktygen på GitHub.
Krypterad trafik som sparas i dag kan bli läsbar för framtidens kvantdatorer. Rocky Linux 10.3 stärker därför stödet för postkvantkryptografi i VPN och SSH, två vanliga sätt att koppla samman nätverk och fjärrstyra servrar. Utgåvan gör det också enklare för administratörer att bygga egna systemavbilder.

En krypterad förbindelse kan behöva hålla en hemlighet långt efter att anslutningen har stängts. Den som sparar krypterad trafik i dag kan försöka läsa den i framtiden, när kraftfullare datorer finns tillgängliga. Rocky Linux 10.3 tar ytterligare ett steg för att möta den risken. Den nya utgåvan bygger på Red Hat Enterprise Linux 10.3 och Linuxkärnan 6.12 LTS.
När två datorer upprättar en krypterad förbindelse behöver de först komma överens om en hemlig nyckel. En tillräckligt kraftfull framtida kvantdator skulle kunna knäcka vissa av de matematiska metoder som används för detta nyckelutbyte. Postkvantkryptografi är samlingsnamnet för metoder som är utformade för att stå emot även sådana angrepp. Metoderna kan redan i dag köras på vanliga datorer.
I Rocky Linux 10.3 får VPN-programvaran Libreswan 5.4 stöd för två varianter av nyckelmekanismen ML-KEM, kallade ML-KEM-768 och ML-KEM-1024. De kan användas när två ändpunkter förhandlar om nycklar med protokollet IKEv2, exempelvis när ett företag kopplar samman två kontor via en krypterad tunnel.
Även SSH, som många administratörer använder för att logga in på servrar, har uppdaterats. I FIPS-läget prioriterar SSH nu två hybrida metoder för nyckelutbyte. De kombinerar en etablerad metod med ML-KEM. Vilken metod som faktiskt används beror på vad båda ändarna av anslutningen stöder.
För den som sköter många Linuxmaskiner är en annan nyhet möjligheten att bygga systemavbilder direkt från terminalen. Verktyget image-builder är nu allmänt tillgängligt. En administratör kan därmed lägga in bygget i ett skript och upprepa det när en ny avbild behövs.
Även webbkonsolen har fått fler möjligheter. Den kan skapa startbara, bootc-kompatibla systemavbilder från en giltig containeravbild som redan finns lagrad på datorn. Utgångspunkten kan exempelvis vara Fedora, CentOS Stream eller en avbild som organisationen själv har tagit fram.
Rocky Linux behåller kärnserien 6.12 LTS, samtidigt som eBPF och prestandaverktyget perf har fått uppdateringar från Linux 6.19. För den som övervakar servrar med Grafana finns nya färdiga instrumentpaneler för bland annat Nvidias grafikprocessorer och prestandan hos vLLM, som används för att köra språkmodeller.
En mer synlig förändring finns i GNOME Kiosk, skrivbordsmiljön för exempelvis publika terminaler. Den får en tillgänglighetspanel, ett förstoringsverktyg och en möjlighet att stänga av animationer.
Rocky Linux 10.3 går att ladda ner för x86-64-v3, 64-bitars ARM, IBM POWER, IBM Z och 64-bitars RISC-V. För den som vill prova skrivbordet före installation finns liveavbilder med GNOME eller KDE Plasma för x86-64-v3 och ARM64. Projektet stöder ingen direkt uppgradering från Rocky Linux 8 eller 9 till 10.3.
Vad händer mellan ett musklick och ögonblicket då en mapp öppnas på skärmen? I den nya Debianbaserade utgåvan av Peppermint OS ser skrivbordet Xfce ut som vanligt, men bakom kulisserna har grafikservern XLibre tagit över efter Xorg. Med bytet satsar utvecklarna vidare på X11, tekniken som i årtionden har hjälpt grafiska program att kommunicera med Linuxskrivbordet.

Den som startar den nya Debianbaserade utgåvan av Peppermint OS möts av det välbekanta skrivbordet Xfce 4.20. Den stora förändringen märks först när man tittar på hur ett musklick når fram till rätt program. Där har XLibre tagit över en uppgift som tidigare sköttes av Xorg.
Tänk dig att du klickar på en mapp i filhanteraren. För att rätt mapp ska öppnas behöver filhanteraren få veta vilken musknapp du tryckte på och var pekaren befann sig. I ett skrivbord som använder X11 hjälper en grafikserver till att förmedla den informationen. Filhanteraren avgör sedan vad klicket betyder och visar mappens innehåll.
X11 är protokollet, alltså de regler som programmen och grafikservern använder för att kommunicera. Xorg och XLibre är två grafikservrar som följer dessa regler. Därför kan Peppermint OS byta från den ena till den andra samtidigt som användaren behåller sitt skrivbord och fortsätter att arbeta på samma sätt.
Enligt Peppermints utvecklare har utvecklingen av Xorg till stor del stannat av och underhållet är begränsat. De bedömer att det gemenskapsdrivna projektet XLibre passar bättre för distributionens framtid. Teamet vill också bidra till arbetet med XLibre där det är möjligt.
Ett annat alternativ är Wayland, ett nyare protokoll för grafiska skrivbord i Linux. Peppermint har inga omedelbara planer på att gå över till Wayland. Med XLibre kan utvecklarna fortsätta använda X11 och samtidigt bygga vidare på en grafikserver som underhålls aktivt.
Den nya ISO-avbilden bygger på Debian 13 ”Trixie” och innehåller uppdateringarna fram till den 17 november 2026. Den använder Linuxkärnan 6.12 LTS, som får långsiktigt underhåll, och systemd för att starta och hantera systemets tjänster. Avbilden har inget eget versionsnummer och finns för 64-bitarsdatorer. Ladda ner Peppermint OS med XLibre
Peppermint finns även i en utgåva baserad på Devuan, som använder andra alternativ än systemd. Där pågår testerna av XLibre fortfarande. Utvecklarna planerar att släppa en ny installationsavbild även för den utgåvan när testerna är klara. Projektets tillkännagivande
Snabbare skrivningar och kortare återhämtning efter en diskkrasch – det är målet med XRAID, en ny lagringsteknik för Linux som arbetar tillsammans med filsystemet XFS. Tidiga tester visar upp till 20 gånger högre skrivhastighet än med mdraid, men tekniken är fortfarande experimentell.

Ett nytt lagringsprojekt för Linux kan ge både snabbare skrivningar och effektivare återställning när en hårddisk går sönder. XRAID kombinerar filsystemet XFS med ett nytt sätt att fördela data och skyddsinformation över flera diskar. I utvecklarnas tidiga tester har skrivhastigheten varit upp till 20 gånger högre än med Linux befintliga mdraid – men tekniken är fortfarande experimentell.
När stora mängder information ska lagras räcker det sällan med att en hårddisk är snabb och rymlig. Informationen måste också gå att komma åt om en disk plötsligt slutar fungera.
En vanlig lösning är RAID, där flera diskar arbetar tillsammans. Vissa RAID-varianter lagrar identiska kopior av informationen. Andra använder så kallad paritet: extra information som beräknas från innehållet och kan användas för att återskapa data som gått förlorade.
Man kan förenklat jämföra paritet med en kontrollsumma i ett matematiskt pussel. Om en del saknas går den att räkna fram med hjälp av de återstående delarna och den extra informationen.
Det ger ett utrymmeseffektivt skydd, men kan göra skrivningar mer komplicerade. Systemet behöver hålla både data och paritet uppdaterade. Hur detta organiseras påverkar såväl prestanda som tillförlitlighet.
Linuxutvecklaren Christoph Hellwig har presenterat den första offentliga versionen av XRAID efter ungefär ett och ett halvt års utveckling.
Projektet har två huvudsakliga mål: att göra paritetsbaserad RAID användbar på zonindelade lagringsenheter och att kombinera hög prestanda med en konstruktion som undviker dataintegritetsproblem i vissa traditionella RAID-lösningar.
Zonindelad lagring innebär att lagringsutrymmet delas upp i områden med särskilda skrivregler. I vissa zoner måste information skrivas i följd, i stället för att programmet fritt kan ändra valfria delar.
Det är bland annat relevant för SMR-hårddiskar, där magnetiska spår delvis överlappar varandra för att öka lagringstätheten. Tekniken gör det möjligt att packa information tätare, men ställer samtidigt högre krav på hur skrivningarna organiseras.
XRAID är främst utvecklat för sådana miljöer, men fungerar även med vanliga hårddiskar och SSD-enheter.
En central del av konstruktionen är kopplingen till filsystemet XFS.
Ett filsystem hanterar både själva filinnehållet och metadata – den information som håller ordning på exempelvis filernas egenskaper och var innehållet finns lagrat.
Dessa två typer av information har olika behov. Filinnehåll kan ofta skrivas i större sammanhängande mängder. Metadata består däremot ofta av mindre strukturer som behöver ändras på plats.
XRAID bygger på XFS zonanpassade allokering och använder filsystemets så kallade realtime-del för att hålla filinnehåll åtskilt från metadata. Paritetsskyddet används för filinnehållet, medan redundans för metadata överlåts åt befintliga Linuxlösningar, exempelvis diskspegling med MD RAID.
Det är ungefär som att skilja ett biblioteks böcker från dess katalog. Båda behöver skyddas, men de behöver inte lagras och uppdateras på samma sätt.
XRAID använder en arkitektur som kallas declustered RAID. Det innebär att data och paritet fördelas över en större diskpool, där varje enskild grupp av sammanhörande datablock bara använder en del av diskarna.
Även reservutrymmet sprids över poolen. När en disk går sönder kan flera andra enheter därför hjälpa till att återskapa och lagra den saknade informationen.
Det kan korta återuppbyggnaden jämfört med lösningar där arbetet begränsas till en mindre diskgrupp och en enda reservdisk. En snabbare återuppbyggnad minskar också tiden då lagringen arbetar med försämrad redundans.
XRAID kan dessutom anpassa ordningen på arbetet. Zoner som har förlorat flera nivåer av redundans prioriteras. Systemet återskapar också datazoner före paritetszoner för att minska det extra arbete som annars krävs när saknade data måste räknas fram vid läsning.
Enligt Hellwig har XRAID i tidiga mätningar nått upp till 20 gånger högre skrivprestanda än mdraid, trots att optimering för SSD inte har varit ett huvudfokus.
Det är ett lovande resultat, men siffran ska läsas som ett uppmätt maximum i vissa tester. Den innebär inte att alla lagringssystem eller arbetsuppgifter automatiskt blir 20 gånger snabbare. Utfallet beror bland annat på hårdvara, konfiguration och hur informationen skrivs.
Den första implementationen stöder noll, ett eller två paritetsblock. Utvecklarna har även experimenterat med SnapRAIDs paritetsbibliotek för att möjliggöra tre eller fler, men det stödet ingår ännu inte.
Till projektet hör en anpassad version av verktygspaketet xfsprogs, med stöd för att skapa filsystem och ett nytt verktyg som heter xraid. Det används för att hantera enheter och undersöka XRAID-filsystem.
Visualiseringsverktyget Zonar har också utökats så att det kan visa hur logiska zoner fördelas över de fysiska lagringsenheterna.
Hellwig betonar att projektet ännu inte är redo att föreslås för införande i Linux huvudkärna. Den offentliga lanseringen ska framför allt ge fler utvecklare möjlighet att granska konstruktionen, testa koden och hitta problem.
XRAID visar därmed en möjlig riktning för framtidens Linuxlagring: när filsystemets sätt att organisera information och diskarnas arbetssätt utformas tillsammans kan både hastighet och återhämtning efter fel förbättras. Nästa steg är att undersöka hur väl de tidiga resultaten håller när tekniken möter fler maskiner och verkliga arbetsbelastningar.
Nextcloud lanserar ett gratis kontorspaket som låter dig skriva dokument, skapa kalkylblad och bygga presentationer även utan internet. Appen bygger på Euro-Office med öppen källkod, stöder vanliga Microsoft Office-format och kan kopplas till en Nextcloud-server för samarbete i realtid.

