• Annons


    Annons

    Återbruka din dator

    Har du en dator som tillverkaren tycker är ”för gammal”? Låt inte Microsoft eller Apple bestämma när den ska pensioneras – ge den ett nytt liv med Linux! En premiumdator, som en iMac från 2010, har fortfarande kraft nog för att leverera snabb och säker surf, streaming och vardagsanvändning. Med Ubuntu blir den en modern, smidig och pålitlig ”surfbräda” för många år framöver. Återbruka din dator i stället för att låta den samla damm – miljön och din plånbok kommer att tacka dig!

    Hur får du hjälp?

    Välkommen till oss på Orrspelsvägen 13 i Bromma! Ta spårvagn 12 (Nockebybanan) från Alviks tunnelbanestation och kliv av vid Ålstens Gård – bara några steg från vår dörr. Vi hjälper dig att ge din dator nytt liv genom att installera Debian, Ubuntu 24.04 LTS, Linux Mint eller en annan Linux-distribution som passar just dina behov.

    Öppettider
    Datorhjälp

    Tel 08 37 21 00


    E-post info@datorhjalp.se
    Hemsida : Datorhjälp.se
    Besöksadress: Orrspelsvägen 13, Bromma

  • Linux Mint får rekordstöd – och siktar på full Wayland-framtid

    Linux Mint inleder 2026 med rekordstöd från användarna och en tydlig teknisk färdplan framåt. Efter en framgångsrik lansering av version 22.3 satsar utvecklarna nu på förbättrad flerspråkig tangentbordshantering, moderniserad användaradministration och den sista avgörande pusselbiten för fullt Wayland-stöd i Cinnamon.

    Linux Mint får rekordstöd – och siktar på full Wayland-framtid

    I december nådde Linux Mint en milstolpe. Projektet tog emot 47 312 dollar från 1 393 givare – det högsta antalet donatorer under en enskild månad någonsin. Samtidigt lanserades version 22.3, efter en ovanligt lång betaperiod.

    För ett community-drivet operativsystem är detta mer än bara siffror. Det är ett kvitto på förtroende – och ger utvecklarna utrymme att tänka långsiktigt.

    Ett långsamt men medvetet tempo

    Linux Mint har länge haft en tydlig filosofi: förändra gradvis, inte drastiskt. Projektet har valt att hålla sig till LTS-bas, säga nej till Snap som standardpaketering och utveckla egna lösningar som Cinnamon istället för att följa alla designförändringar från GNOME-världen.

    Det är ett arbetssätt som prioriterar stabilitet och användarupplevelse framför snabba trendbyten. Resultatet är ett system som upplevs som förutsägbart och pålitligt, särskilt för användare som vill ha en klassisk skrivbordsmiljö.

    Tangentbord och flerspråkighet – ett oväntat behov

    En av de mer tekniskt intressanta förbättringarna gäller input methods (IM) och tangentbordslayouter.

    Utvecklarna upptäckte att vissa användare inte vill koppla tangentbordets fysiska layout till dess logiska layout. Ett exempel är personer som skriver både franska och japanska. De vill kunna växla mellan språken utan att behöva bry sig om vilket fysiskt tangentbord de råkar använda.

    Kommande versioner av Linux Mint gör det därför möjligt att koppla specifika tangentbordslayouter till enskilda input methods. Det är en liten funktion på ytan, men med stor betydelse för flerspråkiga arbetsflöden och internationella användare.

    Ett nytt verktyg för användarhantering

    Linux-skrivbord har länge haft olika lösningar för användarkonton. Mint vill nu samla detta i verktyget mintsysadm.

    Det nya administrationsverktyget ska hantera vanliga uppgifter som att skapa och ändra användare. Nya användare ska kunna slutföra sina konton och sätta lösenord utan att en administratör behöver ingripa varje gång.

    Dessutom införs stöd för hemkatalogkryptering vid skapande av nya användare. Tidigare kunde detta bara aktiveras under installationen av operativsystemet. Även profilbilder får förbättrat HiDPI-stöd och stöd för att ta bilder via webbkamera.

    Den sista pusselbiten för Wayland

    Den kanske mest tekniskt betydelsefulla nyheten är arbetet med en helt ny skärmsläckare.

    I dag fungerar Cinnamons skärmsläckare endast under X11. Den är en fristående GTK-applikation som placeras ovanpå fönsterhanteraren. För att fullt ut stödja Wayland krävs en annan lösning.

    Den nya skärmsläckaren ska ersätta den gamla, fungera både under X11 och Wayland och renderas direkt av Cinnamons compositor. Det innebär mjukare övergångar vid låsning av skärmen och bättre visuell integration med paneler och menyer.

    Detta beskrivs som den sista större komponenten som saknas för full Wayland-kompatibilitet i Cinnamon. Wayland-stödet är fortfarande experimentellt, men när alla delar är på plats kan mer omfattande tester påbörjas. Att stödja Wayland betyder dock inte att X11 försvinner – Mint vill kunna erbjuda båda alternativen.

    Ett möjligt längre utvecklingscykel

    I dag släpper Linux Mint en ny version var sjätte månad, utöver LMDE. Enligt utvecklarna går dock en stor del av tiden åt till testning, releasehantering och buggfixar. Det begränsar utrymmet för större tekniska satsningar.

    När nästa version baseras på Ubuntu 26.04 LTS kan det bli ett tillfälle att förlänga utvecklingscykeln. Ett längre intervall mellan versionerna skulle kunna ge mer tid för utveckling och mer genomarbetade förändringar.

    Några konkreta beslut är ännu inte fattade, men signalen är tydlig: projektet funderar på hur resurserna bäst används för framtiden.

    Ett community som bär projektet

    Bakom alla tekniska förbättringar står ett starkt community. Den rekordstora mängden donationer visar att många användare vill stödja projektet ekonomiskt.

    Samtidigt har foruminfrastrukturen nyligen belastats hårt av AI-botar och automatiserad trafik. Serverkapaciteten har därför kraftigt uppgraderats för att säkra stabiliteten.

    Linux Mint befinner sig därmed i en intressant fas: ekonomiskt stabilt, tekniskt i övergång mot Wayland och organisatoriskt öppet för förändring. Det handlar inte om en revolution, utan om en genomtänkt evolution – steg för steg mot en modernare, men fortfarande igenkännbar, Linux-upplevelse.

    Linux Mint blog

    I vår wiki finns länkar till olika versioner och varianter av Linux Mint

    https://wiki.linux.se/index.php/MiNT

    TEKNISK FAKTARUTA
    Projekt
    Linux Mint / Cinnamon
    Donationer (dec)
    47 312 USD från 1 393 givare
    Fokus framåt
    Tangentbordslayouter kopplade per input method (IM)
    Admin-verktyg
    mintsysadm tar över användar- och kontohantering
    Säkerhet
    Hemkatalogkryptering även vid skapande av ny användare
    Wayland
    Ny Cinnamon-renderad skärmsläckare för X11 + Wayland (sista stora biten)
  • Parrot OS 7.1 – ett stabilt steg framåt för etisk hackning och cybersäkerhet

    Parrot OS 7.1 är här – en uppdatering som vässar den populära säkerhetsdistributionen med stabilare grund, uppdaterade hackningsverktyg och ett tydligt steg mot AI-assisterad penetrationstestning. Med nya skrivbordsmiljöer, förbättrad pakethantering och smartare containerlösningar stärker Parrot sin position som en modern plattform för etisk hackning och cybersäkerhetsanalys.

    Parrot OS 7.1 – ett stabilt steg framåt för etisk hackning och cybersäkerhet

    Den Debian-baserade GNU/Linux-distributionen Parrot OS har släppts i version 7.1. Det är en så kallad minor-release, men innehållet visar tydligt att projektet fortsätter att utvecklas målmedvetet mot bättre stabilitet, modernare arbetsflöden och ett allt tydligare samspel mellan traditionella säkerhetsverktyg och artificiell intelligens.

    Version 7.1 bygger vidare på Parrot 7.0, som redan betraktades som stabil, men fokuserar på förbättringar som rapporterats av användare i verkliga arbetsmiljöer.

    Nya skrivbordsmiljöer och community-drivna varianter

    En av de mest synliga nyheterna är införandet av ytterligare skrivbordsmiljöer. Utöver MATE och LXQt finns nu även en variant baserad på Enlightenment. Samtliga alternativ är resurssnåla och lämpade för både moderna och äldre datorer.

    Parrot-utvecklarna betonar att dessa så kallade “Community Spins” gör det möjligt att snabbare svara på önskemål från användarbasen. Det innebär att fler officiella varianter kan dyka upp framöver, utan att kompromissa med säkerhetsfokus eller verktygsutbud.

    Uppdaterade verktyg för penetrationstestning

    Kärnan i Parrot OS är dess omfattande samling av säkerhetsverktyg, och version 7.1 innehåller uppdateringar av de flesta centrala komponenterna. Linux-kärnan är uppdaterad till 6.17.13, GRUB har förbättrats för bättre kompatibilitet, och flera kända problem som hindrade systemet från att starta på vissa bärbara datorer är nu åtgärdade.

    Bland de viktigaste verktygsuppdateringarna finns nya versioner av Metasploit, Burp Suite och Maltego. Även trådlösa analysverktyg, ordlistor och reverse-engineering-verktyg har uppdaterats, vilket gör Parrot 7.1 till en aktuell plattform för både offensiv och defensiv säkerhetsanalys.

    MCPwn – när AI blir ett praktiskt säkerhetsverktyg

    En av de mest intressanta nyheterna i Parrot 7-serien är introduktionen av MCPwn. Verktyget bygger på Model Context Protocol och fungerar som en mellanhand mellan stora språkmodeller och klassiska säkerhetsverktyg.

    Med MCPwn kan en AI-modell initiera exempelvis nätverksskanning eller sårbarhetsanalys, men själva kommandona körs lokalt i isolerade Docker-containrar. På så sätt kombineras AI-assisterad analys med ett säkerhetsmedvetet utförande, där värdsystemet skyddas från oavsiktliga eller skadliga åtgärder.

    Detta markerar ett tydligt steg mot framtidens arbetsflöden inom cybersäkerhet, där mänsklig expertis och automatiserad analys samverkar i praktiken, snarare än i teorin.

    Förbättrad pakethantering med Mirror Director

    Parrot-projektet har även tagit tillbaka kontrollen över sin Mirror Director, ett lättviktigt system som styr hur paket levereras till användare världen över. När en klient begär ett paket analyseras användarens geografiska position, och systemet omdirigerar automatiskt nedladdningen till den mest lämpliga spegelservern.

    Denna hierarkiska modell ger snabbare uppdateringar, mindre belastning på huvudservrarna och en mer robust upplevelse vid hög belastning eller regionala störningar.

    Rocket och containerbaserade verktyg

    Rocket, Parrots launcher för Docker-baserade säkerhetsverktyg, har uppdaterats till version 1.5.0. Den nya versionen innehåller ett omarbetat användargränssnitt och fler tillgängliga verktyg. Fokus ligger på isolering, reproducerbarhet och enkel hantering av komplexa säkerhetsmiljöer.

    Raspberry Pi och återinfört i386-stöd

    För Raspberry Pi-användare återgår Parrot 7.1 till MATE som standardmiljö, även om KDE fortfarande kan installeras. Utvecklarna experimenterar dessutom med LXQt för att uppnå ännu bättre prestanda på svagare hårdvara.

    Samtidigt har i386-arkitekturen återinförts i begränsad form. Stödet finns endast för de beroenden som krävs av specifika verktyg, exempelvis Steam, och innebär inte ett fullskaligt återtåg till 32-bitarsplattformar.

    Uppgradering och rekommendationer

    Det går att uppgradera befintliga installationer från Parrot 6 och 7 via de vanliga uppdateringsverktygen, och MATE behålls som standard för äldre system. Trots detta rekommenderar utvecklarna en ren installation för den som vill ha maximal stabilitet och prestanda, särskilt vid större versionshopp.

    Sammanfattning

    Parrot OS 7.1 är ett moget och genomtänkt steg framåt snarare än en dramatisk omvälvning. Uppdateringen fokuserar på stabilitet, moderna verktyg och framtidssäkrade arbetsflöden, inte minst genom integrationen av AI-baserade lösningar som MCPwn.

    För studenter, yrkesverksamma inom cybersäkerhet och teknikintresserade som vill ha en komplett och aktuell säkerhetsdistribution är Parrot 7.1 ett starkt och välbalanserat val.

    https://parrotsec.org/download

    TEKNISK FAKTA
    Distribution Parrot OS 7.1
    Bas Debian-baserad
    Målgrupp Etisk hackning, pentest, forensik, säkerhetsanalys
    Skrivbord MATE, LXQt, Enlightenment (spin)
    Kernel Linux 6.17.13
    Bootloader GRUB 2.14 (fixar för vissa laptop-bootproblem)
    Repo-infrastruktur Mirror Director (HTTP 307-redirect till närmaste spegel)
    Containerverktyg Rocket 1.5.0 (Docker-baserade säkerhetsverktyg)
    AI-verktyg MCPwn (MCP-server som kör verktyg i Docker-containrar)
    Arkitektur amd64 (64-bit). Begränsat i386-stöd för vissa beroenden
    Exempel på uppdaterade verktyg Metasploit 6.4.111, Burp Suite 2025.11.6, Maltego 4.11.1, Airgeddon 11.61
    Raspberry Pi MATE som standard (KDE finns, LXQt testas)
  • MythTV 36.0 – Ett stort steg för öppen mediehantering

    MythTV 36.0 är här efter över ett års utveckling och markerar ett tydligt tekniskt kliv framåt för det öppna mediecentret. Med stöd för den senaste versionen av FFmpeg, förbättrad hårdvaruacceleration för AMD-grafik, Wayland-anpassning och ett uppdaterat webbgränssnitt moderniseras plattformen på bred front – samtidigt som den fortsätter vara ett kraftfullt alternativ för den som vill spela in och hantera TV och media på egna villkor.

    Den öppna mediecenterplattformen MythTV 36.0 är här, och det är en uppdatering som markerar ett tydligt tekniskt lyft. Efter mer än ett års utveckling levererar projektet en ny stabil version med förbättringar som påverkar både bildkvalitet, prestanda och användarupplevelse.

    MythTV är ett kraftfullt alternativ till kommersiella inspelningsboxar. Programmet kan spela in TV, hantera videofiler, spela DVD- och Blu-ray-skivor, spela musik, visa bilder och fungera som ett komplett hemmabaserat mediecenter.

    Stöd för FFmpeg 8

    En av de viktigaste nyheterna i version 36.0 är stödet för FFmpeg 8, den senaste versionen av det centrala multimedia-ramverket som används av mängder av videoapplikationer världen över.

    Detta innebär bättre hårdvaruacceleration, förbättrat codec-stöd och effektivare hantering av högupplöst video. För användaren betyder det smidigare uppspelning, bättre kompatibilitet med moderna videoformat och förbättrad prestanda, särskilt vid 4K-material och avancerad videokodning.