Att skriva dokument, arbeta med kalkylblad och skapa presentationer behöver inte kräva vare sig en prenumeration eller ständig internetuppkoppling. Nextcloud har släppt ett kontorspaket för datorn som kombinerar lokal redigering med möjligheten att samarbeta via en egen molnserver.
Programmet heter Nextcloud Office Desktop och bygger på Euro-Office, ett europeiskt initiativ med öppen källkod. Det finns för Linux, Windows och macOS och kan användas för lokala dokument utan att användaren behöver ha en Nextcloud-server.
Nextcloud förknippas framför allt med tjänster för att lagra och dela filer, hantera kalendrar och samarbeta över internet. Med den nya skrivbordsappen flyttar en del av kontorsarbetet ut ur webbläsaren och in i ett program som installeras direkt på datorn.
Skillnaden märks framför allt när internetanslutningen försvinner. Dokument kan öppnas, redigeras och sparas lokalt även under en tågresa med dålig täckning eller på en arbetsplats utan nätverk.
För den som också använder en Nextcloud-server finns möjligheten att ansluta programmet till filer i molnet och samarbeta med andra i realtid. Appen kan dessutom anslutas till flera Nextcloud-servrar, exempelvis en för arbetet och en för privata dokument.
Grunden i kontorspaketet är Euro-Office, ett projekt som bygger vidare på källkoden från ONLYOFFICE. Det är en så kallad avknoppning, eller fork: utvecklare tar en befintlig öppen kodbas och fortsätter utveckla den som ett separat projekt.
Euro-Office använder licensen AGPLv3. Den ger rätt att använda, granska, ändra och dela programvaran, med villkor som ska säkerställa att källkoden förblir tillgänglig när programmet sprids eller modifierade versioner erbjuds över ett nätverk.
Enligt projektets företrädare startades avknoppningen efter kritik mot bland annat svårigheter att bidra till ONLYOFFICE, att bygga programmet från källkod och förekomsten av proprietära delar i dess ekosystem. Euro-Office vill skapa en öppnare utvecklingsprocess och en mer oberoende styrning.
Bakom initiativet finns flera europeiska teknikföretag och organisationer, däribland Nextcloud, IONOS, OpenProject, Proton och XWiki.
Nextcloud Office Desktop innehåller verktyg för textdokument, kalkylblad, presentationer och PDF-filer. Programmet stöder Microsoft Offices vanliga filformat DOCX, XLSX och PPTX samt OpenDocument-formaten ODT, ODS och ODP.
Det gör det möjligt att arbeta med dokument från flera olika kontorspaket. Stöd för ett filformat innebär däremot inte automatiskt att varje avancerad layout eller specialfunktion fungerar exakt likadant i alla program. För den som vill byta kontorspaket är därför de egna dokumenten ett bra första test.
Appen använder också de typsnitt som finns installerade på datorn. Det är användbart för organisationer som har egna profilteckensnitt eller dokumentmallar.
En central tanke bakom programmet är att användaren ska kunna välja var arbetet sker och var dokumenten finns.
För enklare behov räcker det att installera appen och spara filer på den egna datorn. För gemensamt arbete kan den kopplas till en Nextcloud-miljö där flera personer redigerar samma dokument.
Det finns även funktioner för digitala dokumentsignaturer, lösenordsskydd och begränsningar av redigering, kommentarer och ifyllnad av formulär. Sådana funktioner har olika syften: en digital signatur kan användas för att kontrollera ett dokuments ursprung och om det har ändrats, medan redigeringsbegränsningar styr hur dokumentet får bearbetas.
För Linux erbjuds DEB-paket för bland annat Debian och Ubuntu samt RPM-paket för Fedora och andra distributioner som använder RPM.
Windowsversionen finns för både x64 och ARM64. På macOS riktar sig de aktuella versionerna till datorer med Apple Silicon, alltså Apples egna M-processorer.
Nextcloud tillhandahåller signerade versioner avsedda för vanlig användning och produktionsmiljöer. Euro-Office erbjuder även osignerade communityversioner för testning och utveckling. En programsignering hjälper användaren och operativsystemet att kontrollera vem som har distribuerat programmet och att installationspaketet inte har förändrats efter signeringen.
Båda varianterna bygger på samma källkod, som finns tillgänglig på GitHub.
Nextcloud Office Desktop förenar två arbetssätt som ofta behandlas var för sig: kontorsprogram som fungerar lokalt och molntjänster där människor kan arbeta tillsammans.
För privatpersoner innebär det ett gratis alternativ för vardagens dokument. För företag och organisationer kan kombinationen av öppen källkod, lokal redigering och anslutning till en egen Nextcloud-server vara särskilt intressant.
Den praktiska frågan blir hur väl programmet fungerar med de dokument, mallar och arbetsflöden som redan används. Men möjligheten att börja med lokal redigering, utan att först sätta upp en server, gör tröskeln för att prova betydligt lägre.
https://nextcloud.com/blog/euro-office-comes-to-your-desktop-with-the-nextcloud-office-desktop-app/
Måste ett modernt operativsystem ha ett avancerat skrivbord med animationer och mängder av bakgrundsfunktioner? FunOS prövar en enklare väg. Med Ubuntu som grund och den resurssnåla fönsterhanteraren JWM får användaren ett avskalat Linuxsystem som lämnar mer av datorns kapacitet åt programmen.

När en dator känns långsam är det lätt att tänka att hårdvaran har blivit för gammal. Men även programvarans krav spelar roll. Skrivbordet, som visar fönster, menyer och paneler, behöver själv både arbetsminne och processorkraft. Ju mer resurser det använder, desto mindre finns kvar till annat.
Det är här FunOS kommer in. Distributionen bygger på Ubuntu men ersätter standardskrivbordet GNOME med JWM. Samtidigt levereras systemet utan Snap. Grundidén är att kombinera Ubuntus stora programutbud med en enklare och mindre resurskrävande arbetsmiljö.
JWM står för Joe’s Window Manager. Det är en fönsterhanterare, alltså den del av det grafiska systemet som hjälper till att placera, flytta och hantera programfönster.
En komplett skrivbordsmiljö kan liknas vid ett möblerat hus med många funktioner färdiga från början. JWM är snarare en enklare grundinredning: det som behövs för att arbeta med fönster, utan ett lika omfattande paket runt omkring.
JWM är skrivet i programmeringsspråket C och använder grafiksystemet X11. Utvecklaren framhåller dess låga resursbehov som en fördel för äldre datorer och mindre kraftfulla system, även om det också fungerar på moderna maskiner.
I FunOS möts användaren av en traditionell uppbyggnad med programmeny, aktivitetsfält, systemfält och virtuella skrivbord. Det senare gör det möjligt att dela upp arbetet på flera arbetsytor, exempelvis en för webbläsaren och en annan för dokument.
Enligt FunOS-projektet använder systemet omkring 350–400 MB arbetsminne när det står i vila. Projektet påpekar samtidigt att mätverktyg räknar på olika sätt: vissa kan visa omkring 600 MB. Siffrorna bör därför ses som ungefärliga uppgifter från utvecklarna, inte som ett resultat som blir identiskt på varje dator.
Arbetsminnet kan jämföras med ett skrivbord där datorn lägger det den arbetar med för stunden. Om själva operativsystemet tar mindre plats blir mer utrymme över till öppna program och dokument.
Det betyder däremot inte att en gammal dator plötsligt får obegränsad kapacitet. En webbläsare med många flikar, tunga webbsidor eller högupplöst video kan fortfarande kräva mycket resurser. Ett lätt skrivbord minskar systemets grundbelastning, men förändrar inte arbetsuppgifternas krav.
Det minimalistiska utseendet innebär inte att FunOS börjar från noll. Ubuntu utgör grunden, vilket ger tillgång till dess omfattande ekosystem av programpaket.
FunOS innehåller dessutom ett urval vardagsverktyg, bland annat filhanterare, textredigerare, terminal, webbläsare och program för medier och dokument. Ambitionen är ett användbart grundsystem med ett begränsat antal förinstallerade komponenter.
För användaren blir resultatet en kombination av ett välbekant Linuxfundament och en avskalad grafisk arbetsmiljö.
En annan tydlig egenskap är att FunOS levereras utan Snap, ett paketsystem som används i Ubuntu.
Olika paketsystem erbjuder olika sätt att distribuera och uppdatera program. För den som föredrar traditionell pakethantering är FunOS därför ett alternativ där valet redan har gjorts från början.
Att ett system saknar Snap är dock ingen generell garanti för att varje program blir snabbare. Upplevelsen påverkas också av programmet, datorns lagring och hur resten av systemet är uppbyggt.
FunOS visar att utveckling av operativsystem också kan handla om att skala bort. Alla användare behöver inte ett omfattande skrivbord med många integrerade funktioner. För vissa är en tydlig meny, ett aktivitetsfält och fungerande program fullt tillräckligt.
Den som uppskattar en sådan arbetsmiljö kan finna ett intressant alternativ här. Den som vill ha ett mer omfattande grafiskt inställningssystem och många bekvämligheter samlade från början kan däremot föredra en större skrivbordsmiljö.
FunOS väcker därmed en användbar fråga: hur mycket av datorns resurser ska gå åt till själva arbetsmiljön, och hur mycket ska lämnas åt arbetet?
Mer information, installationsanvisningar och nedladdningar finns på FunOS officiella webbplats.
Artificiell intelligens håller på att bli ett vardagsverktyg i utvecklingen av Linux. Enligt Linus Torvalds är AI-assisterade felrättningar nu så vanliga att de knappast behöver nämnas särskilt. Inom en del av kärnan finns dessutom ett lovande tecken: felen rättas snabbare än nya fel rapporteras.