    Förbättrad bildkvalitet för AMD-användare

    Version 36.0 aktiverar nu VA-API-avflätning för AMD-grafikkort. Många äldre TV-sändningar använder så kallad interlacing, där bilden delas upp i halvbilder. Utan korrekt avflätning kan detta orsaka flimrande rörelser och sämre bildkvalitet.

    Med hårdvaruaccelererad avflätning via grafikkortet blir rörelser mjukare och CPU-belastningen minskar. Det är särskilt viktigt vid direktsänd sport och arkivmaterial från äldre TV-produktioner.

    Anpassning för Wayland och högupplösta skärmar

    Linuxvärlden rör sig allt mer mot den moderna displayservern Wayland. MythTV 36.0 får nu stöd för korrekt DPI-skalning under Wayland, vilket gör att gränssnittet anpassas bättre på högupplösta skärmar.

    Det innebär att text, menyer och knappar visas i rätt storlek på 4K-skärmar och bärbara datorer med hög pixeltäthet, istället för att bli för små eller otydliga.

    Modernare webbmotor och förbättrat gränssnitt

    Projektet har gått från Qt WebKit till Qt WebEngine, vilket ger modernare webbrendering, bättre säkerhet och ökad kompatibilitet.

    Samtidigt har användargränssnittet fått flera förbättringar. En ny “seasonepisode”-funktion för teman har införts, videofliken har fått sök- och kategorirullistor och inspelningshanteringen har blivit mer flexibel. Det går nu att schemalägga inspelningar upp till 24 timmar, och systemet kan visa hur lång tid som redan spelats in medan en inspelning fortfarande pågår.

    Cutlist-redigeraren har förbättrats med bättre sökprecision och en ljudnivågraf för radioupptagningar, vilket underlättar redigering av ljudmaterial.

    Stora förbättringar i MythWeb

    Webbgränssnittet MythWeb har också fått en rad uppdateringar. Nya sorteringsalternativ för tidigare inspelningar har införts, sökfunktionen har förbättrats och autentiseringsstöd har lagts till.

    Systemet kommer nu ihåg sorteringsval och riktning, visar utgivningsår utan onödig datumangivelse och förhindrar att flera poster väljs på tuners som inte stöder det. Dessutom har stabiliteten förbättrats genom att förhindra upprepade sidomladdningar vid sessionstimeout.

    Ingen färdig binärversion

    Utvecklarna distribuerar inte längre förkompilerade binärversioner av MythTV. Användare behöver därför antingen kompilera programmet från källkod eller installera det via sin GNU/Linux-distributions programförråd, om paket finns tillgängliga där.

    Detta speglar projektets tekniska inriktning och dess fokus på avancerade användare och distributionsbaserad pakethantering.

    Sammanfattning

    MythTV 36.0 är en omfattande modernisering snarare än en mindre uppdatering. Med stöd för FFmpeg 8, förbättrad hårdvaruacceleration, AMD-optimerad avflätning, Wayland-anpassning och ett uppdaterat webbgränssnitt tar projektet ett tydligt steg in i den moderna Linuxmiljön.

    För den som vill ha full kontroll över sitt hemmabaserade mediecenter och föredrar öppen källkod är detta en av de mest kraftfulla lösningarna som finns tillgängliga.

    https://www.mythtv.org/download

    TEKNISK FAKTA
    Produkt MythTV
    Version 36.0
    Typ Öppen källkod, media center/DVR
    Nyckelnyhet Stöd för FFmpeg 8
    Video (Linux) VA-API deinterlacing för AMD GPU
    Display Wayland DPI-skalning
    UI/Webb Qt WebKit → Qt WebEngine
    Inspelning Schemaläggning upp till 24 timmar, visar inspelad tid pågående
    MythWeb Förbättrad sortering, sök, autentisering, proxy-stöd
    Distribution Inga officiella binärer – bygg från källkod eller installera via distro-repo (t.ex. AUR)
  • IPFire DBL – community-driven domänblockering med full kontroll

    IPFire har presenterat IPFire DBL, en ny community-driven domänblocklista som ger nätverksadministratörer större kontroll över vad som blockeras. I stället för en enda massiv lista bygger systemet på tydliga kategorier och öppna standarder, vilket gör lösningen flexibel, resurssnål och kompatibel med en rad olika DNS- och filtreringsverktyg.

    IPFire DBL – community-driven domänblockering med full kontroll

    IPFire har lanserat IPFire DBL (Domain Blocklist), en ny community-driven lösning för domänblockering som ger administratörer betydligt större kontroll över nätverksfiltrering än traditionella blocklistor. I stället för en enda massiv lista bygger systemet på kategorisering och öppna standarder.

    Bakom satsningen står IPFire, den öppna Linux-baserade brandväggen som länge profilerat sig inom säkerhet och transparens.

    Från monolitisk blocklista till flexibel kategorisering

    Traditionella blocklistor fungerar ofta enligt principen ”allt eller inget”. De samlar miljontals domäner i en enda lista som ska täcka alla behov. Det leder till hög resursförbrukning och minskad flexibilitet. Administratörer får svårt att anpassa filtreringen efter sin miljö.

    IPFire DBL bryter med detta genom att dela in domäner i tydliga kategorier. Det gör att man kan välja exakt vad som ska blockeras. Vill man stoppa skadlig kod och nätfiske men tillåta spel? Inga problem. Behöver en skola blockera pornografi och spel om pengar men inte annat innehåll? Det går att konfigurera exakt efter behov.

    Bland de nuvarande kategorierna finns Malware, Phishing, Advertising, Pornography, Gambling, Games och DNS-over-HTTPS, samt ytterligare områden som utvecklas löpande.

    Denna metod sparar resurser, minskar onödig blockering och ger operatören full kontroll över policyn.

    Byggd på öppna standarder

    Trots att IPFire DBL utvecklats för IPFire är den inte låst till plattformen. Systemet bygger på öppna och etablerade standarder, vilket gör att blocklistorna kan användas i en rad olika miljöer.

    Stödet omfattar DNS Response Policy Zones (RPZ) med AXFR/IXFR-zonöverföringar, SquidGuard-format för proxyfiltrering, direkt HTTPS-nedladdning i flera klartextformat samt Adblock Plus-syntax.

    Det innebär att IPFire DBL kan integreras med DNS-servrar och filtreringslösningar som BIND, Unbound, PowerDNS och Pi-hole, liksom webbläsartillägg och kommersiella brandväggar som stöder standardiserade filterformat.

    Timmens uppdateringar och aktiv community

    Hotlandskapet förändras snabbt. Nya skadliga domäner registreras kontinuerligt och används i attacker. IPFire DBL uppdateras därför varje timme och omfattar miljontals aktivt kuraterade domäner.

    En central del av projektet är ett inbyggt rapporteringssystem. Användare kan rapportera falska positiva träffar eller nya skadliga domäner. Det gör att listorna kan förbättras snabbt och kontinuerligt genom gemensamma insatser.

    Juridisk tydlighet i fokus

    IPFire framhåller att många befintliga blocklistor bygger på aggregering av tredjepartsdata utan tydliga rättigheter att omlicensiera materialet. IPFire DBL har därför utvecklats med juridisk transparens som en grundprincip.

    Den bakomliggande koden är licensierad under GPLv3+, medan de publicerade listorna distribueras under Creative Commons Attribution-ShareAlike 4.0 (CC BY-SA 4.0). Detta ger organisationer en tydlig rättslig grund att stå på vid användning och vidaredistribution.

    Integration i Core Update 200

    För IPFire-användare kommer DBL att integreras i Core Update 200. Funktionen blir tillgänglig via den befintliga URL-filtreringen och kommer även att fungera tillsammans med Suricata.

    Den planerade integrationen med Suricata öppnar för nya möjligheter att kombinera domänbaserad intelligens med intrångsdetektering och djupare insyn i nätverkstrafik.

    En lösning för fler än IPFire

    Även om IPFire DBL skapats för IPFire är ambitionen bredare. Genom att använda standardiserade format kan listorna implementeras i såväl hemnätverk som företagsmiljöer och större DNS-infrastrukturer.

    Projektet är ett svar på flera års frustration över befintliga lösningar som antingen varit för generella, för resurskrävande eller juridiskt oklara. Med IPFire DBL vill utvecklarna flytta beslutsmakten tillbaka till administratören och samtidigt bygga en gemensam resurs som kan förbättras över tid.

    IPFire DBL är därmed inte bara en ny blocklista, utan ett försök att omdefiniera hur nätverksbaserad domänfiltrering kan fungera i en öppen och samarbetsdriven modell.

    https://www.ipfire.org/blog/introducing-ipfire-dbl-community-powered-domain-blocking-for-everyone

    IPFire DBL – teknisk faktaruta
    Typ: Community-driven domänblocklista (Domain Blocklist)
    Princip: Kategoriserade listor (välj vad som ska blockeras)
    Exempel på kategorier: Malware, Phishing, Advertising, Pornography, Gambling, Games, DNS-over-HTTPS
    Uppdateringsfrekvens: Varje timme
    Stödda format & distribution
    • RPZ (DNS Response Policy Zones) med AXFR/IXFR zonöverföringar
    • SquidGuard-format för proxyfiltrering
    • Direkt HTTPS-nedladdning i flera klartextformat
    • Adblock Plus-syntax
    Kompatibilitet
    Kan användas med IPFire och andra lösningar som BIND, Unbound, PowerDNS, Pi-hole, webbläsartillägg och brandväggar som stödjer standardformat.
    IPFire-integration
    Planerad för IPFire Core Update 200 via URL Filter och tillsammans med Suricata.
    Licenser
    Kod: GPLv3+
    Publicerade listor: CC BY-SA 4.0
  • Linux 6.19 är här – stabil evolution och siktet inställt på 7.0

    Linux 6.19 markerar ännu ett steg i Linux-kärnans långsiktiga och stabila utveckling. Utan dramatiska förändringar men med en mängd tekniska förbättringar under ytan stärker den nya versionen prestanda, säkerhet och hårdvarustöd i allt från servrar och molnplattformar till inbyggda system och persondatorer. Samtidigt har Linus Torvalds bekräftat att nästa utgåva blir Linux 7.0 – inte som ett avsteg i utvecklingen, utan som en naturlig omnumrering i ett projekt som fortsätter att växa.

    Linux-kärnan fortsätter sin lugna men obevekliga utveckling. Med version 6.19 får vi en uppdatering som inte innehåller några dramatiska kursändringar, men som ändå förbättrar prestanda, säkerhet och skalbarhet på en lång rad områden. I sitt release-meddelande passade Linus Torvalds dessutom på att bekräfta att nästa version blir Linux 7.0, mest för att versionsnumren i 6-serien helt enkelt har blivit för stora och svåröverskådliga.

    Poängen är viktig: 7.0 innebär ingen ny utvecklingsmodell eller ”omstart” av Linux. Det är samma stabila, stegvisa förbättringar som tidigare – bara med ett renare versionsnummer.

    En av de mer intressanta nyheterna i Linux 6.19 handlar om minneshantering. Kärnan får nu stöd för AMD:s teknik för smart cache-injektion, vilket gör att vissa I/O-enheter kan placera data direkt i processorns L3-cache i stället för att gå via arbetsminnet. Det minskar fördröjningar och kan ge tydliga prestandavinster i system med höga dataflöden. På Intelsidan införs stöd för Linear Address-Space Separation, LASS, som stärker gränsen mellan kernelminne och användarutrymme och därmed minskar risken för spekulativa sidokanalsattacker.

    Arkitekturstödet har också utvecklats vidare. För IBM:s s390-plattform introduceras ett nytt gränssnitt för minnes-hotplug, samtidigt som stödet för gamla 31-bitars binärer tas bort. Plattformen får även stackskydd tack vare förbättringar i den kommande GCC 16-kompilatorn. På 64-bitars Arm-system har Linux nu stöd för MPAM, Arm Memory System Resource Partitioning and Monitoring, vilket gör det möjligt att övervaka och styra hur olika processer använder minnesresurser. Det är särskilt relevant i datacenter och realtidssystem.

    I kärnans inre mekanik märks flera förändringar som framför allt gynnar utvecklare och containerplattformar. Ett nytt systemanrop, listns(), gör det effektivare för användarutrymme att lista existerande namespaces. Samtidigt har referensräkningen för namespaces förbättrats för att förhindra att borttagna resurser ”återuppstår”. Signalhanteringen har också blivit mer informativ: processer som använder pidfd kan nu avgöra vilken signal som orsakade att en annan process avslutades med en core-dump. BPF-systemet har dessutom fått nya funktioner, bland annat stöd för indirekta hopp på x86.

    Lagring och filsystem har fått flera konkreta förbättringar. FUSE har nu bättre stöd för buffrade läsningar med stora minnessidor, och iomap-lagret kan spåra delvis uppdaterade folios för effektivare läsningar. Det virtuella filsystemet har utökats med återkallbara katalogdelegationer, något som förbättrar NFS-hantering. Btrfs har fått ett särskilt nedstängningsläge som låter pågående operationer avslutas kontrollerat samtidigt som nya blockeras, och ext4 kan nu hantera filsystem med blockstorlekar som är större än systemets sidstorlek.

    På hårdvarusidan har stödet breddats ytterligare. Nya drivrutiner har lagts till för bland annat Realtek-systemtimers, Intels minnes- och I/O-hubbar samt flera nya nätverkskort, både trådbundna och trådlösa. Det gör att Linux fortsätter att fungera väl även på helt ny hårdvara.

    Nätverksstacken har fått tydliga prestandalyft. En större förändring i hur TCP-sändning låses har resulterat i betydligt högre genomströmning under tung belastning. Dessutom kan sockets nu markeras som undantagna från globala minnesgränser, medan begränsningar i stället tillämpas inom containrar. Det ger både bättre prestanda och bättre isolering i moderna molnmiljöer.

    Även säkerheten har stärkts. Linux 6.19 innehåller nya kryptografiska hashfunktioner i form av SHA-3 och BLAKE2b, tillsammans med tillhörande dokumentation. Säkerhetsmoduler informeras nu när memfd-filer skapas, vilket gör det möjligt att fatta policybeslut om dessa filer i realtid. SELinux har redan stöd för detta. Därutöver förbättras hanteringen av transparenta huge pages för enhetsminne, och zram har optimerats med effektivare skrivbuntning.

    För virtualisering och containrar har guest_memfd() fått stöd för NUMA-policyer, vilket ger bättre kontroll över var minne allokeras i virtuella miljöer. Stödet för konfidentiell databehandling har också byggts ut, bland annat med kryptering och autentisering av PCIe-länkar samt ett nytt konfidentiellt VMBus-läge för Hyper-V. Det här är viktiga steg för säkra moln och isolerade arbetslaster.