Linuxkärnan är den centrala delen av operativsystemet Linux. Den sköter bland annat kontakten med hårdvaran, fördelar processorns arbetstid och håller ordning på minnet. Den arbetar i bakgrunden i allt från servrar och mobiltelefoner till inbyggda system.
När något går fel här kan följderna bli större än när ett vanligt program kraschar. Därför är arbetet med att hitta och rätta buggar en viktig del av utvecklingen. Nu tycks AI ha blivit ett allt vanligare hjälpmedel i det arbetet.
I samband med lanseringen av Linux 7.4-rc2 den 8 november beskriver Linus Torvalds hur en stor del av det senaste underhållsarbetet har varit kopplat till AI-assisterade rättningar. Han antyder också att detta börjar bli så självklart att han kan sluta påpeka det i varje versionsmeddelande.
Beteckningen rc2 betyder att det handlar om den andra utgåvekandidaten: en testversion på vägen mot en färdig utgåva.
Det mest intressanta är kanske inte hur många rättningar som får hjälp av AI, utan om verktygen förändrar balansen mellan nya och åtgärdade fel.
Torvalds lyfter fram en positiv rapport från Alexei Starovoitov, en av de ansvariga för kärnans BPF-delsystem. BPF är en teknik som bland annat används för att övervaka system och hantera nätverkstrafik. Där uppges takten på felrättningarna nu vara högre än takten på nya felrapporter.
Man kan jämföra det med en verkstad. Om tio trasiga apparater kommer in varje dag och personalen hinner laga åtta växer kön. Om verkstaden i stället lagar tolv kan den också börja arbeta bort sådant som har väntat länge.
På samma sätt kan en högre rättningstakt ge Linuxutvecklarna möjlighet att minska högen av gamla fel. Det förutsätter förstås att utvecklingen håller i sig. Torvalds är också noga med att inte beskriva framstegen inom BPF som ett resultat för hela Linuxkärnan.
AI-assisterad felrättning betyder inte heller automatiskt att en AI självständigt hittar, skriver och godkänner en ändring. Stödet kan finnas i olika delar av arbetet, exempelvis när misstänkt kod undersöks eller en möjlig lösning tas fram. Torvalds anger inte vilka AI-verktyg som har använts eller exakt vilka rättningar de har bidragit till.
Hans kommentarer ger heller inget stöd för att AI-genererad kod skulle få passera utan den vanliga granskningen. Ett föreslaget ingrepp måste fortfarande bedömas: löser det problemet, och kan det orsaka ett nytt någon annanstans?
Den ovanligt stora utvecklingsomgången ska dessutom inte enbart tillskrivas AI. Torvalds kopplar en stor del av omfattningen i den första utgåvekandidaten till automatiserade ändringar med verktyget Coccinelle. Automatisering och generativ AI är inte samma sak.
Det lovande i utvecklingen är alltså möjligheten att ge människor bättre hjälp med ett krävande underhållsarbete. Om erfarenheterna från BPF kan upprepas på fler håll kan mer tid frigöras för att åtgärda gamla problem. För användarna skulle vinsten märkas som stabilare system och färre fel – även om AI-arbetet bakom förbättringarna förblir osynligt.
Vad är Linuxkärnan?
Operativsystemets kärna hanterar bland annat hårdvara,
minne och fördelningen av processorns arbetstid.
Hur används AI?
AI kan hjälpa utvecklare att hitta misstänkta fel, analysera
kod och ta fram förslag till rättningar. Linus Torvalds
beskriver AI-assisterade rättningar som allt vanligare.
Vad är framsteget inom BPF?
Enligt BPF-utvecklaren Alexei Starovoitov rättas fel nu
snabbare än nya fel rapporteras inom delsystemet.
Det kan göra det möjligt att minska antalet äldre,
kvarvarande buggar.
Gäller det hela Linuxkärnan?
Nej. Torvalds lyfter fram BPF som ett lovande exempel,
men beskriver inte utvecklingen som ett resultat
för hela kärnan.
Ersätter AI utvecklarnas granskning?
AI-stöd innebär inte att ändringar automatiskt godkänns.
Kod behöver fortfarande granskas och testas.
Vad betyder rc2?
”Release candidate 2” – den andra utgåvekandidaten,
en testversion inför en färdig utgåva.
Ett operativsystem som upptäcker manipulerade systemfiler och en AI-assistent som kan undersöka varför servern gick långsamt i går. Det är två av nyheterna i Red Hat Enterprise Linux 10.3, där säkerhet och enklare systemadministration står i centrum.

Red Hat har släppt Red Hat Enterprise Linux, RHEL, 10.3 tillsammans med RHEL 9.9. Det är Linuxversioner för företag och organisationer, där stabil drift och långsiktigt underhåll väger tungt. Bakom versionsnumret finns denna gång förändringar som handlar om hur operativsystem skyddas, övervakas och utvecklas.
En av de största nyheterna är så kallade sealed images, förseglade systemavbilder. En systemavbild kan beskrivas som ett färdigpaketerat operativsystem, avsett att installeras på en eller många datorer.
Förseglingen fungerar ungefär som en digital plombering. Kryptografiska kontroller gör det möjligt att upptäcka om innehållet har ändrats sedan det signerades. Skyddet omfattar flera led i systemets uppstart och drift, från den inbyggda programvaran och starthanteraren till Linuxkärnan och rotfilsystemet. Manipulerat innehåll kan då avvisas när det läses. Funktionen är nu allmänt tillgänglig för RHEL image mode.
Det är särskilt intressant i miljöer med många servrar eller datorer på avlägsna platser. Där är det värdefullt att kunna kontrollera att maskinerna fortfarande kör det system som organisationen faktiskt har godkänt. Tekniken gör inte datorerna immuna mot angrepp, men stärker skyddet mot obehöriga ändringar av operativsystemets innehåll.
Även felsökningen får nya verktyg. Red Hats MCP-server för RHEL lämnar förhandsstadiet och blir allmänt tillgänglig. MCP, Model Context Protocol, fungerar som en standardiserad förbindelse mellan AI-assistenter och de verktyg eller informationskällor som assistenterna behöver använda.
I praktiken kan en administratör få hjälp att undersöka exempelvis varför en server blev långsam under natten. Genom tillgång till historiska mätvärden från övervakningsverktyget Performance Co-Pilot kan assistenten hjälpa till att jämföra belastning och händelser vid den aktuella tidpunkten. Det ger ett bättre underlag än enbart en ögonblicksbild av hur datorn mår just nu.
Red Hat erbjuder också integration med den öppna AI-agenten Goose, som kan användas för diagnostik och administrativa uppgifter. Nyttan beror förstås på vilka uppgifter verktygen får tillgång till och vilka befogenheter administratören ger dem.
Under huven används Linuxkärnan 6.12 med Red Hats egna rättningar och förbättringar hämtade från senare utveckling. Bland förändringarna finns skärpta integritetskontroller av körbara filer och effektivare hantering av vissa minnessidor i virtualiserade miljöer.
För utvecklare tillkommer GCC Toolset 16. En kompilator som GCC översätter programmens källkod till instruktioner som datorns processor kan utföra. Nyare kompilatorer kan både förstå fler språkfunktioner och skapa effektivare maskinkod.
Verktygspaketet innehåller GCC 16.2.1 och ändrar standardläget för C++ från C++17 till C++20. Det distribueras separat och kan finnas installerat vid sidan av systemets ordinarie kompilator. Därmed går det att använda modernare utvecklingsverktyg utan att ersätta hela den etablerade byggmiljön.
Bland övriga uppdateringar finns LLVM 22, Go 1.27, Rust 1.97, .NET 11, Node.js 26 LTS och PHP 8.4. Databasverktyget Valkey uppdateras till version 8.1, med förbättringar inom bland annat minnesanvändning, replikering och krypterade anslutningar.
Övervakningen får dessutom nya Grafana-paneler, bland annat för AI-servrar som använder vLLM. De kan visa hur länge förfrågningar väntar, hur snabbt text genereras och hur effektivt cacheminnet används. På säkerhetssidan tillkommer också stöd inom postkvantkryptografi, som utvecklas för att stå emot framtida angrepp med kvantdatorer.
För befintliga installationer finns stödda uppgraderingsvägar via Leapp från RHEL 9.9 till 10.3 och från RHEL 8.10 till 9.9. Versionen finns tillgänglig genom Red Hat Customer Portal.
Källa: Red Hats presentation av RHEL 10.3 och 9.9.https://www.linux.se/
Efter över 30 år med YaST som en central del av openSUSE står Linuxdistributionen inför en historisk förändring. Det klassiska installationsprogrammet ska ersättas av Agama, en modern och webbaserad installationslösning. Målet är att genomföra bytet före slutet av 2026, vilket innebär ett nytt sätt att installera en av Linuxvärldens mest välkända distributioner.

openSUSE-projektet har meddelat att den kontinuerligt uppdaterade Linuxdistributionen Tumbleweed förbereder övergången från YaST till Agama. Enligt projektets officiella tillkännagivande den 9 november 2026 väntas installationsavbilder med Agama ersätta de traditionella YaST-baserade alternativen på openSUSE nedladdningssida under de kommande veckorna.
Förändringen är ett viktigt steg i moderniseringen av openSUSE, där utvecklarna under flera år arbetat med att ersätta äldre systemverktyg med modernare och mer flexibla lösningar.
YaST, en förkortning av Yet another Setup Tool, introducerades redan i april 1995 och har sedan dess varit ett av de mest karakteristiska verktygen i SUSE-familjens Linuxdistributioner.
Till skillnad från många andra Linuxdistributioner har openSUSE länge erbjudit ett omfattande grafiskt verktyg för både installation och systemadministration. Med YaST har användare bland annat kunnat konfigurera nätverk, hantera partitioner, installera program och administrera olika delar av operativsystemet.
Men den tekniska utvecklingen har gjort att den gamla arkitekturen blivit allt svårare att underhålla. YaST får numera huvudsakligen begränsat underhåll, och någon större vidareutveckling av funktionerna sker inte längre.
Att fortsätta bygga framtidens installationssystem kring YaST skulle därför innebära ökande tekniska risker.
Den stora skillnaden mellan YaST och Agama ligger i hur installationsprogrammet är konstruerat.
Medan YaST bygger på en traditionell arkitektur där användargränssnittet är nära kopplat till systemkonfigurationen, använder Agama en mer uppdelad modell.
Installationsmotorn arbetar separat från användargränssnittet, vilket gör att installationen kan styras på flera sätt.
Agama erbjuder bland annat:
Den nya arkitekturen är särskilt intressant för administratörer som arbetar med servrar, virtualisering och större datormiljöer.
I oktober 2026 presenterades Agama 25, som innehåller flera förbättringar inför övergången till Tumbleweed.
En av de mest användbara nyheterna är en integrerad terminal direkt i det webbaserade installationsgränssnittet.
Det innebär att avancerade användare kan utföra kommandon utan att lämna gränssnittet eller växla till en separat konsol.
Även nätverkshanteringen har förbättrats. Bland annat har konfigurationen av nätverksbryggor och sammankopplade nätverksanslutningar fått ett tydligare gränssnitt med sökbara alternativ.
Utvecklarna arbetar dessutom med att minska Agamas beroende av gamla YaST-komponenter. Funktionalitet flyttas successivt till Agamas egen kodbas, vilket ska underlätta framtida underhåll och utveckling.
Övergången innebär inte bara en ny grafisk design. Även själva installationsprocessen förändras.
En tydlig skillnad är hur användaren väljer vilka program som ska installeras.
I den traditionella YaST-installationen har det varit möjligt att välja enskilda programpaket direkt under installationen. Agama använder i stället ett begränsat urval av fördefinierade programgrupper, så kallade patterns.
Syftet är att förenkla installationen och göra processen mer överskådlig.
För vanliga användare kan detta vara en fördel, men avancerade användare som vill finjustera installationen redan från början får färre möjligheter.
Program kan fortfarande installeras och tas bort efteråt med exempelvis pakethanteraren Zypper.
Agama är inte något helt oprövat installationsprogram.
Redan med openSUSE Leap 16.0, som släpptes 2025, blev Agama standard för installationen.
Den efterföljande versionen Leap 16.1, som släpptes den 3 november 2026, fortsätter använda Agama och erbjuder dessutom möjlighet att välja mellan traditionell installation och ett så kallat immutable-läge.
Det senare bygger på principen att centrala delar av operativsystemet skyddas mot direkta förändringar, vilket kan göra systemet mer förutsägbart och lättare att underhålla i vissa miljöer.
Erfarenheterna från Leap har gett openSUSE-projektet en viktig grund inför övergången för Tumbleweed.
Förberedelserna för att minska beroendet av YaST har redan påbörjats.
Under oktober 2026 ändrades flera av Tumbleweeds installationsmönster så att YaST-paket inte längre rekommenderas automatiskt vid nya installationer.
Det betyder däremot inte att alla YaST-komponenter omedelbart försvinner från distributionen.
Paketen finns fortfarande tillgängliga i programförråden och kan installeras manuellt.
För befintliga Tumbleweed-användare innebär övergången inte heller att operativsystemet måste installeras om. Förändringen gäller i första hand hur nya installationer genomförs.
openSUSE uppmanar nu användare att testa Agama och rapportera eventuella problem innan installationsprogrammet blir standard.
Två installationsalternativ finns tillgängliga: en nätverksbaserad installationsavbild och en större offlineversion som innehåller de paket som behövs för installation utan internetanslutning.
Utvecklarna är särskilt intresserade av tester med RAID, LVM, flera hårddiskar, seriella konsoler och ovanlig hårdvara.
Innan bytet genomförs ska Agama också klara distributionens automatiserade kvalitetstester genom openQA och projektets övriga testprocesser.
Den som vill prova det nya installationsprogrammet kan hämta en ISO-avbild och testa den i exempelvis en virtuell maskin.
Ladda ned Agama för Tumbleweed:
Agama offlineinstallerare för x86-64 (ISO)
Att ersätta YaST som installationsprogram är en av de större förändringarna i openSUSE långa historia.
Samtidigt speglar beslutet en bredare utveckling inom Linuxvärlden, där traditionella administrationsverktyg allt oftare kompletteras eller ersätts av lösningar med webbgränssnitt, API och stöd för automatisering.
Agama representerar denna utveckling genom att kombinera ett användarvänligt installationsgränssnitt med den flexibilitet som moderna systemadministratörer behöver.
Om de återstående testerna går enligt plan kommer openSUSE Tumbleweed att övergå till Agama före utgången av 2026.
YaST har tjänat SUSE och openSUSE i över tre decennier. Med Agama tar projektet nu nästa steg mot en modernare och mer flexibel framtid för Linuxinstallationer.
Källor:
Distribution: openSUSE Tumbleweed
Typ: Linuxdistribution med rullande uppdateringar
Pakethanterare: Zypper (RPM)
Tidigare installerare: YaST
Ny installerare: Agama
Agama-version: 25 (oktober 2026)
Planerad övergång: Före slutet av 2026
Licensmodell: Öppen källkod
Agama är ett modernt installationsprogram för Linux som använder ett webbaserat gränssnitt. Installationen kan även styras via kommandorad och API, vilket underlättar automatiserade installationer.
YaST ersätts som installationsprogram, men alla YaST-paket försvinner inte omedelbart. Befintliga Tumbleweed-installationer behöver inte installeras om.
> Officiell webbplats:
www.opensuse.org
> Agama:
agama-project.github.io
Den spelinriktade Linuxdistributionen Bazzite har släppts i version 45. Nyheterna omfattar Fedora 45, KDE Plasma 6.8, uppdaterade grafikdrivrutiner, förbättrat stöd för handhållna spelkonsoler och ett nytt verktyg som kontrollerar kompatibiliteten med kommande anti-cheat-system för Linux.