    Slutligen finns även små förbättringar som märks direkt i vardagen. En ny konsolfont, Terminus 10×18, har lagts till för att göra text mer lättläst på skärmar med mellanhög upplösning – en detalj som uppskattas av alla som arbetar i textkonsolen.

    Linux 6.19 finns redan att ladda ner från kernel.org, och användare av rullande distributioner kommer att få uppdateringen först. För övriga distributioner dyker den upp successivt under de kommande veckorna. Samtidigt kan Linux-världen se fram emot nästa steg: Linux 7.0, ett nytt versionsnummer för samma långsiktigt stabila utveckling.

    https://kernel.org

    TEKNISK FAKTARUTA: LINUX KERNEL 6.19
    Status
    Stabil release
    Nästa versionssteg
    Linux 7.0 (numreringsbyte, ej ny utvecklingsfas)
    CPU & minne
    AMD: Smart Data Cache Injection (I/O → L3 cache)
    Intel: LASS (starkare separation kernel/user)
    Arkitekturer
    s390: nytt gränssnitt för memory hotplug, 31-bitars binärer bort, stack-protector (GCC 16)
    arm64: MPAM-stöd (resurspartitionering/monitorering)
    Kärn-API & internsystem
    listns(): effektivare listning av namespaces
    Förbättrad namespace-refcount & pidfd-signalinfo
    BPF: indirekta hopp via särskild map-typ (x86), dynptr för strukturerad fil-läsning
    Filsystem & block-I/O
    FUSE: bättre buffrade läsningar med stora folios
    iomap: spårar delvis uppdaterade folios
    VFS/NFS: “recallable directory delegations”
    Btrfs: shutdown state (slutför pågående, stoppar nya)
    ext4: stöd för blockstorlek > page size
    Nätverk
    TCP: omarbetad transmit locking → högre throughput under last
    Sockets: kan undantas global minnesbudget, policy i containrar
    Säkerhet & krypto
    SHA-3 & BLAKE2b i kryptobiblioteket
    LSM-notifiering vid memfd-create (SELinux-stöd)
    Virtualisering & “confidential computing”
    guest_memfd(): NUMA-policyer
    PCIe: link-kryptering + enhetsautentisering
    Hyper-V: confidential VMBus
    Övrigt
    THP för device-private memory
    zram: writeback batching
    Ny konsolfont: Terminus 10×18
  • Stöd för AMD Zen 6, Arm v9.7 och mer RISC-V

    När nästa generations processorer från AMD, Arm och RISC-V står för dörren måste även mjukvarans grundverktyg ligga steget före. Med GNU Binutils 2.46 tar utvecklarvärlden ett viktigt kliv mot framtiden genom att lägga till stöd för kommande CPU-arkitekturer, förbättrad felsökning och en moderniserad verktygskedja som gör fria operativsystem redo för hårdvara som ännu inte nått marknaden.

    När nya generationer av processorer närmar sig marknaden räcker det inte med snabbare kisel och fler kärnor. För att operativsystem och program verkligen ska kunna utnyttja ny hårdvara måste verktygen som bygger dem hänga med. Med version 2.46 tar GNU Binutils ett tydligt kliv framåt och gör utvecklare redo för kommande CPU-arkitekturer.

    Stöd för AMD Zen 6, Arm v9.7 och mer RISC-V

    En av de mest uppmärksammade nyheterna är att Binutils 2.46 nu har stöd för AMD:s kommande Zen 6-arkitektur. Även om processorerna ännu inte finns på marknaden innebär detta att mjukvara kan byggas och testas i god tid, så att ekosystemet är redo vid lansering.

    På Arm-sidan fortsätter utvecklingen i snabb takt. Stödet för Arm v9.6 är nu färdigställt, samtidigt som Arm v9.7 introduceras via flaggan -march=armv9.7-a. Dessutom finns tidigt stöd för framtida tekniker som POE2 och vMTE, vilket visar att verktygskedjan redan blickar framåt mot nästa generation av Arm-baserade system.

    Även RISC-V får ett lyft. Nya tillägg som sdtrig v1.0 och ssstrict v1.0 stärker stödet för den öppna instruktionsuppsättningen och gör plattformen mer attraktiv för både forskning och kommersiella produkter.

    SFrame Version 3 blir standard

    Assemblern i Binutils 2.46 använder nu SFrame Version 3 som standard. Det här påverkar framför allt hur stackramar och felsökningsinformation hanteras. För utvecklare innebär det bättre stöd för mycket stora program, över 2 gigabyte i storlek, mer flexibla ramlayouter och tydligare information om yttersta funktionsramar. Även hanteringen av signaler förbättras, vilket ger mer tillförlitliga bakspår vid felsökning.

    Nytt delat bibliotek för SFrame

    Som en följd av SFrame-uppdateringen introduceras ett nytt versionerat delat bibliotek, libsframe.so.3. Det använder symbolversionering under namnet LIBSFRAME_3.0 och är ett viktigt steg för att säkerställa långsiktig kompatibilitet mellan olika versioner av verktygen.

    Striktare kontroller och färre dolda fel

    Utvecklarna har också passat på att skärpa den interna kvaliteten. Verktyg som objcopy gör nu striktare kontroller av målformat, vilket gör att felaktig användning upptäcks tidigare i byggprocessen. Det äldre, mer tillåtande beteendet finns fortfarande kvar, men kräver nu att man uttryckligen anger vilket format som ska användas.

    Städning bland gamla plattformar

    För att minska underhållsbördan har stödet för vissa äldre och i praktiken oanvända mål tagits bort. Exempel på detta är NaCl och Solaris på PowerPC. Genom att rensa bort sådant som inte längre används kan utvecklingen fokusera på moderna och relevanta plattformar.

    Fler förbättringar under huven

    Utöver de stora nyheterna innehåller Binutils 2.46 mängder av buggfixar och mindre förbättringar. Programmet readelf kan nu visa innehållet i Global Offset Tables, stödet för länkartaggning har förbättrats och källkodstarbollarna skapas på ett sätt som underlättar reproducerbara byggen.

    En tyst men viktig uppdatering

    GNU Binutils 2.46 är ingen version som märks direkt av vanliga användare, men för utvecklare och hela open source-världen är den central. Den gör verktygskedjan redo för framtidens processorer, förbättrar felsökning i stora program och minskar teknisk skuld. Det är ännu ett exempel på hur grundläggande infrastruktur ofta utvecklas i det tysta, men med enorm betydelse för allt som byggs ovanpå.

    https://sourceware.org/pipermail/binutils/2026-February/148149.html

    Teknisk faktaruta: GNU Binutils 2.46
    Vad är det?
    Verktygssamling för binärhantering i GNU-toolchain, bl.a. assembler (as), länkare (ld), objcopy, readelf.
    Processor- och ISA-stöd
    • AMD: igenkänning/stöd för Zen 6
    • Arm: Arm v9.6 färdigställt, Arm v9.7 via -march=armv9.7-a
    • Arm: tidigt stöd för kommande tekniker (POE2, vMTE)
    • RISC-V: nya tillägg, bl.a. sdtrig v1.0 och ssstrict v1.0
    SFrame (stack frame-format)
    Assemblern emitterar SFrame Version 3 som standard, med stöd för binärer > 2 GiB, flexiblare frame-layout, markering av yttersta frames och förbättrad hantering av signal-trampoliner.
    Nytt bibliotek
    Ny versionerad delad bibliotekfil: libsframe.so.3
    Symbolversionering: LIBSFRAME_3.0
    Skärpta kontroller
    Striktare validering och plugin-hantering. Exempel: objcopy kontrollerar målformat hårdare; äldre beteende kan kräva att utdataformat anges explicit.
    Övrigt
    • readelf kan visa innehåll i Global Offset Tables (GOT)
    • förbättrad linker-taggning
    • borttaget stöd för vissa äldre mål (t.ex. NaCl, Solaris/PowerPC)
    • jämn release: GOLD-länkaren ingår i källträdet
  • Kan artificiell intelligens få en plats i Linux-kärnan?

    Kan Linux-kärnan bli smartare med hjälp av artificiell intelligens?
    En ny diskussion bland Linux-utvecklare väcker frågan om maskininlärning kan användas för att optimera hur operativsystemets innersta delar fungerar. Förslaget är försiktigt, kontroversiellt – och helt utanför kärnan själv.

    Tänk dig att Linux-kärnan – själva hjärtat i operativsystemet – kunde lära sig av sitt eget beteende och fatta smartare beslut i realtid. Det är precis den sortens framtid som nu diskuteras bland Linux-utvecklare.

    På Linux kernel mailing list (LKML), den centrala mötesplatsen för kärnutveckling, har en ny idé väckt uppmärksamhet: att låta maskininlärning hjälpa vissa delar av kärnan att fungera bättre. Förslaget kommer från Viacheslav Dubeyko, ingenjör på IBM, och handlar om att skapa en generell infrastruktur där kärnans olika delsystem kan samarbeta med maskininlärningsmodeller – utan att dessa modeller körs i själva kärnan.

    Maskininlärning – men utanför kärnan

    En viktig poäng i förslaget är att all maskininlärning ska ske helt i användarutrymmet (user space), inte inne i kärnan. Det är ett medvetet och strategiskt val. Linux-kärnan är extremt känslig för instabilitet, fördröjningar och säkerhetsproblem. Att köra stora och komplexa ML-ramverk där vore både riskabelt och svårt att acceptera för kärnans utvecklare.

    I stället föreslås ett slags kommunikationslager. Kärnan kan skicka mätdata och statusinformation till en användarprocess som kör en maskininlärningsmodell. Modellen analyserar informationen och skickar tillbaka rekommendationer eller förslag, som kärnan kan välja att använda – eller ignorera.

    Vad skulle ML kunna bidra med?

    Diskussionen handlar inte om självlärande operativsystem i science-fiction-stil, utan om ganska konkreta problem. Exempel som nämns är:

    • schemaläggning av processer
    • minneshantering
    • optimering av I/O-prestanda
    • att förutse belastningstoppar eller flaskhalsar

    I dag bygger dessa delar ofta på statiska algoritmer och handskrivna heuristiker. Tanken är att maskininlärning i vissa fall skulle kunna anpassa sig bättre till verkliga användningsmönster och föränderliga arbetslaster.

    Skepsis och försiktighet

    Som väntat har förslaget mötts av både nyfikenhet och skepticism. Linux-kärnans utvecklare är kända för sin försiktiga hållning, och flera frågor är fortfarande obesvarade:

    • Hur säkerställer man att ML-baserade rekommendationer inte försämrar stabiliteten?
    • Vad händer om modellen ger felaktiga råd?
    • Är den potentiella vinsten värd den ökade komplexiteten?
    • Hur testar man system som inte alltid beter sig deterministiskt?

    Det är därför arbetet fortfarande är tydligt experimentellt. De föreslagna patcharna har inte accepterats i huvudgrenen av Linux-kärnan, och ingen talar ännu om detta som något som är på väg in i vanliga Linux-system.

    Ett försiktigt steg mot framtiden

    Oavsett om ML-assisterade kärndelsystem blir framtid eller bara ett intressant experiment, visar diskussionen att även ett av världens mest konservativa och stabilitetsfokuserade mjukvaruprojekt utforskar nya idéer.

    Om maskininlärning någon gång blir en naturlig del av Linux-kärnans beslutsfattande återstår att se. Men just nu är frågan inte längre om den diskuteras – utan hur långt den kan tillåtas gå.

    FAKTARUTA / Linux-kärnan & maskininlärning
    • Idé: Låta kernel-delsystem få “råd” från ML-modeller.
    • Upplägg: ML körs helt i user space – inte i kärnan.
    • Förslag: En generell infrastruktur som kopplar kärnan till användarprocesser som kör modeller.
    • Status: Explorativt – patcharna är inte mergade i mainline.
    • Frågetecken: Säkerhet, determinism, testbarhet och faktisk nytta.
    $ Det återstår att se om ML-stöd i kärnans ekosystem blir mer än experiment.
  • Microsoft lanserat OS för sandlådan.

    LiteBox är ett nytt öppet källkodsprojekt från Microsoft som utforskar hur program kan köras säkrare genom att drastiskt minska den del av operativsystemet som de får tillgång till. Genom att använda ett extremt litet, bibliotekbaserat operativsystem i stället för traditionella virtuella maskiner eller containrar vill projektet minska attackytan, begränsa konsekvenserna av sårbarheter och skapa mer förutsägbara miljöer för känsliga arbetslaster i moln, CI-system och konfidentiell databehandling.

    LiteBox – ett nytt sätt att tänka kring säkrare kodkörning

    När program körs på moderna operativsystem får de ofta tillgång till ett enormt antal funktioner som systemanrop, drivrutiner, nätverksstackar och kernel-subsystem. Det ger flexibilitet men innebär också en stor säkerhetsrisk. Ju mer ett program får tillgång till, desto större blir attackytan om något går fel.

    LiteBox är ett nytt öppen källkodsprojekt från Microsoft som angriper problemet från ett helt annat håll. I stället för att isolera program med virtuella maskiner eller traditionella containrar bygger LiteBox på idén om ett extremt litet, säkerhetsfokuserat operativsystem, ett så kallat library OS.

    Ett operativsystem som bara innehåller det nödvändiga

    Grundtanken bakom LiteBox är enkel men radikal. Ett program ska bara se exakt de operativsystemsfunktioner det behöver för att fungera, och inget mer.

    I stället för att exponera hela värdsystemets kernel tillhandahåller LiteBox ett smalt och kontrollerat gränssnitt. Det minskar risken för att sårbarheter i operativsystemet kan utnyttjas och begränsar skadorna om ett program beter sig illvilligt eller kraschar.

    Library OS – operativsystem som bibliotek

    LiteBox bygger på library OS-modellen. Det innebär att traditionella OS-funktioner inte levereras av ett stort, delat operativsystem utan som bibliotek som följer med applikationen.

    I praktiken betyder det att varje arbetslast får sitt eget minimala operativsystem, skrivet i Rust, med tydliga gränser och mycket liten kodbas. Mindre kod innebär färre buggar, enklare granskning och högre säkerhet.

    Linux-program utan Linux-kärna

    En av de mest uppmärksammade egenskaperna hos LiteBox är att det kan köra omodifierade Linux-program även på Windows och andra plattformar, utan att kräva en full Linux-kärna eller virtuell maskin.

    I stället tillhandahåller LiteBox ett Linux-liknande exekveringsgränssnitt ovanpå sin minimala plattform. För utvecklare och molntjänster innebär det ett lättviktigt sätt att köra Linux-arbetslaster utan den overhead som virtuella maskiner ofta innebär.

    Striktare isolering än containrar

    På Linux kan LiteBox användas som ett alternativ till traditionella containrar. Skillnaden är att containrar fortfarande delar samma kernel, vilket innebär att stora delar av operativsystemet exponeras.