Bazzite är en Fedora-baserad Linuxdistribution som framför allt riktar sig till datorspelare. Systemet är utvecklat för stationära datorer, bärbara speldatorer, handhållna spelenheter och datorer som används som spelkonsoler i vardagsrummet.
Distributionen bygger på en atomär uppdateringsmodell, där systemuppdateringar levereras som färdiga systemavbilder. Det gör det enklare att återgå till en tidigare version om en uppdatering orsakar problem.
Den 3 november presenterade utvecklarna Bazzite 45, som innehåller ett stort antal tekniska förbättringar.
Den nya versionen bygger på Fedora 45 och levereras med de senaste skrivbordsmiljöerna:
Grafikstödet har även förbättrats genom att ROCm OpenCL ersätter Mesa OpenCL på system som inte använder NVIDIA-grafik.
På KDE-versionerna har XWaylandVideoBridge tagits bort, vilket enligt utvecklarna löser flera tidigare problem.
En av de mest intressanta nyheterna är ett nytt verktyg för att kontrollera om datorn uppfyller säkerhetskraven för Easy Anti-Cheat Linux v2.
Epic Games arbetar med en ny version av sitt anti-cheat-system för Linux. Målet är att göra det möjligt att köra fler onlinespel med avancerat fuskskydd, däribland Fortnite.
Det innebär däremot inte att Fortnite redan fungerar under Linux. Epic planerar att först testa den nya tekniken i Fortnite innan stödet införs i fler spel.
I Bazzite 45 kan användaren kontrollera datorns förutsättningar genom att öppna en terminal och skriva:
ujust check-anticheat
Verktyget kontrollerar bland annat:
Resultatet presenteras med tydliga godkända eller underkända kontroller samt förslag på åtgärder. Verktyget ändrar inte systemets inställningar automatiskt.
Utvecklarna varnar dock för att aktivera Kernel Lockdown på handhållna spelenheter tills kompatibilitetsproblemen har lösts. Användare med Steam Deck uppmanas dessutom uttryckligen att inte aktivera Secure Boot i nuläget.
Bazzite 45 innehåller även förbättringar för flera spelrelaterade hårdvaruplattformar.
Acer Predator Atlas 8 får ett första stöd genom InputPlumber, inklusive funktioner för snabbmenyn och de bakre M1- och M2-knapparna.
Stödet för ROG Ally X20 har flyttats till den stabila versionen, även om ett problem med anpassade TDP-inställningar fortfarande håller på att åtgärdas.
Fler racingrattar med Logitech TrueForce fungerar nu direkt efter installationen.
InputPlumber, som hanterar inmatningsenheter på handhållna spelkonsoler, har också uppdaterats.
Dessutom har biblioteket extest förbättrats för att fungera med 64-bitars betaversionen av Steam-klienten under Wayland.
Utvecklarna har även gjort omfattande förändringar bakom kulisserna.
Bazzite använder nu ZSTD-komprimering tillsammans med verktyget Chunkah och en förbättrad metod för att dela upp systemavbilder.
Det gör att endast de delar av systemet som faktiskt förändrats behöver överföras vid vissa uppdateringar.
Enligt utvecklarna kan inkrementella uppdateringar i gynnsamma fall bli så små som omkring 100 MB.
Byggsystemet har också omarbetats. Genom att dela upp tidigare stora byggfiler i mindre skript har utvecklarna kunnat halvera byggtiderna.
Bland övriga förbättringar märks stöd för nätverksoptimering genom tjänsterna bpftune och bpfrag samt möjlighet att utföra Btrfs-underhåll direkt från det grafiska verktyget Btrfs Assistant.
Även installationen av CoolerControl har förändrats. Verktyget installeras numera via projektets officiella Docker-container i stället för som extra systempaket.
Arbetet med nästa version har redan påbörjats. Utvecklarna testar Linuxkärnan 7.3.1 i den instabila utvecklingsgrenen.
Fokus ligger bland annat på HDMI 2.1, variabel uppdateringsfrekvens (VRR) och att undvika nya problem efter tidigare svårigheter med Linux 7.2.
Samtidigt fortsätter utvecklingen av SteamOS Manager och Bazzite Portal.
Bazzite 45 finns nu tillgänglig i den stabila kanalen. Användare som tidigare har bytt till testversionen kan återgå till den stabila grenen med kommandot:
brh rebase stable
Mer information:
The Document Foundation har släppt LibreOffice 26.2.7, den sjunde och sista underhållsuppdateringen i 26.2-serien. Versionen innehåller ett tjugotal felrättningar, förbättrad kompatibilitet med Microsoft Office, stöd för Web Query-filer i Calc och en uppdaterad Python-tolk. Samtidigt närmar sig slutet för versionsseriens underhåll.

Den 3 november 2026 presenterade The Document Foundation LibreOffice 26.2.7. Uppdateringen kommer ungefär två månader efter version 26.2.6 och fokuserar på stabilitet, kompatibilitet och rättningar av problem som rapporterats av användare.
LibreOffice är en fri kontorssvit med öppen källkod som innehåller bland annat ordbehandlaren Writer, kalkylprogrammet Calc och presentationsprogrammet Impress. Programsviten finns för Linux, Windows och macOS och är ett alternativ till Microsoft Office.
En viktig del av uppdateringen gäller hanteringen av Microsofts DOCX-format.
Tidigare kunde hyperlänkar i automatiskt genererade innehållsförteckningar sluta fungera när dokument öppnades eller redigerades i LibreOffice Writer. Länkarna kunde börja fungera igen efter att innehållsförteckningen uppdaterats, men problemet kunde återkomma.
Ett annat fel berörde DOCX-dokument med datumväljare och databindningar. När sådana dokument öppnades, redigerades och sparades i LibreOffice kunde resultatet bli en fil som Microsoft Word inte längre kunde öppna korrekt.
Den här typen av problem brukar kallas round-trip-fel. Det innebär att ett dokument inte bevaras korrekt när det öppnas i ett program, sparas och sedan öppnas igen i det ursprungliga programmet.
Även exportfunktionen till PDF har förbättrats. Ett fel som gjorde att vissa namngivna hyperlänkar inte fungerade i exporterade PDF-dokument har korrigerats.
Kalkylprogrammet Calc har fått stöd för filer med ändelsen .iqy, även kallade Web Query-filer.
Formatet används bland annat av Microsoft Excel för att beskriva en webbaserad datakälla som kan läsas in i ett kalkylblad.
Stödet innebär förbättrade möjligheter att hantera arbetsflöden där kalkylblad hämtar information från externa webbkällor. Det är särskilt relevant i miljöer där Excel-dokument och tillhörande datafiler används tillsammans med LibreOffice.
LibreOffice innehåller en egen Python-miljö som bland annat används för makron och automatisering.
I version 26.2.7 har den medföljande Python-tolken uppdaterats till Python 3.12.16.
Utvecklarna har även åtgärdat problem kopplade till miljövariabeln PYTHONHOME. Dessa kunde uppstå efter en uppgradering eller när LibreOffice startades i vissa konfigurationer.
För användare som automatiserar dokumenthantering med Python innebär rättningarna en förbättrad driftsäkerhet.
Flera operativsystemspecifika problem har också åtgärdats.
På macOS 27 kunde LibreOffice krascha redan vid programstart. Felet orsakades av att operativsystemet kunde returnera trådidentifierare som överskred det maximala värdet för ett 32-bitars heltal utan tecken, UINT32_MAX.
Problemet har nu korrigerats.
På vissa Mac-datorer med Apple Silicon har dessutom ett fel rättats där det icke-brytande bindestrecket, Unicode U+2011, inte återgavs korrekt efter en uppdatering.
För Windowsanvändare har ett problem i Impress åtgärdats som gjorde att ljudfiler i presentationer inte spelades upp som förväntat.
Även andra fel har rättats, bland annat krascher vid avancerade sökningar i Writer och problem med bildproportioner och förankrade objekt.
LibreOffice 26.2 lanserades den 4 februari 2026 och introducerade flera förbättringar i användargränssnittet och dokumenthanteringen.
Bland nyheterna fanns möjlighet att använda horisontella flikar i vissa dialogrutor, infoga hyperlänkar via snabbmenyn och kopiera skärmbilder av dialogrutor direkt till urklipp.
Version 26.2.7 blir nu den sista planerade underhållsutgåvan i serien.
Den 30 november 2026 upphör underhållet av LibreOffice 26.2. Därefter kommer serien inte längre att få ordinarie felrättningar.
The Document Foundation rekommenderar därför att användarna planerar en övergång till LibreOffice 26.8-serien före månadens slut, lämpligen efter den planerade utgåvan 26.8.3.
LibreOffice 26.2.7 finns tillgänglig för Linuxdistributioner som använder DEB- respektive RPM-paket.
Användare av exempelvis Ubuntu och Debian kan installera LibreOffice via distributionens vanliga pakethanterare.
För att uppdatera installerade paket på Ubuntu eller Debian används:
sudo apt update
sudo apt upgrade
Vilken LibreOffice-version som installeras beror på vilka paket som finns tillgängliga i distributionens programförråd.
Det går även att kontrollera den installerade versionen från terminalen:
libreoffice --version
För Fedora och andra RPM-baserade distributioner som använder DNF kan uppdateringen göras med:
sudo dnf upgrade
Användare som installerat LibreOffice via distributionens officiella paketförråd bör normalt invänta att uppdateringen blir tillgänglig där.
Det är särskilt viktigt i system där distributionen själv underhåller en äldre LibreOffice-version med egna säkerhets- och stabilitetsrättningar.
I samband med att 26.2-serien avslutas blir LibreOffice 26.8 den naturliga uppgraderingsvägen för användare som vill fortsätta få uppdateringar direkt från projektet.
Den senaste tillgängliga versionen i den nyare serien är för närvarande LibreOffice 26.8.2, som släpptes den 29 oktober 2026.
För verksamheter som använder LibreOffice i produktion är det lämpligt att kontrollera kompatibiliteten med befintliga dokument, mallar och makron innan en större versionsuppgradering genomförs.
LibreOffice fortsätter samtidigt att vara ett av de viktigaste fria alternativen till kommersiella kontorsprogram, med stöd för både öppna dokumentformat som ODF och Microsofts Office-format.
Uppgifterna om versionsnummer, publiceringsdatum och supportperiod har kontrollerats mot projektets officiella information. The Document Foundation Mailing List Archives+2
Den 3 november 2026 släpptes openSUSE Leap 16.1, en ny version av den välkända Linuxdistributionen. Den stora nyheten är möjligheten att välja mellan ett traditionellt Linuxsystem och ett så kallat oföränderligt system, där operativsystemets viktigaste delar skyddas mot oavsiktliga ändringar. Samtidigt får användarna uppdaterade skrivbordsmiljöer, modernare programvara och förbättrade möjligheter att köra servrar och containrar.

Linuxdistributionen openSUSE Leap har länge varit ett alternativ för användare och företag som prioriterar stabilitet framför att ständigt få de allra senaste programversionerna. Till skillnad från systerdistributionen Tumbleweed, som uppdateras kontinuerligt, bygger Leap på större, planerade versionsuppdateringar.
Med version 16.1 tar openSUSE ett viktigt steg genom att förena två tidigare separata distributionsmodeller.
Vid installationen kan användaren välja mellan Standard och Immutable Mode.
Standardläget fungerar som ett traditionellt Linuxsystem. Administratören kan installera program, ändra systemfiler och konfigurera operativsystemet på vanligt sätt.
Immutable Mode, som ungefär betyder oföränderligt läge, fungerar annorlunda. Här är operativsystemets rotfilsystem normalt skrivskyddat. Tanken är att skydda systemets grundläggande delar från oavsiktliga förändringar och minska risken för att en misslyckad uppdatering gör datorn obrukbar.
Det betyder inte att hela datorn blir skrivskyddad. Användaren kan fortfarande spara dokument, ändra personliga inställningar och installera program genom särskilda mekanismer.
En av de mest intressanta funktionerna i Immutable Mode är hur systemuppdateringar hanteras.
I ett traditionellt Linuxsystem ersätts befintliga filer när systemet uppdateras. Om något går fel kan det ibland krävas omfattande felsökning för att få datorn att fungera igen.
I openSUSE Leap 16.1 används i stället verktyget transactional-update, som skapar en ny systemögonblicksbild, en så kallad snapshot, när uppdateringar genomförs.
Den nya systemversionen aktiveras efter omstart. Skulle uppdateringen orsaka problem går det att återgå till ett tidigare fungerande systemläge.
Det påminner om att kunna ångra en förändring i ett dokument, fast här gäller det själva operativsystemet.
Tekniken är särskilt intressant för servrar och datorer som måste fungera stabilt under lång tid, exempelvis industriella styrsystem, nätverksutrustning och maskiner som kör viktiga tjänster.
En annan betydelsefull förändring är att openSUSE Leap Micro nu integreras i vanliga Leap.
Leap Micro har varit en specialiserad Linuxdistribution för bland annat containrar, virtualisering och servrar där ett litet och robust operativsystem är önskvärt.
I stället för att utveckla två separata distributioner samlar openSUSE nu funktionerna under ett gemensamt namn.
Det innebär att några framtida versioner av Leap Micro, exempelvis 6.3 och 7.0, inte kommer att släppas.
Den som använder Leap Micro 6.2 kan migrera till Leap 16.1 med Immutable Mode genom verktyget opensuse-migration-tool. Denna uppgraderingsväg betraktas dock fortfarande som experimentell, varför en fullständig säkerhetskopia rekommenderas före migreringen. openSUSE News+1
Installationen hanteras av Agama 24, openSUSE:s moderna installationsprogram. Där väljer användaren vilket av de två systemlägena som ska installeras.
Även skrivbordsmiljöerna har fått uppdateringar.
För den som föredrar ett traditionellt grafiskt skrivbord erbjuds flera alternativ:
KDE-användare får dessutom Frameworks 6.25 och Qt 6.11, två viktiga komponenter som ligger bakom många av skrivbordets funktioner och program.
GNOME ligger däremot kvar på huvudversion 48, men innehåller olika felrättningar och förbättringar. openSUSE News+1
Under ytan bygger openSUSE Leap 16.1 på Linuxkärnan 6.12 LTS.
LTS står för Long Term Support, vilket innebär att kärnversionen underhålls under en längre tid. För en distribution som Leap, där stabilitet är en viktig egenskap, är detta särskilt betydelsefullt.
Systemet använder dessutom systemd 257 för att hantera uppstart och systemtjänster samt glibc 2.40, ett centralt programbibliotek som används av en stor mängd Linuxprogram.
En annan förändring är att SELinux används som standard. SELinux är en säkerhetsmekanism som begränsar vilka resurser olika program och tjänster får komma åt.
Även om ett program angrips kan SELinux bidra till att förhindra att angriparen får tillgång till resten av systemet. Det fungerar som ett extra säkerhetslager utöver Linux vanliga filrättigheter.
openSUSE Leap 16.1 innehåller också ett antal uppdateringar som framför allt är intressanta för systemadministratörer och programutvecklare.
På virtualiseringssidan finns QEMU 11.0 och libvirt 12.4, medan Podman 5.8 används för att hantera containrar.
Podman kan exempelvis användas för att köra webbservrar, databaser och andra program i separata miljöer utan att de behöver installeras direkt i operativsystemets grundsystem.
Detta passar särskilt bra tillsammans med Immutable Mode, eftersom systemets grundinstallation då kan hållas så orörd som möjligt.
För utvecklare finns bland annat Python 3.13 som standard, med möjlighet att även använda Python 3.14. Andra viktiga komponenter är LLVM 21, PHP 8.5, MariaDB 12.3 och PostgreSQL 18.
Det innebär att Leap inte enbart riktar sig till vanliga datoranvändare, utan även kan fungera som grund för moderna webbapplikationer, databasservrar och virtualiseringsmiljöer.
En förändring som användare med äldre datorer bör känna till är att openSUSE Leap 16.1 kräver minst processorstandarden x86-64-v2.
Det är en utökad instruktionsuppsättning för 64-bitarsprocessorer. Den finns i många äldre Intel- och AMD-processorer, men saknas i vissa riktigt gamla modeller.
Det betyder att en dator kan ha en 64-bitarsprocessor och ändå vara för gammal för att köra den nya distributionen.
Stödet för 32-bitarsprogram, även kallat ia32, är dessutom avaktiverat som standard. För de flesta moderna användare innebär det inga större problem, men äldre program kan kräva särskilda åtgärder.
openSUSE Leap bygger på teknik som delas med den kommersiella Linuxdistributionen SUSE Linux Enterprise Server (SLES).
Detta är en av de stora skillnaderna mellan Leap och många andra Linuxdistributioner. Genom att använda en gemensam teknisk grund kan openSUSE dra nytta av utveckling och tester som även genomförs för företagsmarknaden.
Leap 16.1 och SLES 16.1 var planerade att släppas samtidigt. openSUSE släpptes dock den 3 november 2026, medan SLES 16.1 enligt openSUSE:s korrigerade tillkännagivande väntas senare under november. openSUSE News+1
Planen är att Leap 16-serien ska få årliga uppdateringar fram till version 16.6 under 2031.
Den kanske viktigaste förändringen i openSUSE Leap 16.1 är inte en ny skrivbordsmiljö eller en uppdaterad Linuxkärna, utan hur själva operativsystemet kan administreras.
Traditionellt har Linux gett administratören stor frihet att förändra systemets alla delar. Immutable Mode erbjuder ett alternativ där grundsystemet hålls mer skyddat och uppdateringar genomförs på ett kontrollerat sätt.
Det kan minska underhållsarbetet och göra det enklare att återställa en fungerande installation när problem uppstår.
Samtidigt behåller openSUSE det traditionella installationsalternativet för användare som vill ha full flexibilitet.
Genom att erbjuda båda modellerna i samma distribution visar openSUSE att stabilitet och flexibilitet inte behöver vara motsatser.
openSUSE Leap 16.1 finns nu tillgänglig för nedladdning, och befintliga användare av Leap 16.0 kan uppgradera utan att behöva installera om hela operativsystemet.
Mer information och nedladdning finns på openSUSE:s officiella webbplats.
Källor: openSUSE Project, officiella versionsmeddelanden och tekniska uppgifter från openSUSE News, september–november 2026. openSUSE News+2
Den öppna källkodsredigeraren Pulsar har släppts i version 1.133. Uppdateringen innehåller en förbättrad terminal, snabbare hantering av stora filer och en omarbetad funktion för att övervaka filändringar. Samtidigt förbereder utvecklarna ett större teknikskifte som bland annat ska ge bättre stöd för Wayland på Linux.