    LiteBox exponerar däremot bara en mycket begränsad uppsättning funktioner, vilket gör attackytan betydligt mindre. För miljöer som kör okänd eller halvbetrodd kod, till exempel CI-system eller molntjänster som kör användarskript, är detta särskilt attraktivt.

    Anpassat för konfidentiell databehandling

    LiteBox är också byggt med modern hårdvarusäkerhet i åtanke. Det kan köras ovanpå tekniker för konfidentiell databehandling, där minnet är krypterat i hårdvara och värdsystemet inte nödvändigtvis är betrott.

    I sådana miljöer är det avgörande att den betrodda kodbasen är så liten som möjligt. LiteBox bidrar till detta genom att drastiskt minska mängden kod som måste litas på.

    Användningsområden och begränsningar

    Typiska användningsområden för LiteBox är sandboxning av opålitlig eller användargenererad kod, körning av CI-jobb och automatiserade byggsystem, molntjänster som behöver strikt isolering, konfidentiella beräkningsmiljöer samt körning av OP-TEE-program i en minimal OS-miljö.

    Det är däremot inte tänkt som ett ersättningssystem för Linux eller Windows och inte heller som ett skrivbordsoperativsystem.

    Ett smalt verktyg med tydlig roll

    LiteBox är inte ett försök att konkurrera med etablerade operativsystem eller containerplattformar. Det är ett specialiserat verktyg för situationer där säkerhet, förutsägbarhet och minimal attackyta är viktigare än generell funktionalitet.

    Projektet illustrerar en tydlig riktning inom systemsäkerhet. Framtidens isolering handlar inte om större och mer komplexa sandlådor, utan om att göra operativsystemets yta så liten och kontrollerad som möjligt.

    https://github.com/microsoft/litebox

    Faktaruta: LiteBox
    Vad är det? Ett open-source sandboxing-projekt (MIT-licens) från Microsoft som bygger en minimal, säkerhetsfokuserad “library OS”-miljö för att köra arbetslaster isolerat.
    Skrivet i Rust.
    Kärnidén Ersätta bred OS-exponering med ett smalt, kontrollerat gränssnitt anpassat för den kod som körs, för att minska attackytan och begränsa skador vid sårbarheter.
    Library OS Grundläggande OS-funktioner levereras som bibliotek som följer applikationen, i stället för att luta sig mot en stor värdkärna.
    Linux på Windows Ger en Linux-lik exekveringsmiljö på Windows och andra plattformar utan att kräva en full Linux-kärna eller komplett Linux-VM, med målet att kunna köra omodifierade Linux-program.
    På Linux Kan användas för att sandboxa Linux-arbetslaster och exponera betydligt mindre av kärnan än vad containrar normalt gör.
    Confidential computing Kan köras ovanpå tekniker som AMD SEV-SNP för hårdvarukrypterat minne och minskat beroende av värdsystemet.
    TEE-stöd Kan hosta OP-TEE-program på Linux för en minimal OS-miljö vid trusted execution-arbetslaster.
    Typiska användningsfall Körning av opålitlig/semitrustad kod, användarsuppladdade arbetslaster i moln, CI-jobb och miljöer där en liten Trusted Computing Base är viktig.
    Inte tänkt som Ersättare för Linux/Windows, desktop-OS eller generell containerplattform; snarare ett fokuserat exekveringslager för kontrollerade arbetslaster.
  • GNU Coreutils 9.10 – en stabilare grund för Linux

    GNU Coreutils 9.10 är en stabil uppdatering av de mest grundläggande verktygen i Linux, med fokus på att rätta allvarliga buggar, förbättra signalhantering och göra fil- och textkommandon både snabbare och mer förutsägbara. Utan att förändra hur användare arbetar till vardags stärker versionen den tekniska grund som nästan alla Linux-system vilar på.

    Nästan alla Linux-system, från små servrar till kraftfulla arbetsstationer, bygger på samma uppsättning grundläggande kommandon. Verktyg som ls, cp, mv, du och date används dagligen, ofta utan att man tänker på det. Dessa samlas i paketet GNU Coreutils, som i februari 2026 fick en ny stabil version: 9.10.

    Det är ingen revolutionerande version med nya kommandon, men däremot en mycket viktig uppdatering som förbättrar tillförlitlighet, prestanda och korrekt beteende i situationer där saker tidigare kunde gå fel.

    Allvarliga buggar från 9.9 är åtgärdade

    En av de viktigaste anledningarna till att uppgradera till Coreutils 9.10 är att flera regressioner från version 9.9 nu är fixade. Kommandona cp, mv och install kunde i sällsynta fall fastna i en oändlig loop när de kopierade så kallade sparse files, särskilt på ext4-filsystem när filerna ändrades samtidigt och hårdvaruavlastad kopiering inte användes.

    Sådana problem är ovanliga, men när de inträffar kan de låsa system, fylla loggar eller göra backup-jobb oanvändbara. I 9.10 är detta beteende helt eliminerat.

    Även kommandot date hade fått en bugg i 9.9 där vissa format kunde ge tom output och därmed orsaka fel. Det fungerar nu korrekt igen.

    Förbättrad signalhantering och säkrare processkontroll

    Kommandot timeout används ofta i skript för att förhindra att program kör för länge. Tidigare kunde det hända att timeout avslutades, men att det övervakade programmet fortsatte att köra i bakgrunden. I Coreutils 9.10 vidarebefordras nu alla avslutande signaler korrekt, vilket gör timeout betydligt säkrare att använda.

    Samtidigt respekteras ignorerade signaler på rätt sätt, till exempel i bakgrundsjobb i skalet. Relaterat till detta har även tail -f –pid blivit mer robust och avslutas inte längre oväntat av icke-terminerande signaler.

    Korrektare och mer portabelt beteende

    Flera klassiska verktyg har fått buggfixar som främst märks i mer avancerade eller långvariga användningsfall:

    • du och ls ändrar inte längre strängar som returneras av getenv, något som enligt POSIX inte är tillåtet
    • dd skriver inte längre över befintliga filer om trunkering misslyckas
    • fmt, numfmt, md5sum, sha*sum och b2sum har fått förbättrad felhantering och mer korrekt textbehandling

    Detta minskar risken för subtila fel i skript och förbättrar kompatibiliteten mellan olika Unix-liknande system.

    Bättre stöd för internationell text

    Kommandot paste är nu fullt medvetet om flerbytes­tecken, till exempel UTF-8. Det gäller även avgränsare. Det här är en viktig förbättring för användare som arbetar med icke-engelska språk, där ett tecken inte alltid motsvarar en byte.

    Nya funktioner och praktiska förbättringar

    Även om fokus ligger på stabilitet innehåller Coreutils 9.10 flera nyheter:

    • du har fått kortflaggan -A för –apparent-size, vilket förbättrar kompatibiliteten med FreeBSD
    • stat och tail känner nu igen filsystemstypen guest-memfd
    • tail har fått flaggan –debug för att visa hur follow-läget är implementerat
    • den så kallade multi-call-binären är cirka 3,2 procent mindre tack vare effektivare intern koddelning

    Dessutom har du blivit betydligt snabbare på vissa filsystem, till exempel Lustre, där stora kataloger nu hanteras upp till nio gånger snabbare.

    Tydligare dokumentation och bättre hjälptexter

    En synlig men ändå diskret förändring är att alla kommandon nu markerar sina flaggor tydligare i –help och manualsidor. Alternativen länkar direkt till den fullständiga online­dokumentationen på GNU:s webbplats, vilket gör det lättare att snabbt fördjupa sig vid behov.

    En uppdatering som märks genom att inget går fel

    Coreutils 9.10 är resultatet av 288 ändringar från tio utvecklare under tolv veckor. Det är en version som inte försöker imponera med nya kommandon, utan som istället stärker själva fundamentet i Linux.

    För de flesta användare betyder det här att systemet bara fortsätter fungera som vanligt – men med färre hörnfall, bättre prestanda och mindre risk för obehagliga överraskningar. Och just det är ofta det bästa betyget ett låg­nivå-paket kan få.

    Läs mer

    https://savannah.gnu.org/news/?id=10854

    Faktaruta: GNU Coreutils 9.10

    Typ: Stabil release

    Datum: 2026-02-04

    Om: Grundläggande GNU-verktyg (ls, cp, mv, du, date, tail m.fl.) för Linux och Unix-lika system

    Viktigast i 9.10:

    • Fixar regression i cp/mv/install som kunde orsaka oändlig loop vid kopiering av sparse files (SEEK_HOLE).
    • timeout vidarebefordrar nu alla terminerande signaler korrekt.
    • paste hanterar flerbytes-tecken och flerbytes-avgränsare korrekt.
    • Ny kortflagga du -A för –apparent-size.
    • tail har nytt –debug för att visa hur follow-läget implementeras.
    • Multi-call-binären är cirka 3,2% mindre.

    Tips: På många distar kommer uppdateringen via paketförråden. Alternativt kan källkod laddas ner från GNU:s FTP-servrar.

  • Ubuntu 24.04 LTS får framtidsteknik i förtid

    Ubuntu 24.04 LTS tar ett oväntat kliv framåt när Canonical börjar leverera Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till befintliga installationer. Uppdateringen, som egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-versioner, ger långtidssupportutgåvan förbättrat stöd för modern hårdvara, bättre grafikprestanda och konkreta lösningar på vardagsproblem – långt före den kommande punktreleasen Ubuntu 24.04.4 LTS i februari 2026.

    Användare av Ubuntu 24.04 LTS, även kallad Noble Numbat, får just nu tillgång till ovanligt moderna komponenter. Canonical har börjat rulla ut Linux-kärna 6.17 och grafikstacken Mesa 25.2 till den långtidssupporterade versionen, trots att tekniken egentligen hör hemma i betydligt nyare Ubuntu-utgåvor.

    Detta sker inför nästa punktrelease, Ubuntu 24.04.4 LTS, som planeras släppas den 12 februari 2026.

    Vad innebär uppdateringen i praktiken

    Linux-kärnan är operativsystemets motor. Den ansvarar för hur datorn kommunicerar med hårdvara som processor, lagring, ljud och nätverk. En ny kärna betyder därför ofta bättre stöd för nyare datorer, förbättrad prestanda och färre hårdvaruproblem.

    Mesa är den öppna grafikstack som används av de flesta Linux-system för 3D-grafik, OpenGL och Vulkan. Uppdateringen till version 25.2 ger förbättringar för både integrerad och dedikerad grafik, särskilt på moderna Intel- och AMD-system.

    Tillsammans innebär Linux 6.17 och Mesa 25.2 att Ubuntu 24.04 LTS blir betydligt bättre rustat för ny hårdvara än när versionen släpptes våren 2024.

    Varför får en LTS så nya komponenter

    Ubuntu-versioner med långtidssupport är tänkta att användas i många år, ända fram till 2029 i det här fallet. Under tiden släpps flera punktreleaser som uppdaterar installationsmediet och hårdvarustödet.

    Ubuntu använder något som kallas Hardware Enablement Stack, där nyare kärnor och grafikdrivrutiner hämtas från senare, kortlivade Ubuntu-versioner och bakporteras till LTS. På så sätt kan systemet fortsätta fungera bra även på datorer som släpps flera år efter originalversionen.

    Ubuntu 24.04.4 LTS kommer därför att levereras med Linux 6.17 och Mesa 25.2 som standard, men befintliga användare får dem redan nu via vanliga uppdateringar.

    Ett tydligt steg framåt från tidigare versioner

    Den förra punktreleasen, Ubuntu 24.04.3 LTS, använde Linux-kärna 6.14 och Mesa 25.0. Dessa komponenter kom från Ubuntu 25.04, som nådde slutet av sin support i januari 2026. Att Noble Numbat nu kliver vidare till ännu nyare teknik är både logiskt och nödvändigt för fortsatt säkerhet och kompatibilitet.

    Uppdateringen som löser verkliga problem

    För många användare märks sådana här uppdateringar inte alls. För andra kan de vara avgörande. Ett konkret exempel är det välkända problemet med så kallat ”Dummy Output”, där ljudet helt enkelt slutar fungera på vissa bärbara datorer, bland annat MacBook Pro.

    Med Linux-kärna 6.17 är detta problem åtgärdat på flera system. Efter uppdateringen fungerar ljudet igen utan speciallösningar, vilket visar hur viktig kärnutvecklingen är även för vardagliga funktioner.

    Slutsats

    Ubuntu 24.04 LTS visar att långtidssupport inte betyder att systemet stelnar i tiden. Genom att få Linux 6.17 och Mesa 25.2 redan nu kombineras stabiliteten hos en LTS-version med hårdvarustöd som annars bara finns i de allra senaste utgåvorna.

    Det gör Noble Numbat till ett tryggt val för både nya och äldre datorer, samtidigt som systemet fortsätter vara relevant långt in i framtiden.

    Lär mer om ubuntu i vår wiki

    https://wiki.linux.se/index.php/Ubuntu

    Faktaruta: Ubuntu 24.04.4 LTS (Noble Numbat)
    Planerad punktrelease: 12 februari 2026
    Standardkomponenter i 24.04.4: Linux-kärna 6.17 + Mesa 25.2
    Varför det spelar roll:
    Bättre stöd för ny hårdvara, uppdaterade grafikdrivrutiner och färre kompatibilitetsproblem.
    Tips om du inte ser uppdateringen:
    Kontrollera att du använder huvudservrarna i Program & uppdateringar, eller installera HWE-kärnan:
    sudo apt update
    sudo apt install linux-generic-hwe-24.04
    Efter uppdatering: starta om och bygg om eventuella tredjepartsmoduler vid behov.
  • LibreOffice 26.2 – snabbare, smartare och mer användarstyrt kontorsarbete

    LibreOffice 26.2 är en omfattande uppdatering av den fria kontorssviten som sätter tydligt fokus på prestanda, stabilitet och användarkontroll. Den nya versionen bjuder på snabbare hantering av stora dokument, förbättrad kompatibilitet med andra kontorsformat och en rad praktiska nyheter i Writer, Calc och Impress, samtidigt som den tekniska grunden moderniseras för framtiden.

    LibreOffice 26.2 – snabbare, smartare och mer användarstyrt kontorsarbete
    LibreOffice 26.2 är här och det är en rejäl uppdatering. Den nya versionen av den fria och öppna kontorssviten visar tydligt att öppen källkod kan leverera både modern design, hög prestanda och full användarkontroll, utan dolda affärsmodeller eller licensfällor. Utgåvan har släppts av The Document Foundation och finns tillgänglig för GNU/Linux, Windows och macOS.

    Fokus på prestanda – särskilt för stora dokument
    Ett av de tydligaste löftena i LibreOffice 26.2 är förbättrad prestanda och responsivitet i hela kontorssviten. Stora dokument öppnas snabbare, redigering känns smidigare och sparning sker med mindre fördröjning. För användare som arbetar med omfattande texter, kalkylark eller presentationer innebär detta ett märkbart lyft i det dagliga arbetet.

    Små detaljer som gör stor skillnad
    Den nya versionen innehåller flera förbättringar som direkt påverkar användarupplevelsen. Dialogrutor kan nu visa horisontella flikar istället för vertikala, hyperlänkar kan infogas direkt via högerklicksmenyn när text är markerad och dialogrutor kan kopieras som skärmbilder till urklipp. Dessutom har stödet för öppna standarder utökats ytterligare, vilket stärker möjligheten till långsiktig åtkomst och arkivering av dokument.

    Experimentella nyheter: starkare säkerhet och bättre makron
    LibreOffice 26.2 introducerar även flera nya experimentella funktioner som användaren själv kan välja att aktivera. Bland dessa finns ett nytt lösenordsbaserat krypteringsläge för ODF-filer, kallat ”ODF Wholesome Encryption”, som använder modern krypteringsteknik för högre säkerhet. En ny samlad dialog för makrohantering har också lagts till, tillsammans med grundläggande kodkomplettering i makro-IDE:t, något som förenklar arbetet för mer avancerade användare.

    Writer: bättre textflöde och förbättrad kompatibilitet
    Ordbehandlaren LibreOffice Writer har fått flera viktiga förbättringar. Nya justeringslägen för stycken gör det enklare att återanvända formatmallar i dokument med olika textriktningar och automatisk igenkänning av höger-till-vänster-språk fungerar nu medan man skriver. Kompatibiliteten med DOCX-filer har förbättrats, särskilt när det gäller flytande tabeller. Writer hanterar nu sidbrytningar, förankrade objekt och ändringsspårning på ett mer förutsägbart sätt, vilket minskar risken för layoutproblem vid samarbete med andra kontorsprogram.

    Calc: snabbare kalkylblad och bättre Excel-samspel
    I LibreOffice Calc märks både nya funktioner och tydliga prestandaförbättringar. Programmet har nu stöd för nyare Excel-urklippsformat och använder ett modernare XLSX-format som standard vid sparning. Arbete med stora kalkylblad har optimerats genom snabbare scrollning i ark med många dolda kolumner, effektivare borttagning av dubbletter och förbättrad prestanda i dokument med många grafiska objekt. En ny tangentbordsgenväg gör det också enklare att arbeta med matrisformler.

    Impress: modernare gränssnitt och bättre multimedia
    Presentationsverktyget LibreOffice Impress har fått ett mer enhetligt och modernt gränssnitt där flera paneler nu använder systemnära komponenter. Hanteringen av inbäddade typsnitt har förbättrats, liksom uppspelning av video och ljud på Windows-system. Även prestandan för 3D-diagram har förbättrats avsevärt, vilket märks i mer komplexa presentationer.

    Förbättringar i hela sviten
    Utöver de stora programmen innehåller LibreOffice 26.2 många förbättringar som påverkar hela sviten. Databasverktyget Base har nu fullt stöd för fleranvändarläge, EPUB-exporten är betydligt snabbare och visar nu även en förloppsindikator. Stödet för asiatiska språk har förbättrats, Markdown-import och -export har utökats och hanteringen av inbäddade typsnitt med restriktiva licenser är nu tydligare för användaren.

    Tekniska nyheter under huven
    På den tekniska sidan är Skia-rendering nu obligatorisk på Windows och macOS, vilket ger bättre och mer konsekvent grafik. Den inbyggda Python-miljön har uppdaterats till Python 3.12 och ScriptForge-biblioteken har fått nya funktioner, bland annat stöd för delat minne mellan skript. För Linux-användare är det värt att notera att de officiella binärerna nu byggs med AlmaLinux 9 som bas och kräver x86-64-v2-arkitektur.

    Tillgänglighet och långsiktig support
    LibreOffice 26.2 finns tillgänglig som färdiga paket för 64-bitars DEB- och RPM-baserade Linuxdistributioner, samt för Windows och macOS. Källkoden finns som vanligt tillgänglig för andra system. Versionen kommer att underhållas med sju uppdateringar fram till den 30 november 2026. Den första underhållsversionen, LibreOffice 26.2.1, är planerad till slutet av februari och fokuserar på buggfixar och stabilitet.

    https://sv.libreoffice.org

    FAKTA: LibreOffice 26.2
    Släppt av: The Document Foundation
    Plattformar: GNU/Linux, Windows, macOS
    Fokus: Prestanda, responsivitet, kompatibilitet
    Nyheter: Horisontella flikar i dialoger, hyperlänkar via högerklick, kopiera dialogscreenshot
    Writer: Bättre DOCX (flytande tabeller), RTL-detektering, förbättrad sidbrytning/spårning
    Calc: Bättre Excel-samspel, snabbare stora blad, matrisläge (Shift+Ctrl+Enter)
    Impress: Förbättrad mediauppspelning (Windows), snabbare 3D-diagram
    Under huven: Python 3.12, Skia obligatoriskt på macOS/Windows


  • Jellyfin blir äntligen officiell app på Samsung Smart TV

    Samsung-ägare kan nu ta ett stort steg mot full kontroll över sitt eget medieinnehåll. Den öppna och kostnadsfria mediaservern Jellyfin har nämligen blivit tillgänglig som officiell app för Samsung Smart TV via Tizen Store. Efter år av inofficiella och krångliga lösningar innebär detta ett genombrott som gör det betydligt enklare för miljontals användare att strömma sina egna filmer, serier och musik direkt till vardagsrummet.

    Jellyfin blir äntligen officiell app på Samsung Smart TV

    Efter flera års väntan kan Samsung-ägare nu glädjas åt att Jellyfin finns som officiell app i Tizen Store. Den fria och öppna mediaservern, som länge varit tillgänglig på nästan alla andra smart-TV-plattformar, har därmed tagit klivet in i Samsungs ekosystem.

    Vad är Jellyfin?

    Jellyfin är ett gratis och open-source-baserat mediaserverprojekt som gör det möjligt att organisera, strömma och hantera sitt eget medieinnehåll. Filmer, TV-serier, musik och bilder lagras på en server som användaren själv kontrollerar och strömmas till olika enheter i hemmet.

    Till skillnad från kommersiella alternativ finns inga abonnemang, ingen reklam och ingen datainsamling. Allt innehåll och all metadata stannar lokalt hos användaren.

    Tizen – den sista stora pusselbiten

    Samsung använder sitt eget operativsystem, Tizen, i miljontals smart-TV-apparater världen över. Under lång tid var detta den enda större TV-plattformen som saknade officiellt stöd för Jellyfin, trots att appar redan fanns för exempelvis Android TV, webOS och Apple TV.

    Detta gjorde att Samsung-användare antingen fick klara sig utan Jellyfin eller ta till inofficiella lösningar.

    Ett oväntat besked från utvecklarna

    Genombrottet uppmärksammades först när en användare noterade att Jellyfin plötsligt dök upp i Tizen Store. Kort därefter bekräftade Jellyfin-utvecklaren Anthony Lavado att appen faktiskt godkänts, om än med vissa begränsningar.

    Alla TV-modeller stöds ännu inte. Vissa buggar återstod, men efter dialog med Samsungs granskningsprocess tilläts appen släppas för delar av plattformen.

    Varför detta är viktigt

    Tidigare gick det att installera Jellyfin på Samsung-TV, men processen var långt ifrån användarvänlig. Den krävde egen kompilering av appen, hantering av beroenden, aktivering av utvecklarläge på TV:n och en komplicerad installationsprocedur.

    Med Jellyfin som officiell app försvinner hela detta hinder. Installation sker nu direkt från Tizen Store, precis som vilken annan app som helst.

    Begränsat stöd – än så länge

    Rapporter från användarforum visar att Jellyfin främst dyker upp på nyare Samsung-modeller. Äldre TV-apparater verkar i nuläget sakna tillgång, men mycket tyder på att stödet kommer att utökas över tid.

    Ett steg framåt för öppen källkod

    Att Jellyfin nu finns som officiell app på Samsung Smart TV är mer än en teknisk detalj. Det markerar ett tydligt framsteg för öppen källkod och självhostade lösningar i konsumentelektronikens mest centrala miljö.

    För miljontals användare innebär detta enklare tillgång till egna mediebibliotek, full kontroll över sitt innehåll och ett alternativ till låsta, abonnemangsbaserade streamingtjänster – direkt i vardagsrummet.

    https://github.com/jellyfin/jellyfin-tizen/issues/222#issuecomment-3831497018

    FAKTARUTA
    Rubrik: Jellyfin på Samsung Smart TV (Tizen)
    Vad är Jellyfin? Fri och öppen mediaserver för ditt eget filmbibliotek, serier och musik.
    Nyhet: Officiell app börjar rullas ut i Tizen Store.
    Stöd: Syns främst på nyare TV-modeller – alla får den inte samtidigt.
    Varför viktigt? Slipper krånglig sideload/utvecklarläge – installeras som vanlig app.



  • Firefox får AI-nödbroms – total avstängning på väg

    Mozilla har tagit ett ovanligt tydligt ställningstagande i AI-debatten. Med en ny ”AI Kill Switch” i Firefox ger företaget användarna full kontroll över vilka – om några – AI-funktioner som ska finnas i webbläsaren, ett drag som markerar en kursändring efter växande kritik från trogna Firefox-användare.

    Mozilla har nu tagit ett tydligt steg för att möta kritik från användare som vill slippa AI-funktioner i webbläsaren. Med den senaste uppdateringen av Firefox Nightly har företaget infört en efterlängtad AI Kill Switch – ett centralt reglage som gör det möjligt att helt stänga av alla AI-baserade funktioner i Firefox. Funktionen väntas bli tillgänglig för alla användare i samband med lanseringen av Firefox 148 i februari 2026.

    Bakgrund: ökande AI-kritik från användare

    Redan i december 2025, när Mozilla presenterade sin nya vd, stod det klart att bolaget var medvetet om det växande missnöjet bland delar av Firefox användarbas. Under flera versioner hade webbläsaren fått allt fler AI-drivna funktioner, något som av vissa upplevdes som påtvingat och i strid med Firefox traditionella fokus på kontroll, integritet och öppenhet.

    Löftet från Mozilla var tydligt: användarna skulle få makten att helt stänga av AI.

    AI Controls – ett samlat reglage i inställningarna

    Den nya lösningen kallas AI Controls och har fått en egen sektion i Firefox inställningar. Där finns reglaget “Block AI Enhancements”, som vid aktivering stänger av både befintliga och framtida AI-funktioner.

    Enligt beskrivningen innebär detta att användaren inte längre får se AI-relaterade funktioner – och inte heller popup-meddelanden eller marknadsföring kring dem. Reglaget länkar även till en informationssida som förklarar skillnaden mellan traditionell maskininlärning och de nyare AI-funktionerna.

    Funktioner som stängs av

    När AI-förbättringar blockeras inaktiveras bland annat:

    • Automatiska översättningar
    • Bildbeskrivningar (alt-text) i PDF-visaren
    • Förslag på flikgrupper
    • Sammanfattningar och nyckelpunkter i länkförhandsvisningar
    • AI-baserade chattbotar i sidopanelen

    Även tillägg som bygger på Firefox inbyggda AI-funktioner påverkas och blockeras.

    Möjlighet till selektiv kontroll

    Trots namnet är AI Kill Switch inte ett allt-eller-inget-val. Efter att ha blockerat AI globalt kan användaren välja att återaktivera enskilda funktioner via On-Device AI-inställningarna. Det går även att begränsa AI-användningen utan att slå på huvudreglaget, samt att välja vilken – om någon – AI-chattbot som ska visas i sidofältet.

    Så testar du funktionen redan nu

    AI Controls är ännu inte aktiverat som standard i Nightly. För att testa krävs att inställningen
    browser.preferences.aiControls
    ändras från false till true via about:config.

    Firefox 148 – fler nyheter än AI

    Utöver AI-kontrollerna innehåller Firefox 148 flera tekniska förbättringar. Mozilla utlovar bättre stöd för skärmläsare, WebGPU i service workers, stöd för Sanitizer API för säkrare HTML-manipulation samt Trusted Types API, som ska minska risken för cross-site scripting-attacker.

    AI-nödbromsen är utan tvekan den mest uppmärksammade nyheten – men Firefox 148 ser ut att bli en viktig version även ur ett bredare säkerhets- och tillgänglighetsperspektiv.

    Läs mer på Firefox hemsida

    FAKTA
    Firefox 148: AI Kill Switch (AI Controls)
    Ny funktion: ”Block AI Enhancements” stänger av AI-funktioner och AI-popups i Firefox.
    Finns i: Firefox Nightly (kräver aktivering via about:config).
    Så aktiverar du i Nightly: Sätt browser.preferences.aiControls = true.
    Exempel på AI som blockeras: översättningar, alt-text i PDF-visaren, flikgruppsförslag, nyckelpunkter i länkförhandsvisningar, chattbotar i sidopanelen.
    Selektiv kontroll: AI kan senare slås på per funktion via On-Device AI-inställningarna.
    Planerad release: Firefox 148 (förväntad 24 februari 2026).
  • Mindre belastning, bättre flyt – Shotcut 26.1 i praktiken

    Shotcut 26.1 är en uppdatering som inte skriker efter uppmärksamhet men som märks desto mer i vardagen. Med stöd för hårdvaruavkodning sänks processorbelastningen, förhandsvisningen blir mjukare och arbetsflödet stabilare på Linux, Windows och macOS. Tillsammans med bättre stöd för höga upplösningar, flexiblare CPU- och GPU-lägen samt ett stort antal buggfixar gör version 26.1 videoredigering både svalare, tystare och mer förutsägbar.

    Mindre belastning, bättre flyt – Shotcut 26.1 i praktiken

    Den öppna videoredigeraren Shotcut har släppt version 26.1, en uppdatering som i första hand fokuserar på effektivitet, stabilitet och långsiktig användbarhet snarare än ytliga nyheter. Den största förändringen är införandet av hårdvaruavkodning av video, något som påtagligt minskar processorbelastningen och förbättrar förhandsvisningen på Linux, Windows och macOS.

    Tidigare har Shotcut i huvudsak förlitat sig på CPU:n för att avkoda video vid uppspelning i tidslinjen. Det fungerar, men är resurskrävande och kan göra systemet varmt, högljutt och segt – särskilt på bärbara eller äldre datorer. Med hårdvaruavkodning flyttas delar av arbetet över till grafikprocessorn, vilket ger lägre CPU-användning, bättre batteritid och jämnare uppspelning i redigeringsläget.

    Funktionen styrs via Inställningar → Förhandsvisningsskalning → Använd hårdvaruavkodare och är aktiverad som standard, med undantag för NVIDIA-grafik på Linux. Shotcut använder respektive plattforms inbyggda gränssnitt: VA-API på Linux, Media Foundation på Windows och Video Toolbox på macOS. Om hårdvaran inte klarar ett visst codec-format faller programmet automatiskt tillbaka till mjukvaruavkodning.