När GitHub lade ned utvecklingen av den populära kodredigeraren Atom i slutet av 2022 såg det ut som slutet för ett verktyg som hade blivit uppskattat av många programmerare.
Men eftersom Atom byggde på öppen källkod kunde andra utvecklare ta över arbetet. Resultatet blev Pulsar, ett projekt som drivs av en grupp frivilliga utvecklare och entusiaster.
Pulsar bygger vidare på Atoms grundidé: en flexibel och anpassningsbar kodredigerare där användaren själv kan installera tillägg, ändra utseendet och skapa en arbetsmiljö som passar de egna behoven.
Med version 1.133 fortsätter projektet att modernisera programmet, samtidigt som man försöker behålla det som gjorde Atom populärt.
En av de viktigaste nyheterna handlar om Pulsars inbyggda terminal, som introducerades i version 1.132.
En terminal är ett textbaserat gränssnitt där användaren kan skriva kommandon till operativsystemet. För programmerare är den ett viktigt arbetsredskap, exempelvis för att kompilera program, hantera Git eller köra olika utvecklingsverktyg.
Tidigare behövde användare ofta växla mellan kodredigeraren och ett separat terminalfönster. Med en integrerad terminal kan arbetet i större utsträckning utföras direkt i samma program.
I Pulsar 1.133 har terminalen fått stöd för OSC 8, en standard som gör det möjligt att visa klickbara hyperlänkar direkt i terminaltext.
Det innebär exempelvis att ett kommandoradsprogram kan presentera en länk med ett beskrivande namn i stället för att skriva ut en lång webbadress.
Användaren kan dessutom hålla muspekaren över länken för att se vart den leder innan den öppnas.
En annan förbättring är att Pulsars terminal numera kan följa användarens aktuella arbetskatalog.
Funktionen använder integration med kommandotolkar som Bash, Zsh, Fish och PowerShell.
När användaren byter katalog uppdateras terminalflikens titel automatiskt för att visa den nya platsen.
Om terminalen delas upp i flera paneler kan den nya panelen dessutom starta i samma katalog som den ursprungliga terminalen.
Det kan låta som en liten förändring, men för utvecklare som arbetar med stora projekt och många kataloger innebär det färre onödiga moment.
Terminalen känner också igen sökvägar till filer i kommandoutskrifter. Både absoluta och relativa sökvägar kan göras klickbara.
Om exempelvis ett verktyg för kodanalys rapporterar ett fel i en viss fil kan programmeraren klicka på filnamnet och öppna den direkt i redigeraren.
På Linux och Windows har terminalen dessutom fått stöd för tangentkombinationerna Ctrl+Shift+C och Ctrl+Shift+V för kopiering och inklistring.
En viktig prestandaförbättring gäller hanteringen av stora källkodsfiler.
I Pulsar 1.127 introducerades ett problem med syntaxmarkeringen som kunde orsaka märkbara fördröjningar när användaren redigerade större filer.
Syntaxmarkering är funktionen som färglägger olika delar av programkoden, exempelvis variabler, funktioner och kommentarer.
Det hjälper programmeraren att snabbt förstå kodens struktur och upptäcka fel.
Men eftersom redigeraren måste analysera texten medan användaren skriver kan ineffektiv syntaxmarkering påverka prestandan.
I Pulsar 1.133 har utvecklarna rättat problemet, vilket ska göra arbetet med stora filer betydligt smidigare.
En av de mer omfattande tekniska förändringarna finns under programmets yta.
Pulsar använder en funktion som brukar kallas file watching, eller filövervakning.
Den innebär att redigeraren håller reda på när filer ändras, flyttas eller tas bort från datorns lagringsenhet.
Funktionen är särskilt viktig när flera program arbetar med samma filer, exempelvis när Git uppdaterar ett projekt eller ett externt byggverktyg genererar ny kod.
I version 1.133 har arkitekturen för filövervakningen byggts om.
Vid sidan av den befintliga lösningen nsfw kan användaren nu välja biblioteket @parcel/watcher, som även används av Visual Studio Code.
Det alternativa biblioteket erbjuder bland annat bättre hantering av filer som ska ignoreras och vissa mer komplicerade situationer i filsystemet.
En annan viktig förändring är att filövervakningen nu körs i en separat process i stället för direkt i Electrons renderingsprocess.
Genom att skilja dessa funktioner åt minskar risken att problem med filövervakningen påverkar hela redigeraren.
Det befintliga alternativet nsfw är fortfarande standard, men användaren kan byta mellan lösningarna utan att behöva starta om Pulsar.
Pulsar har också blivit bättre på att hantera filer som tas bort utanför redigeraren.
Tidigare kunde programmet behandla en raderad fil ungefär som en fil som hade ändrats på disken.
Nu finns ett separat tillstånd för filer som har raderats från lagringsenheten men fortfarande är öppna i redigeraren.
Det gör att programmet tydligare kan skilja mellan en ändrad fil och en fil som inte längre finns kvar.
En ny inställning gör det också möjligt att stänga sådana filer utan extra bekräftelse, förutsatt att de inte innehåller osparade ändringar.
Pulsar är byggt med Electron, ett ramverk som gör det möjligt att skapa skrivbordsprogram med webbtekniker som HTML, CSS och JavaScript.
Electron kombinerar bland annat Chromium, tekniken bakom webbläsaren Google Chrome, med JavaScript-miljön Node.js.
I Pulsar 1.133 har ramverket uppgraderats till Electron 32.3.3.
Det innebär att redigeraren får tillgång till nyare komponenter och förbättringar i den underliggande tekniken.
Uppgraderingen markerar samtidigt slutet för stödet till macOS 10.15 Catalina. Pulsar 1.133 blir den sista versionen som fungerar med detta äldre Apple-operativsystem.
För Linuxanvändare finns en särskilt intressant nyhet längre fram.
Utvecklarna har meddelat att kommande Pulsar 1.134 ska uppgraderas till Electron 37.
Den förändringen ska också ge programmet inbyggt stöd för Wayland, den moderna teknik som i allt större utsträckning ersätter det traditionella X11-systemet på Linuxskrivbord.
Wayland ansvarar för kommunikationen mellan grafiska program och bildskärmen och används numera som standard i flera större Linuxdistributioner.
I dag kan Electronbaserade program ibland behöva särskilda startparametrar för att använda Wayland direkt.
Med den planerade uppgraderingen ska Pulsar kunna använda Wayland utan att användaren behöver ange parametern --ozone-platform.
Det är ett viktigt steg för att göra programmet bättre anpassat till moderna Linuxmiljöer.
Utöver de större förändringarna innehåller Pulsar 1.133 ett antal mindre förbättringar.
Syntaxmarkeringen har bland annat förbättrats för Python, Perl och C#.
För Python gäller förändringarna bland annat vissa typer av strängar med inbäddade uttryck, medan Perl får bättre stöd för modern klassyntax.
Utvecklarna har också rättat ovanliga krascher kopplade till filövervakningen och Git-integrationen.
Pulsars pakethanterare, som används för att installera och administrera tillägg, har uppdaterats till Node.js 20.18.1 och fått flera fel- och säkerhetsrättningar.
Pulsar konkurrerar med betydligt större projekt som Visual Studio Code, men har samtidigt en egen position bland kodredigerare.
För den som uppskattade Atoms gränssnitt och möjligheter till anpassning erbjuder Pulsar ett sätt att fortsätta använda en liknande arbetsmiljö utan att vara beroende av ett nedlagt projekt.
Version 1.133 visar också att utvecklingen inte enbart handlar om att hålla gammal programvara vid liv.
Genom förbättrad prestanda, modernare terminalfunktioner och en stabilare arkitektur fortsätter utvecklarna att bygga vidare på programmets funktionalitet.
Den kommande övergången till Electron 37 och inbyggt Wayland-stöd blir ytterligare ett viktigt steg i moderniseringen.
Pulsar 1.133 finns tillgängligt som öppen källkod och kan hämtas kostnadsfritt från projektets officiella webbplats: https://pulsar-edit.dev/
Den integritetsinriktade Linuxdistributionen Tails har släppts i version 7.16. Uppdateringen innehåller den nya Tor Browser 16, förbättringar av anonymitetsskyddet och en viktig rättning av e-postprogrammets krypteringsfunktioner. Målet är som tidigare att göra det möjligt att använda internet utan att lämna onödiga digitala spår.

Tails, en förkortning av The Amnesic Incognito Live System, är en Linuxdistribution som utvecklats med ett tydligt syfte: att skydda användarens identitet och personliga information.
Till skillnad från vanliga operativsystem är Tails konstruerat för att köras direkt från ett USB-minne. Det innebär att användaren kan starta en dator med Tails utan att behöva installera något på datorns hårddisk.
När datorn stängs av försvinner normalt informationen från den aktuella sessionen. Dokument, webbhistorik och andra tillfälliga uppgifter sparas inte automatiskt på datorn.
För den som behöver behålla vissa uppgifter finns funktionen Persistent Storage, ett krypterat lagringsutrymme på USB-minnet där exempelvis dokument och inställningar kan sparas mellan omstarterna.
En annan grundläggande egenskap är att internettrafiken leds genom Tor-nätverket. Genom att skicka kommunikationen via flera servrar runt om i världen blir det betydligt svårare att koppla användarens internetaktivitet till dennes verkliga IP-adress.
Det innebär dock inte att Tails garanterar fullständig anonymitet. Användarens eget beteende, exempelvis att logga in på personliga konton, kan fortfarande avslöja identiteten.
Den viktigaste förändringen i Tails 7.16 är uppgraderingen till Tor Browser 16, som bygger på Firefox ESR 153.
Tor Browser är en specialanpassad webbläsare som kombinerar Firefox med funktioner för anonym kommunikation och skydd mot spårning.
I den nya versionen har inställningsmenyerna fått en omfattande omarbetning. Den tidigare samlingskategorin för allmänna inställningar har ersatts av flera tydligare avdelningar:
Även Tor-specifika funktioner, som anslutningsinställningar och säkerhetsnivåer, har organiserats om för att passa den nya strukturen.
Förändringarna handlar inte enbart om att göra webbläsaren enklare att använda. Inställningar som riskerar att försämra anonymitetsskyddet har i vissa fall dolts eller försetts med varningar.
Anledningen är att även till synes oskyldiga förändringar i en webbläsare kan göra användaren lättare att identifiera.
En viktig del av Tor Browsers säkerhetsarbete handlar om att motverka så kallad browser fingerprinting, eller webbläsarfingeravtryck.
Tekniken innebär att webbplatser samlar information om exempelvis skärmupplösning, installerade typsnitt, språkinställningar och webbläsarens egenskaper.
Genom att kombinera dessa uppgifter kan en webbplats ibland känna igen en användare även när traditionella spårningsmetoder, som cookies, inte används.
Tor Browser försöker därför göra användarnas webbläsare så lika varandra som möjligt. Ju mindre en webbläsare skiljer sig från andra, desto svårare blir det att identifiera en enskild användare.
Det är också anledningen till att vissa avancerade inställningar begränsas eller avråds från i Tor Browser 16.
En intressant nyhet är möjligheten att använda generiska fönstertitlar.
Normalt visar en webbläsare namnet på den aktuella webbplatsen i fönstrets titelrad. Det kan exempelvis stå namnet på en nyhetssida, en webbutik eller en annan tjänst.
Problemet är att andra program som körs på samma dator i vissa situationer kan läsa dessa fönstertitlar.
Med den nya funktionen ersätts sidans titel med den neutrala texten ”Tor Browser”, oavsett vilken webbplats som visas.
På så sätt minskar risken att andra lokala program kan avgöra vilka webbplatser användaren besöker genom att läsa webbläsarfönstrets titel.
Funktionen är ännu inte aktiverad som standard. Utvecklarna vill först undersöka hur den påverkar exempelvis skärmläsare, fönsterhanterare och program som används för att växla mellan öppna fönster.
Tails 7.16 innehåller även Tor-klienten 0.4.9.15.
Tor-klienten ansvarar för kommunikationen med Tor-nätverket och är därmed en central komponent i operativsystemets anonymitetsskydd.
En annan viktig förbättring gäller e-postprogrammet Thunderbird.
Ett tidigare problem med programmets OpenPGP-funktion har rättats. OpenPGP är en teknik som används för att kryptera och digitalt signera e-postmeddelanden.
Kryptering gör att meddelandets innehåll skyddas från obehörig insyn, medan digitala signaturer gör det möjligt för mottagaren att kontrollera meddelandets ursprung och att innehållet inte har förändrats.
Rättningen är särskilt betydelsefull för användare som förlitar sig på krypterad e-post för känslig kommunikation.
Den som redan använder Tails 7.0 eller senare kan uppgradera automatiskt till version 7.16.
Vid en normal uppgradering bevaras det krypterade lagringsutrymmet Persistent Storage, vilket innebär att tidigare sparade dokument och inställningar finns kvar.
Om den automatiska uppgraderingen misslyckas erbjuder Tails även en metod för manuell uppgradering.
Det är däremot viktigt att skilja mellan en uppgradering och en nyinstallation. Om Tails installeras på nytt på ett USB-minne raderas befintligt Persistent Storage på den enheten.
Den som har viktiga dokument sparade bör därför säkerhetskopiera dem innan större förändringar görs.
Tails har länge varit ett alternativ för journalister, människorättsaktivister, säkerhetsforskare och andra som behöver skydda sin digitala kommunikation.
Men operativsystemet kan även vara intressant för vanliga datoranvändare som vill förstå och begränsa hur mycket information de lämnar efter sig på internet.
Med Tails 7.16 fortsätter utvecklarna att förbättra både användarvänligheten och integritetsskyddet.
Uppdateringen innebär ingen revolution, men visar hur även små tekniska förändringar, som att dölja namnet på en webbplats i ett fönster, kan bidra till ett bättre skydd av den personliga integriteten.
Tails 7.16 kan hämtas kostnadsfritt från projektets officiella webbplats: https://tails.net/
Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på förbättrad integration med Linux, enklare kalenderhantering och en lång rad bugg- och säkerhetsrättningar.