    Det är dock ingen magisk prestandaknapp. Att flytta okomprimerad video mellan CPU-minne och GPU-minne kan i sig bli en flaskhals. Därför är hårdvaruavkodningen i förhandsvisningen begränsad till skalning eller upp till 1080p i 60 bilder per sekund. Avancerade användare kan ta bort denna spärr genom att sätta miljövariabeln MLT_AVFORMAT_HWACCEL_PPS=0, men standardinställningen är vald för att ge stabil och förutsägbar prestanda.

    Hårdvaruavkodning även vid export

    Shotcut 26.1 introducerar även ett val för hårdvaruavkodning vid export. Inställningen finns under Export → Codec → Use hardware decoder och är avstängd som standard. Anledningen är att den i vissa arbetsflöden faktiskt kan förlänga exporttiden, trots lägre CPU-belastning. Till skillnad från förhandsvisningen finns här inga begränsningar i upplösning eller bildfrekvens. För användare med svag CPU men kraftfull GPU kan detta ändå vara en tydlig fördel, inte minst för att minska värmeutveckling och fläktljud vid längre exporter. Inställningen sparas och gäller även mellan projekt och sessioner.

    Byt bearbetningsläge mitt i projektet

    En annan viktig nyhet är möjligheten att konvertera ett projekt mellan CPU- och GPU-bearbetning. Det gör Shotcut betydligt mer flexibelt i praktiken. Ett projekt kan påbörjas på en enklare dator i CPU-läge och senare flyttas till en kraftfullare maskin med GPU-acceleration, utan att behöva byggas om från grunden. Det underlättar även för användare som växlar mellan olika arbetsflöden beroende på material och maskinvara.

    Stöd för högre upplösningar och nya filterlägen

    Version 26.1 höjer den maximala tillåtna upplösningen i både videoläge och export till 8640 pixlar, vilket ger bättre stöd för 8K-material och VR180-video. Samtidigt introduceras ett nytt Blend Mode-filter samt spårinställningar för linjära 10-bitarslägen, både för CPU och GPU. Detta ger större kontroll över hur lager blandas, särskilt i färgkänsliga och professionella arbetsflöden.

    Textfilter som Enkel text, Skrivmaskin, GPS-text, Undertext inbränd och Timer har fått förbättrad rendering av konturer, vilket ger jämnare och mer konsekvent utseende oavsett upplösning och färgdjup.

    Smidigare proxyer och bättre arbetsflöde

    Proxy-hanteringen har förenklats. När proxy-läge aktiveras uppdateras klippen nu direkt, utan att projektet behöver laddas om. Det sparar både tid och irritation vid arbete med större projekt. Tidslinjefunktioner för att lägga till generatorer har också ändrats så att uppspelningsmarkören inte längre flyttas automatiskt, vilket gör det enklare att snabbt förhandsgranska resultatet. Standardbeteendet för vissa mask-filter har justerats för att fungera bättre vid övergångar mellan flera spår.

    Stabilitet och buggfixar

    En stor del av arbetet i Shotcut 26.1 ligger under ytan. Ett omfattande antal buggar har rättats, bland annat problem med ljusfilter och transparens, fel i ljudinspelning som återställde vald ljudenhet, ofullständig 10-bitars maskbearbetning och instabil exportstatus. Linux-användare får särskilda förbättringar i tillförlitligheten för AppImage-, portabla- och Snap-versioner, bland annat vid öppning av webblänkar och filplatser. Även krascher i mycket långa spellistor och problem med proxyjobb har åtgärdats.

    Dokumentation som faktiskt används

    I samband med releasen har även den kontextkänsliga hjälpen förbättrats. Via funktionen ”What’s This?” kan användaren klicka på ett gränssnittselement och direkt få relevant dokumentation. Dokumentationen är nu betydligt mer komplett, finns både online och som automatiskt genererad PDF, och är integrerad i utvecklingsflödet på ett sätt som gör den användbar även för avancerade funktioner.

    Sammanfattning

    Shotcut 26.1 är inte en uppdatering som imponerar med stora rubriker, men den gör programmet tystare, svalare och mer förutsägbart i daglig användning. Lägre CPU-belastning, bättre flexibilitet mellan CPU och GPU, högre upplösningstak och en lång lista stabilitetsförbättringar gör detta till en av de mest praktiskt betydelsefulla versionerna på länge.

    https://www.shotcut.org/download

    FAKTARUTA: Shotcut 26.1

    Fokus: Lägre CPU-belastning och bättre förhandsvisning genom hårdvaruavkodning.

    • Nyckelfunktion: Hårdvaruavkodning för preview via Inställningar > Förhandsvisningsskalning > Använd hårdvaruavkodare.
    • Plattformar/API: VA-API (Linux), Media Foundation (Windows), Video Toolbox (macOS).
    • Fallback: Växlar automatiskt till mjukvaruavkodning om codec inte stöds av hårdvaran.
    • Export-val: Export > Codec > Use hardware decoder (avstängt som standard – kan ibland ge längre exporttid, men sänker ofta CPU-belastning).
    • Flexibilitet: Projekt kan konverteras mellan CPU- och GPU-bearbetningsläge.
    • Bildlägen: Nytt Blend Mode-filter/spåralternativ i linjära 10-bitarslägen (CPU/GPU).
    • 8K-stöd: Maxupplösning höjd till 8640 px (bl.a. för 8K VR180).
    • Arbetsflöde: Proxy-läge uppdaterar klipp direkt; flera textfilter ger jämnare konturer.

    Tips: Om förhandsvisningen fortfarande hackar vid tunga projekt kan proxies ge störst effekt, även med hårdvaruavkodning.

    FAKTARUTA: Shotcut 26.1
    Fokus: Lägre CPU-belastning och bättre förhandsvisning genom hårdvaruavkodning.
    • Nyckelfunktion: Hårdvaruavkodning för preview via Inställningar > Förhandsvisningsskalning > Använd hårdvaruavkodare.
    • Plattformar/API: VA-API (Linux), Media Foundation (Windows), Video Toolbox (macOS).
    • Fallback: Växlar automatiskt till mjukvaruavkodning om codec inte stöds av hårdvaran.
    • Export-val: Export > Codec > Use hardware decoder (avstängt som standard – kan ibland ge längre exporttid, men sänker ofta CPU-belastning).
    • Flexibilitet: Projekt kan konverteras mellan CPU- och GPU-bearbetningsläge.
    • Bildlägen: Nytt Blend Mode-filter/spåralternativ i linjära 10-bitarslägen (CPU/GPU).
    • 8K-stöd: Maxupplösning höjd till 8640 px (bl.a. för 8K VR180).
    • Arbetsflöde: Proxy-läge uppdaterar klipp direkt; flera textfilter ger jämnare konturer.
    Tips: Om förhandsvisningen fortfarande hackar vid tunga projekt kan proxies ge störst effekt, även med hårdvaruavkodning.
  • NotepadNext 0.13 – klassisk enkelhet med moderna förbättringar

    NotepadNext 0.13 tar ett tydligt kliv framåt genom att kombinera den klassiska enkelheten från Notepad++ med moderna funktioner för tryggare och smidigare arbete. Med autosparade sessioner, stöd för arbetsytor och flera efterfrågade förbättringar stärker uppdateringen editorns roll som ett lättviktigt men kraftfullt verktyg för både kod och textredigering.

    NotepadNext, en modern och plattformsoberoende nytolkning av Notepad++, har släppts i version 0.13. Fokus ligger på att förbättra arbetsflödet utan att göra programmet tyngre eller mer komplext. Resultatet är en uppdatering som främst riktar sig till användare som vill ha en snabb, pålitlig och okomplicerad kod- och textredigerare.

    Autosparade sessioner ökar tryggheten

    Den mest märkbara nyheten i version 0.13 är autosparade sessioner. Alla öppna filer sparas automatiskt var 60:e sekund. Vid en krasch, omstart eller oavsiktlig stängning kan arbetet återställas nästan exakt där det lämnades. Funktionen är särskilt värdefull vid längre redigeringspass eller när man arbetar med många filer samtidigt.

    Workspace-läge för arbete med hela mappar

    NotepadNext får nu ett workspace-läge som gör det möjligt att öppna en hel katalog som arbetsyta. Detta aktiveras via den nya kommandoradsflaggan --workspace. Funktionen förenklar hantering av projekt som består av flera filer och gör editorn mer användbar även utanför enstaka filredigering.

    Nya och förbättrade redigeringsfunktioner

    Uppdateringen innehåller flera förbättringar som ger användaren mer kontroll över gränssnitt och beteende. Det går nu att slå av och på radnummer, inaktivera automatisk URL-markering samt klicka direkt på EOL-indikatorn i statusfältet. En ny funktion gör det möjligt att ta bort dubbla rader, inklusive upprepade rader i följd. Markörens beteende har justerats för att bättre respektera markerade områden, och sökresultat använder nu en enhetlig typsnittsstorlek för bättre läsbarhet.

    Buggfixar och förbättrad stabilitet

    Version 0.13 åtgärdar flera praktiska problem som tidigare kunde störa arbetsflödet. Hanteringen av filsökvägar vid start av flera instanser har förbättrats, liksom dialogen för omladdning av ändrade filer. Det finns nu också stöd för att ange en standardkatalog vid filöppning. Session- och omladdningslogiken har finjusterats för att minska avbrott under längre arbetspass.

    Utökat språk- och syntaxstöd

    På syntaxsidan har stöd för Abaqus lagts till. Lokaliseringen har samtidigt utökats med nya översättningar till italienska och tyska, uppdateringar för brasiliansk portugisiska och ukrainska samt ett uppfräschat portugisiskt språkstöd.

    Tillgänglighet på Linux

    För Linuxanvändare finns NotepadNext tillgänglig både som Flatpak och som AppImage, vilket gör installationen enkel oavsett distribution.

    Sammanfattning

    NotepadNext 0.13 är en tydlig förbättring som bygger vidare på programmets grundidé: snabbhet, enkelhet och fokus på själva redigeringen. Med autosparade sessioner och workspace-stöd tar editorn ett steg framåt utan att förlora sin lättviktiga karaktär, vilket gör den till ett attraktivt alternativ för både vardagsanvändare och utvecklare.

    Så här installera du Notepadnext på ubuntu och debian.

    Ubuntu och Debian kan NotepadNext installeras helt via terminalen med hjälp av Flatpak. Nedan är ett komplett exempel som visar varje steg i ordning.

    Först installerar du Flatpak om det inte redan finns på systemet:

    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
    

    Därefter lägger du till Flathub, som är det officiella programförrådet där NotepadNext finns:

    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
    

    När Flathub är aktiverat kan du installera NotepadNext:

    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
    

    Efter installationen kan programmet startas direkt från terminalen:

    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
    

    NotepadNext kommer nu även att synas i programmenyn tillsammans med övriga installerade program. Uppdateringar hanteras automatiskt via Flatpak, vilket gör att du alltid har tillgång till den senaste versionen utan extra arbete.

    Installation av NotepadNext på Ubuntu/Debian (Flatpak)
    1) Installera Flatpak
    sudo apt update
    sudo apt install flatpak
      
    2) Lägg till Flathub
    sudo flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
      
    3) Installera NotepadNext
    flatpak install flathub com.github.dail8859.NotepadNext
      
    4) Starta programmet
    flatpak run com.github.dail8859.NotepadNext
      
  • En ringklocka utan sladdar – när webben ringer på dörren

    En QR-kod på dörren, en webbsida som “ringer”, och en konsol inomhus som plingar till via en egen ntfy-server – kan det verkligen fungera som ringklocka? I praktiken visade det sig vara oväntat stabilt och snabbt, även om det knappast ersätter en klassisk installation permanent. Här publicerar vi den testade koden och visar vilka få inställningar du behöver ändra för att komma igång.

    Tänk dig en ringklocka som inte sitter i väggen, inte kräver någon särskild hårdvara och inte ens behöver vara i samma byggnad som du själv. I stället består den av en QR-kod, en webbsida och en notifieringstjänst. Det låter som ett experiment – och det är det också – men ett förvånansvärt fungerande sådant.

    I en tidigare artikel beskrev vi hur man kan bygga en mjukvarubaserad ringklocka med hjälp av QR-kod, egen domän och en självhostad ntfy-server. Nu har lösningen testats i praktiken, och dessutom publiceras den kod som faktiskt användes. Den skiljer sig något från den som visades i det första inlägget.

    Resultatet? Inte något man installerar som permanent ersättning för en vanlig ringklocka, men absolut ett intressant och lärorikt bygge.

    Två delar som tillsammans bildar ett “pling”

    Systemet är uppdelat i två tydliga delar som samverkar via webben.

    Den första delen är webbsidan som QR-koden pekar på. QR-koden sitter exempelvis på dörren eller porten. När någon skannar den öppnas en enkel webbsida där besökaren kan ”ringa på”. Ett klick räcker för att ett meddelande ska skickas vidare.

    Den andra delen är konsolen på insidan. Det kan vara en dator, surfplatta eller mobil som har en webbsida öppen i webbläsaren. Den sidan lyssnar på notifieringar från ntfy-servern. När någon ringer på hörs ett ljud och ett meddelande visas direkt på skärmen.

    All kommunikation sker i realtid, helt via webbläsaren.

    Hur fungerade det i praktiken?

    Överraskande bra.

    Notiserna dök upp snabbt, ljudsignalen fungerade stabilt och hela lösningen kändes oväntat robust så länge nätverket var tillförlitligt. Samtidigt märks det tydligt att detta inte är tänkt som en långsiktig hushållsprodukt. Det är mer ett tekniskt experiment än en färdig konsumentlösning.

    Men som koncept och demonstration är det mycket lyckat.

    Den testade koden och nödvändiga ändringar

    När du laddar ner och packar upp arkivet med koden hittar du två mappar, en för webbsidan bakom QR-koden och en för konsolen.

    I filen index.html för webbdelen behöver du ändra adressen till din egen ntfy-server:

    const NTFY_URL = ”https://ntfy.exempel.se/ringklocka-Ringer”;

    Sätt adressen till den domän där din ntfy-server faktiskt finns.

    I konsolens index.html gör du motsvarande ändring:

    const NTFY_BASE = ”https://ntfy.exempel.se”;

    Även här ska adressen peka på din egen ntfy-domän.

    Vad krävs för att lösningen ska fungera?

    För att systemet ska fungera pålitligt behöver du några grundläggande förutsättningar. Du bör ha en egen domän, både för stabilitet och för att kunna använda HTTPS. Du behöver också tillgång till en ntfy-server, helst självhostad. Slutligen krävs en enhet som är igång och har konsolsidan öppen i webbläsaren.

    I övrigt behövs inga appar, inga användarkonton och ingen specialutrustning.