Mozilla har släppt Thunderbird 159, en ny version av det populära e-postprogrammet med öppen källkod. Den här gången ligger fokus på förbättrad integration med Linux, enklare kalenderhantering och en lång rad bugg- och säkerhetsrättningar.
Den 27 oktober 2026 släpptes Thunderbird 159 för Linux, Windows och macOS. Programmet fortsätter därmed sin snabba utvecklingstakt med nya versioner ungefär varannan vecka.
Thunderbird har under många år varit ett uppskattat alternativ till exempelvis Microsoft Outlook. Programmet är kostnadsfritt, bygger på öppen källkod och kan hantera både e-post, kalendrar, adressböcker, nyhetsgrupper och RSS-flöden.
Den nya versionen innehåller framför allt förbättringar som gör programmet stabilare, säkrare och enklare att använda.
En av de mest välkomna nyheterna för Linuxanvändare är det förbättrade stödet för Thunderbirds ikon i systemfältet.
Tidigare har informationen från ikonen varit begränsad, men med version 159 kan den nu indikera när det finns olästa meddelanden. När användaren håller muspekaren över ikonen visas dessutom antalet olästa meddelanden.
Det kanske inte låter som någon revolutionerande nyhet, men för den som använder Thunderbird som sitt huvudsakliga e-postprogram innebär det en praktisk förbättring.
Användaren behöver inte längre växla till programmets huvudfönster bara för att kontrollera om nya meddelanden väntar.
Funktionen är särskilt intressant på Linuxskrivbord där systemfält och statusikoner används för att hålla reda på program som körs i bakgrunden. Hur ikonen presenteras beror också på vilken skrivbordsmiljö som används.
Thunderbird 159 förbättrar även stödet för Microsoft Graph, den teknik som bland annat används för att komma åt information i Microsoft 365.
När ett nytt konto läggs till kan Thunderbird numera automatiskt identifiera tillgängliga kalendrar via Microsoft Graph.
Det innebär att användaren i mindre utsträckning behöver konfigurera kalenderanslutningar manuellt.
För företag och privatpersoner som använder Microsofts tjänster men föredrar Thunderbird som e-postklient är detta ytterligare ett steg mot bättre integration.
Mozilla har också rättat problem som kunde göra att Exchange- och Graph-konton inte fungerade korrekt om inställningarna för utgående e-postserver var ofullständiga.
Dessutom har ett problem med alltför många förfrågningar mot Microsoft Graph åtgärdats. Sådana förfrågningar kunde tidigare leda till att Microsoft begränsade anslutningen, vilket i sin tur fördröjde visningen av meddelanden.
En stor del av arbetet med Thunderbird 159 har handlat om säkerhet.
E-post är fortfarande en av de vanligaste vägarna för bedrägerier, nätfiske och andra digitala attacker. Därför är det särskilt viktigt att e-postprogram hanterar avsändaradresser, bilagor och externa resurser korrekt.
I den nya versionen har Mozilla bland annat rättat ett problem där e-postadresser med Unicode-tecken kunde användas för att dölja en annan svarsmottagare än den användaren förväntade sig.
Det har också funnits en brist i hanteringen av SMTP-adresser med radbrytningar. Under vissa omständigheter kunde dessa leda till att oavsiktliga SMTP-kommandon skickades till servern.
Även hanteringen av RSS-flöden och nyhetsartiklar har förbättrats för att förhindra att manipulerad information påverkar programmets funktion eller leder till oönskad hämtning av externt innehåll.
Mozilla har dessutom publicerat ett separat säkerhetsmeddelande om flera sårbarheter, däribland brister med hög allvarlighetsgrad.
För användaren är slutsatsen enkel: även om man inte märker någon större skillnad i programmets utseende är uppdateringen viktig ur säkerhetssynpunkt.
Stabiliteten har också fått uppmärksamhet.
Ett tidigare problem kunde göra att Thunderbird slutade svara vid uppstart, framför allt när programmet försökte återställa öppna IMAP-meddelanden och PDF-flikar från föregående session.
Ett annat fel kunde orsaka mycket hög processorbelastning när programmets meddelandedatabas innehöll felaktiga uppgifter.
Mozilla har också åtgärdat ett problem där stora kalenderfiler i ICS-format kunde förbruka stora mängder arbetsminne och i värsta fall få programmet att frysa.
Det är kanske inte de mest uppseendeväckande förändringarna, men de kan ha stor betydelse för användare med omfattande e-postarkiv och många kalenderposter.
Även flera vardagliga irritationsmoment har rättats.
Tidigare kunde bilagor försvinna när vissa felaktigt formaterade e-postmeddelanden vidarebefordrades. Det fanns också ett problem där MP4-videofiler kunde bli ofullständiga vid vidarebefordran.
Funktionen för att spara eller koppla loss samtliga bilagor har förbättrats, liksom hanteringen av bilder som ligger direkt inbäddade i ett e-postmeddelande.
Thunderbirds sökfunktion har också fått rättningar. Bland annat fungerar nu snabbkommandot / för snabbsökning utan att användaren först behöver aktivera sökfunktionen med Ctrl+F.
Dessutom visas mottagarna korrekt i fältet Till vid globala sökningar.
Ett något märkligare fel har också försvunnit: Thunderbird kunde tidigare skriva ut flera kopior av ett meddelande trots att användaren avbröt utskriftsdialogen.
Mozilla har även arbetat med de äldre men fortfarande mycket använda e-postprotokollen IMAP och POP3.
Bland annat har problem med POP3-autentisering via NTLM åtgärdats. Ett annat fel gjorde att POP3-sessioner kunde fortsätta vara aktiva även efter att användaren avbrutit lösenordsdialogen.
För IMAP har problem med mappnamn och etiketter rättats. Dessa kunde tidigare orsaka att vissa mappar inte gick att öppna eller att etiketter avvisades av servern.
Även CardDAV, protokollet som används för synkronisering av adressböcker, har förbättrats. Fel i lösenordshanteringen kunde tidigare orsaka upprepade inloggningsförfrågningar efter omstart.
Kalendersynkronisering via CalDAV har också blivit stabilare, bland annat efter tillfälliga nätverksfel.
Thunderbird har en särskild ställning bland dagens e-postprogram.
Till skillnad från många kommersiella alternativ är programmet inte knutet till en enda leverantörs e-posttjänst. Det går exempelvis att använda med egna e-postservrar, traditionella IMAP-konton och olika molntjänster.
Samtidigt visar förbättringarna för Microsoft Graph och Exchange att utvecklarna vill göra Thunderbird mer användbart även i miljöer där Microsofts tjänster dominerar.
Version 159 innebär ingen dramatisk förändring av gränssnittet. I stället handlar det om sådant som ofta betyder mer i längden: bättre säkerhet, färre programfel och smidigare arbete.
För Linuxanvändare är dessutom det förbättrade stödet för systemfältets e-postindikator ett välkommet tillskott.
Thunderbird 159 finns tillgängligt för Linux, Windows och macOS.
Linuxanvändare kan antingen installera programmet via sin distributions pakethanterare, använda Flatpak eller hämta programmet direkt från Thunderbirds webbplats.
Vilken version som erbjuds via distributionsförråden beror på distributionen och dess uppdateringstakt.
Länkar:
[ PROGRAMINFORMATION ]
Program: Mozilla Thunderbird[ NYHETER I VERSION 159 ]
[ FUNKTIONER ]
E-post: IMAP, POP3, SMTPTrasig dator?
Startar inte datorn? Kom till Datorservice på Orrspelsvägen 13 i Bromma.
Skapa egna QR-koder, slumpade lösenord

Vi kommer hem till dig i Stockholm området och hjälper dig med dator, skrivare, kablar, TV, nätverk och annat tekniskt.
Vi arbetar med Linux, Windows och Mac.
Linuxtoday
|
ANNONS
E-post kontakt@datorhjalp.se Hemsida : PC-Service.se |
Trasiga dator? Och bor i Stockholm?
Bromma Datorservice sedan 2007.
Bromma Datorservice