    Installera ntfy

    För att installera en ntfy-server på Ubuntu är det en fördel att ta det steg för steg. Börja med att se till att systemet är uppdaterat och att du har grundläggande verktyg som curl och gpg installerade. Därefter lägger du till ntfy-projektets officiella paketkälla. Det görs genom att hämta GPG-nyckeln och registrera arkivet i systemets APT-konfiguration. När paketkällan är på plats uppdaterar du paketlistan och installerar ntfy med systemets vanliga pakethanterare.

    När programmet är installerat skapar du en konfigurationsfil, vanligtvis /etc/ntfy/server.yml. Där anger du grundläggande inställningar, till exempel vilken extern adress servern ska använda, som https://ntfy.dindomän.se, samt vilken lokal port tjänsten ska lyssna på. Konfigurationsfilen behöver inte vara avancerad till att börja med, utan kan hållas mycket enkel.

    Nästa steg är att köra ntfy som en systemtjänst. Genom att aktivera tjänsten med systemd ser du till att den startar automatiskt vid omstart av servern. När tjänsten väl är igång kan du kontrollera att den fungerar genom att skicka ett testmeddelande till ett valfritt ämne.

    För praktisk och säker användning placeras ntfy normalt bakom en webbserver som Apache. Webbservern fungerar då som en omvänd proxy och vidarebefordrar HTTPS-trafik till ntfy-tjänsten som kör lokalt. Slutligen säkrar du uppkopplingen med ett TLS-certifikat, till exempel via Let’s Encrypt och Certbot.

    När dessa delar är på plats har du en stabil och självhostad ntfy-server som kan användas för allt från notifieringar till den mjukvarubaserade ringklockan till andra typer av realtidsmeddelanden.

    Varför är detta intressant?

    För att det visar hur långt man kan komma med enkla webbtekniker och öppna standarder. Med bara HTML, JavaScript och en notifieringstjänst går det att koppla samman den fysiska världen med webben på ett mycket direkt sätt.

    Samma idé kan användas för andra ändamål, till exempel enkla larmsystem, interna notifieringar, hjälpknappar eller tillfälliga installationer på mässor och evenemang.

    Det är kanske inte framtidens ringklocka, men det är ett tydligt exempel på hur kreativ mjukvara kan ersätta hårdvara – åtminstone ibland.

    Texten ovan bör ses som en övergripande beskrivning. Ett tips är att ta hjälp av en lämplig AI för att få allt att fungera.

    Länk för att ladda hem koden

    https://www.linux.se/kod/ringkloocka.tar

    Fakta: Mjukvaruringklocka med QR-kod och ntfy
    En experimentell ringklocka som använder en QR-kod på dörren och en webbsida som skickar en notifiering till en konsol via en egen ntfy-server.
    Består av:
    • Webbsida som QR-koden pekar på (”ring på”-knapp)
    • Konsolvy i webbläsaren som spelar ljud och visar meddelanden
    • ntfy-server som förmedlar notifieringar i realtid
    Du behöver:
    • Egen domän och HTTPS
    • En ntfy-server (helst självhostad på Ubuntu)
    • En enhet som är igång och har konsolsidan öppen
    Filer att ändra i koden:
    index.html: NTFY_URL
    consol/index.html: NTFY_BASE
    Tips: Se texten i artikeln som en övergripande beskrivning. Ta gärna hjälp av en lämplig AI för att få detaljerna rätt i din egen miljö.
  • Från sopfynd till teletype: IBM Selectric II får ett nytt liv

    En elektrisk skrivmaskin från 1970-talet, räddad ur en soptunna, visar sig rymma en ingenjörskonst som fortfarande imponerar. Med kugghjul, metallband och mekanisk logik kunde IBM Selectric II skriva snabbare än många människor och byta typsnitt på sekunder. Genom att reparera och koppla upp maskinen mot en modern dator blir den både ett historiskt experiment och en påminnelse om hur avancerad – och begriplig – tekniken en gång var.

    Att hitta en 18-kilos skrivmaskin i en grannes sopor låter som början på ett skämt, men i det här fallet var det starten på en teknikhistorisk återuppståndelse. Maskinen var en IBM Selectric II, en elektrisk skrivmaskin från tidigt 1970-tal som ofta beskrivs som ett mekaniskt mästerverk. Den är byggd som en industriell maskin, full av finurliga länkar, fjädrar och kopplingar, och den gör något som få andra skrivmaskiner kan: den väljer tecken genom att vrida och tilta ett utbytbart typelement som ser ut som en liten golfboll.

    Det märkliga “golfbolls”-elementet är själva kärnan i Selectricens idé. I en vanlig skrivmaskin sitter varje tecken på sin egen typstång. Här finns i stället ett enda typelement där alla tecken är samlade, och när du trycker på en tangent ställer maskinen in elementet till rätt position och slår det mot pappret. Eftersom allt sker med ett och samma element kan inga typstänger fastna i varandra, och man kan dessutom byta “font” genom att byta typelement på några sekunder. Det är en av anledningarna till att Selectric-systemet blev så dominerande.

    Mekaniken som gör skrivandet möjligt

    När man trycker ner en tangent händer något som mer liknar ett mekaniskt kodningssystem än ett traditionellt tangentbord. Under varje tangent finns en del som IBM kallade interposer. Den är formad på ett sätt som motsvarar ett visst tecken, ungefär som en mekanisk nyckelprofil. Interposern påverkar i sin tur ett system av stänger och spärrar som väljer en kombination av rörelser.

    I centrum finns en så kallad wiffle tree-mekanism, en sorts mekanisk “logik” som omvandlar flera små val till en exakt slutrörelse. Det är där Selectricens genialitet verkligen märks: istället för att ha en separat mekanism för varje tecken använder den en kombination av binära val som till slut styr hur mycket typelementet ska roteras och hur mycket det ska tiltas.

    Det riktigt eleganta är att detta fungerar trots att vagnen samtidigt rör sig i sidled. Lösningen är metallband som löper som loopar genom maskinen. Så länge loopens totala längd är konstant kan vagnen flytta sig utan att typelementets orientering ändras. Men om maskinen ändrar loopens effektiva längd så roterar eller tiltar elementet. Det är ett smart trick som gör att teckenvalet kan styras på distans från mekaniken, även när vagnen rör sig.

    Första steget: att få maskinen att fungera igen

    Sopfyndet var inte redo att skriva direkt. Ett tidigt fel satt i en liten arm som drar fram färgbandet. Den hade kärvat fast, och lösningen var klassisk verkstadslogik: demontera ett par kugghjul, rengöra och smörja, och sedan röra allt tillbaka till fri rörelse.

    Ett större problem fanns i tangentbordet. Vissa tangenter gick att trycka ner men gav ingen utskrift. När tangentbordet plockades isär visade det sig att felet berodde på något som kallas selector compensator, ett rör med små kulor som tar upp spel och samtidigt förhindrar att två teckenval registreras exakt samtidigt. Röret hade böjts så att en kula till och med hade pressats ut genom sidan, vilket inte ska kunna hända i normal drift. För att komma åt felet krävdes en djupare demontering, men när delarna riktades och sattes tillbaka fungerade teckenvalet igen.

    Från skrivmaskin till teletype

    När Selectricen väl var mekaniskt frisk uppstod den mer udda idén: att göra den till en teletype, alltså en skrivande terminal kopplad till en dator. En teletype är i grunden en fjärrskrivare, ett system som låter text färdas över en ledning och skrivas ut på papper på en annan plats. Under stora delar av 1900-talet var detta ett av de viktigaste sätten att skicka text snabbt, långt innan fax och e-post blev vardag.

    På 1970-talet, när hemdatorrevolutionen tog fart, var skrivare fortfarande ovanliga och ofta ganska dåliga. Dotmatrisskrivare fanns, men utskrifterna var grova jämfört med Selectricens krispiga slag. Därför byggde många entusiaster om Selectric-maskiner till datorutmatning. Det lockande är att skrivmaskinen redan har en extremt snabb och exakt mekanik, och om man bara kan “trycka ner” rätt mekaniska val med elektriska ställdon så blir den en imponerande skrivare.

    Solenoider som ersätter fingrar

    För att få maskinen att skriva utan mänskliga fingrar användes solenoider, alltså elektromagnetiska ställdon som kan dra eller trycka en arm när de får ström. Målet var att undvika en solenoid per tangent, vilket skulle bli dyrt och komplicerat. I stället utnyttjades Selectricens interna logik: genom att påverka ett fåtal centrala “valpunkter” kan man åstadkomma alla tecken.

    Resultatet blev tretton solenoider. Sex av dem styr själva teckenvalet via maskinens latch-interposers. En solenoid triggar skrivcykeln. En annan sköter Shift, eftersom versalerna ligger på andra sidan av typelementet och kräver en separat mekanisk omställning. Fyra solenoider styr funktionerna som i en teletype är avgörande: mellanslag, backsteg, vagnretur och ny rad. Den sista solenoiden kopplades till klockan, eftersom många teletypes hade ett “bell”-ljud som kunde aktiveras med ett styrtecken.

    För att allt skulle gå att montera snyggt byggdes hållare och adaptrar med 3D-printade delar. En viktig princip var att inte behöva borra i chassit, utan att använda befintliga skruvhål så att maskinen i teorin kan återställas.

    Att läsa tangentbordet utan att förstöra det

    Selectricens tangentbord anses av många vara ett av de bästa som byggts. Men för att göra maskinen till en terminal behövdes också en väg att läsa av vilka tangenter som trycks. Här användes optiska sensorer, opto-interrupters, som känner av när en liten “flik” passerar mellan en lysdiod och en sensor.

    Placeringen valdes där interposers passerar en styrskena, vilket råkar vara samma plats där avlyssningsutrustning historiskt har kunnat byggas in. Under kalla kriget lyckades sovjetiska tekniker bygga in avlyssning i vissa elektriska skrivmaskiner genom att läsa av rörelser på ett diskret sätt. I det här projektet användes samma mekaniska “observationspunkt”, men med helt oskyldiga sensorer för att skapa en dator-anslutning.

    Eftersom inte alla tangenter är enkla att läsa på samma plats kompletterades systemet med fler sensorer för exempelvis cykelstart, vissa specialtangenter och shift-läget. Tillsammans gav det full kontroll över både inmatning och utskrift.

    Elektronik som pratar RS-232

    Styrningen byggdes kring en mikrokontroller och MOSFET-drivning för solenoiderna. RS-232 valdes som kommunikationsstandard, eftersom det historiskt är ett av de vanligaste sätten att koppla terminaler till datorer. Det passar också bra i en retroinspirerad konstruktion: ett seriellt gränssnitt med tydliga regler och robust signalering.

    På mjukvarusidan var en av de stora utmaningarna timing. Maskinen kan vara snabb, men det betyder inte att den kan ta emot data i samma takt som en modern dator kan skicka den. Därför behövdes buffring och flödeskontroll. En annan utmaning var teckenmappningen: för att veta vilket mekaniskt val som ger vilket utskrivet tecken behöver man en tabell, och den tabellen skapades genom att skriva ut tecken i serie och manuellt bygga en “lookup”-lista.

    När allt väl satt kunde maskinen skriva hela ASCII-uppsättningen, inklusive styrtecken. Ett klassiskt exempel är Ctrl-G, “bell”, som får klockan att ringa.

    Datorn på papper: programmering, verktyg och textflöde

    Med maskinen kopplad via seriell kabel till en Linux-dator kunde den användas som en riktig terminal, om än en terminal som skriver på papper och aldrig kan sudda. Det blir snabbt tydligt varför så många gamla Unix-program är gjorda för textutmatning och linjebaserad interaktion: de var bokstavligen designade för teletypes.

    Det gick att skriva ett C-program, kompilera det och köra det, och låta resultatet hamna direkt på papper. Det gick att göra beräkningar, prova klassiska verktyg och till och med köra BASIC-liknande exempel som känns hämtade från 1970-talets hemdatorvärld. Men det blev också uppenbart att en fysisk mekanik ibland ger små egenheter: extra tecken eller enstaka “felsteg” kan dyka upp när inställningar och slitage inte är perfekta.

    Webben, men i textform

    En särskild idé var att använda skrivmaskinen för att “surfa” på webben. Här stöter man på en grundläggande konflikt: moderna webbsidor är byggda för skärm, grafik och interaktivitet. En skrivmaskin kan bara mata framåt på papper.

    Lösningen blev att använda en textbaserad webbläsare som kan rendera en sida till ren text och lista länkar med nummer. Man kan sedan skriva in länknummret för att gå vidare, ungefär som tidiga textlägenavigatörer. För enkla och historiska sidor fungerar det förvånansvärt bra. För moderna plattformar blir det snabbt ohanterligt, eftersom mängden länkar, menyer och dynamiskt innehåll exploderar i mängd text. Det som på skärm känns som en “ren” sida blir i textutskrift flera minuter av papper.

    Varför göra detta alls?

    På ett plan är det här ett hopplöst opraktiskt projekt. Det är långsamt, bullrigt och kräver papper och underhåll. Men på ett annat plan är det en demonstration av något som blivit ovanligt: teknik som är begriplig i sin fysiska form, där varje funktion motsvaras av en synlig rörelse, och där innovation kan vara lika mycket mekanisk som digital.

    IBM Selectric II visar att ingenjörskonst inte bara handlar om processorkraft och mjukvara. Den handlar också om hur man med kuggar, band, kopplingar och smart mekanisk logik kan skapa ett system som är snabbt, robust och elegant. Att koppla en sådan maskin till en modern dator är i grunden ett möte mellan två epoker, där pappersterminalen blir en påminnelse om hur text och datoranvändning en gång såg ut och varför så mycket av vår programkultur fortfarande bär spår av den tiden.

    Faktaruta: IBM Selectric II & teletype-bygget
    Modell: IBM Selectric II (elektrisk skrivmaskin, tidigt 1970-tal)
    Vikt: ca 18 kg (≈ 40 lb)
    Typelement: Utbytbart “golfboll”-format typeball (snabbt byte av typsnitt/teckenuppsättning)
    Nyckelidé: Tecken väljs genom att typelementet roteras och tiltas innan slaget mot pappret.
    Mekanik: Över 2 000 mekaniska delar och en berömd “wiffle tree”-mekanism som omvandlar tangentval till rörelse.
    Ombyggnad till terminal:
    Ställdon: 13 solenoider för teckenval, cykelstart, shift, mellanslag, backsteg, vagnretur/ny rad och klocka (bell)
    Avläsning: Optiska sensorer (opto-interrupters) för att läsa tangenttryck och maskinens lägen
    Kommunikation: RS-232 seriellt gränssnitt
    Resultat: Skrivmaskinen fungerar som teletype/terminal och kan skriva ut datorns text direkt på papper.
  • AerynOS 2026.01: ett experiment i framtidens Linux

    AerynOS fortsätter att ta form som en Wayland-fokuserad Linuxdistribution med atomiska uppdateringar: januariutgåvan 2026.01 bjuder på en ny alpha-ISO med Linuxkärna 6.18, uppfräschade skrivbordsmiljöer som GNOME, KDE Plasma och COSMIC – samt en terminalbaserad installation via den egenutvecklade Lichen-installern. Samtidigt markerar projektet tydligt sin linje mot LLM:er och bygger vidare på infrastruktur som ska möjliggöra en rullande release utan ominstallation.

    AerynOS 2026.01: ett experiment i framtidens Linux

    AerynOS har publicerat sin Alpha-ISO för januari 2026 – ett tydligt steg framåt för den fortfarande unga Linuxdistributionen som bygger på atomiska uppdateringar, men utan att fullt ut anamma strikt immutability. Resultatet är ett system som vill kombinera kontinuerliga uppdateringar med flexibilitet och kontroll.

    Ett alpha-släpp som känns oväntat moget

    Trots att AerynOS fortfarande klassas som alpha ger 2026.01-utgåvan ett stabilt intryck. ISO-filen fungerar främst som en live-miljö och som transport för den egenutvecklade, Rust-baserade Lichen-installern. Installationen sker helt i terminalen och kräver att användaren själv skapar partitioner i förväg – något som tydligt signalerar att målgruppen än så länge är tekniskt bevandrade användare.

    Ändå rapporteras installationen fungera smidigt, även när mer avancerade skrivbordsmiljöer som COSMIC installeras. För ett alpha-projekt är det ett styrkebesked.

    Flera skrivbord – en gemensam grund

    GNOME är standard i live-miljön, men vid installation kan användaren välja mellan GNOME, KDE Plasma, COSMIC, ett rent terminalsystem eller bygga en egen miljö med Wayland-kompositörer som MangoWC, Niri eller Sway. Oavsett val laddas alltid de senaste paketen ner vid installationstillfället, vilket gör systemet aktuellt redan från start.

    Detta speglar AerynOS grundidé: användaren ska inte låsas till ett enda arbetssätt, utan ges möjlighet att forma sitt system efter egna behov.

    Modern teknik rakt igenom

    Basen i systemet har uppdaterats rejält. Kärnan är Linux 6.18 LTS, tillsammans med glibc 2.43, Mesa 25.3 för grafik och PipeWire 1.4 för ljud och video. Utvecklingsmiljön är lika modern, med Node.js 24, Ruby 4.0 och uppdaterade verktygskedjor.

    På applikationssidan märks nya versioner av Firefox, Thunderbird, Wine, Visual Studio Code och VSCodium, samt den Rust-baserade editorn Zed. Wayland-fokuserade verktyg och terminaler – ofta skrivna i Rust eller Zig – fortsätter att vara en tydlig del av distributionens identitet.

    Infrastruktur, inte bara paket

    Under januari har mycket arbete lagts på sådant som inte alltid syns direkt för slutanvändaren. Projektet har lanserat en egen debuginfod-tjänst som automatiskt kan leverera felsökningssymboler till verktyg som gdb, förbättrat felmeddelanden i pakethanteraren moss och optimerat CDN-cachning för snabbare och mer stabila nedladdningar.

    Detta är viktiga byggstenar för AerynOS långsiktiga mål: att bli en rullande distribution där användaren aldrig behöver ominstallera för att ta del av stora förändringar.

    En tydlig hållning i AI-frågan

    En av de mest omtalade aspekterna kring AerynOS just nu är projektets tydliga ställningstagande mot användning av LLM:er och generativ AI i utvecklingsarbetet. Policyn är offentlig och ska även speglas på projektets webbplats. I en tid där många open source-projekt i allt högre grad förlitar sig på AI-verktyg, markerar AerynOS en alternativ väg med fokus på mänsklig granskning och kontroll.

    Mer än kod: community och identitet

    Utöver tekniska framsteg pågår arbete med ny webbplats, diskussioner om ny logotyp och förbättrad dokumentation. Projektet ser även över sin närvaro på GitHub och undersöker alternativ som Codeberg, delvis av oro för centralisering och AI-fokus hos större plattformar.

    Samtidigt växer gemenskapen, med fler bidragsgivare och ökat intresse i projektets kommunikationskanaler.

    Ett projekt att följa, inte använda i produktion

    AerynOS 2026.01 Alpha är uttryckligen inte avsedd för produktionsbruk. Däremot är den ett intressant experiment för den som vill följa utvecklingen av nästa generations Linuxdistributioner: atomiska uppdateringar utan rigid immutability, Wayland i centrum och en tydlig ideologisk kompass.

    Det är just detta som gör AerynOS intressant – inte för att det redan är färdigt, utan för att det vågar testa nya idéer om hur Linux och open source-utveckling kan se ut framöver.

    https://aerynos.com

    [FAKTARUTA] AerynOS 2026.01 (Alpha)
    • Status: Alpha (test/utvärdering)
    • ISO: Live GNOME (levererar Lichen-installern)
    • Installation: Terminalbaserad (Lichen), partitionering görs manuellt
    • Valbara miljöer: GNOME / KDE Plasma / COSMIC / Terminal-only / egen Wayland-setup
    • Kernel: 6.18.7
    • glibc: 2.43
    • Mesa: 25.3.4
    • PipeWire: 1.4.10
    • Skrivbord: COSMIC 1.0.3 · GNOME 49.3 · Plasma 6.5.5
    • KDE: Frameworks 6.22 · Gear 25.12.1
    • Appar: Firefox 147 · Thunderbird 147 · Wine 11 · VS Code 1.108.2 · VSCodium 1.108.10359 · Zed 0.221.4
    • Verktyg: QEMU 10.2 · Node.js 24.13 · Ruby 4.0
    Tips: Installern laddar alltid ner senaste paket vid installationstillfället.



  • Linux Lite 7.8: Ett lättviktigt Linux tar klivet mot framtiden

    Linux Lite 7.8 är här – en lättviktig men ambitiös uppdatering där den Ubuntu-baserade distributionen tar tydliga steg mot framtiden. Med omskrivna systemverktyg, fler program direkt från start och en gradvis övergång till modern teknik behåller Linux Lite sin enkla och resurssnåla själ, samtidigt som grunden läggs för nästa stora versionssprång.

    Den Ubuntu-baserade Linuxdistributionen Linux Lite är tillbaka med version 7.8 – en uppdatering som inte bara putsar på detaljerna utan också markerar början på en större teknisk resa. Med fokus på enkelhet, låg resursförbrukning och ett bekant skrivbord fortsätter Linux Lite att vara ett attraktivt alternativ för både nybörjare och användare med äldre datorer.

    En tydlig riktning: Python och GTK4

    Den största nyheten i Linux Lite 7.8 är att 12 av distributionens egna verktyg har skrivits om från grunden. Syftet? Att stegvis lämna äldre tekniker och istället bygga vidare på Python och det moderna gränssnittsramverket GTK4, vilket kommer att bli standard i kommande Linux Lite 8-serien.

    Bland de omskrivna programmen hittar vi centrala verktyg som:

    • Lite Software
    • Lite Updates
    • Lite Firewall
    • Lite Welcome
    • Lite User Manager

    För användaren innebär detta framför allt bättre framtidssäkerhet, renare kod och på sikt mer konsekventa och moderna gränssnitt – utan att ge avkall på den välkända enkelheten.

    Fler program direkt ur lådan

    Programhanteraren har samtidigt fått ett rejält lyft. Över 20 populära applikationer har lagts till i standardutbudet, däribland:

    • BleachBit – för systemrensning
    • Darktable – avancerad bildhantering
    • KDE Connect – smidig integration med mobilen
    • Kdenlive – videoredigering
    • Stacer – systemövervakning och optimering

    Det gör att Linux Lite känns mer komplett redan vid första uppstart, särskilt för användare som vill vara produktiva direkt.

    Bättre koll på systemet

    Även System Monitoring Center har uppdaterats. Den nya systemfliken visar nu mer detaljerad information om hårdvara och körande system, vilket ger bättre insyn i hur datorn faktiskt mår i realtid – något som uppskattas både av nyfikna användare och felsökare.

    Samma utseende – medvetet val

    Utseendemässigt är Linux Lite 7.8 sig lik. Man fortsätter med:

    • Materia som fönstertema
    • Papirus som ikontema
    • Roboto Regular som standardtypsnitt

    Det är ett medvetet val för att behålla igenkänning och stabilitet mellan versionerna. Under huven används Linuxkärna 6.8, men projektet erbjuder även egna kärnor från version 3.13 ända upp till 6.18 för den som vill finjustera.

    Modernt – men inte tungt

    Trots alla förbättringar är hårdvarukraven fortsatt blygsamma:

    • Dual-core CPU på 1,5 GHz
    • 4 GB RAM
    • Minst 40 GB lagringsutrymme

    UEFI stöds fullt ut, medan Secure Boot är valfritt och avstängt som standard – något som ger flexibilitet utan att krångla till installationen.

    För vem passar Linux Lite 7.8?

    Linux Lite 7.8 riktar sig till dig som vill ha:

    • Ett snabbt och lätt system
    • Ett klassiskt skrivbord (Xfce)
    • En mjuk övergång från Windows
    • Ett Linux som inte kräver djupa tekniska kunskaper

    Kort sagt: Linux Lite 7.8 är inte en revolution på ytan – men under skalet är det ett tydligt steg mot framtiden. En stabil, trygg och modern grund för nästa generation av ett av de mest lättillgängliga Linux-systemen där ute.

    https://sourceforge.net/projects/linux-lite/files/7.8

    Fakta: Linux Lite 7.8
    • Bas: Ubuntu 24.04.3 LTS
    • Skrivbord: Xfce (lättviktigt och klassiskt)
    • Största nyheten: 12 egna verktyg omskrivna – satsning på Python + GTK4 inför serie 8
    • Programhanteraren: utökat utbud med fler populära appar (t.ex. BleachBit, Darktable, KDE Connect, Kdenlive, Stacer)
    • Systeminfo: uppdaterat System Monitoring Center med mer detaljer i “System”-fliken
    • Utseende: Materia-tema, Papirus-ikoner, Roboto Regular
    • Firmware: UEFI-stöd; Secure Boot valfritt (avstängt som standard)
    • Kärna: Linux 6.8 (valfria egna kärnor erbjuds i projektets repo)
    • ISO: cirka 3 GB (tillgänglig via SourceForge-speglar)
    • Rek. krav: 2-kärnig CPU 1,5 GHz, 4 GB RAM, 40 GB disk
  • Tänk om du plötsligt försvinner från nätet?

    Tänk om du plötsligt slutar svara på mejl, logga in på dina konton – eller ens använda internet? Med det nya open-source-verktyget LastSignal kan du själv styra vad som ska hända då. Genom stark kryptering och en digital ”dead man’s switch” ser tjänsten till att känslig information bara lämnas vidare om du verkligen blir onåbar.

    LastSignal låter dig lämna efter dig information – först när det verkligen behövs

    Vi lever stora delar av våra liv digitalt. Kryptoplånböcker, molnkonton, lösenordshanterare, privata dokument och känslig kommunikation är idag lika viktiga som nycklarna till ytterdörren. Men vad händer om du av någon anledning inte längre kan logga in, svara på mejl eller använda dina digitala verktyg?

    Det är just den frågan som det nya open-source-verktyget LastSignal försöker besvara.

    En digital ”dead man’s switch”

    LastSignal är ett självhostat system för så kallad dead man’s switch-funktionalitet – ett koncept som innebär att något automatiskt triggas om en person slutar ge livstecken. I det här fallet handlar det om förskrivna meddelanden som bara skickas vidare om användaren inte längre bekräftar sin aktivitet.

    Systemet bygger på regelbundna avstämningar via e-post. Så länge användaren klickar på sina påminnelser händer ingenting. Men om dessa bekräftelser uteblir, aktiveras en tidskedja som till slut leder till att krypterade meddelanden skickas till utvalda mottagare.

    Det kan handla om allt från instruktioner till anhöriga, åtkomstinformation till digitala tillgångar – eller helt enkelt ett sista meddelande.

    Total sekretess – inte ens servern kan läsa innehållet

    En av de mest intressanta aspekterna med LastSignal är dess zero-knowledge-design. All kryptering sker direkt i användarens webbläsare innan informationen laddas upp. Servern lagrar alltså endast krypterad data och saknar helt möjlighet att läsa innehållet.

    Det betyder att även om servern skulle komprometteras, eller om någon administratör får tillgång till databasen, är meddelandena fortfarande skyddade. Nycklarna lämnar aldrig användarens kontroll.

    Kort sagt: servern fungerar som en mekanisk utlösare och budbärare – inte som en betrodd mellanhand.

    Ingen extern tjänst att lita på

    Till skillnad från många kommersiella lösningar är LastSignal tänkt att köras på din egen server. Installationen sker via Docker, och användaren ansvarar själv för drift, uppdateringar och säkerhet.

    E-postleverans sker via vanlig SMTP, vilket innebär att du själv konfigurerar vilken mejlserver eller relay som ska användas – både för påminnelser och för själva meddelandena om systemet aktiveras.

    Detta gör lösningen särskilt attraktiv för personer som vill undvika molntjänster, abonnemang och tredjepartsberoenden.

    En betrodd kontakt – utan fullmakt

    LastSignal innehåller även en smart mellanfunktion: en betrodd kontakt. Om användaren inte svarar på sina sista påminnelser kan denna person bekräfta att användaren fortfarande lever men tillfälligt är onåbar.

    En sådan bekräftelse skjuter upp utskicket under en angiven tid – utan att den betrodda kontakten får tillgång till kontot eller de krypterade meddelandena. Det ger en extra säkerhetsventil mot falska larm, exempelvis vid sjukdom, resa eller tekniska problem.

    Ett digitalt testamente – på dina villkor

    LastSignal är inte ett juridiskt testamente, men fungerar i praktiken som ett digitalt nödbrev. Ett sätt att försäkra sig om att viktig information inte försvinner, samtidigt som den förblir helt privat så länge den inte behövs.

    I en tid där våra liv blir allt mer digitala är det här ett tydligt exempel på hur kryptografi, öppen källkod och självbestämmande kan kombineras för att lösa ett mycket mänskligt problem: vad lämnar vi efter oss – och när?

    För den som vill veta mer finns projektets dokumentation och källkod fritt tillgänglig online.

    https://lastsignal.app

    Fakta: LastSignal
    Vad? Självhostad “dead man’s switch” som skickar förskrivna meddelanden vid utebliven aktivitet.
    Hur? Regelbundna e-postcheckar. Om du inte bekräftar i tid triggas utskick.
    Integritet: Zero-knowledge – meddelanden krypteras i webbläsaren innan uppladdning.
    Serverns roll: Lagrar endast chiffertext och hanterar trigger/leverans, inte innehållet.
    Leverans: SMTP – du konfigurerar egen mailserver/relay för påminnelser och utskick.
    Extra: Stöd för “trusted contact” som kan skjuta upp utskick utan att få åtkomst till meddelanden.